Lola blev Åtorpshäxan i Solsta Café

Lola Näsman var den blom- och kryddväxtälskande bibliotikarien som brukade föreläsa ibland i Karlskogatrakten, tills hon blev uppfångad av Bengt Alsterlind i tv-programmet Solsta Café, och omdöpt till "Åtorps-häxan". Plötsligt fick hennes örtkunskaper och humoristiska personlighet miljonpublik.

Lola Näsman föddes 1919 i kärleksfulla men fattiga förhållanden och blev barnhemsbarn i Göteborg, innan hon adopterades av ett lektorspar i Karlstad vilket samtidigt innebar en klassresa till medelklass och studiemöjligheter.

Den lästörstande Lola blev så småningom bibliotikarie i Karlskoga, och började också föreläsa om örter och kryddor.

Invid Letälven i det gamla blåa Posthuset i Åtorp söder om Degerfors anlade Lola en fantastisk örtaträdgård och hon delade gärna med sig av sin stora kunskapsbank om kryddväxter och örter och hur de kan användas i både matlagning och medicinska syften. I det här programmet berättar Lola Näsman om sitt liv och sin kärlek till att odla.

I programmet som är inspelat i maj 1994 medverkar Bengt Alsterlind och Lars-Erik Olsson.

Så här skrev Lola Näsman om favoritkryddan dragon i tidskriften Odlaren 1991:

"Dragon är en av mina stora kryddor. Artemisia dracunculus heter den på latin. Men romarna lär knappast känt till den, för den är en relativt ny bekantskap. Först på 1400-talet lär den kommit in från sydryssland och blev snabbt en krydda som vi förknippar med det franska köket. Dragonättika gör vi väl alla i dessa sallads- och dressingstider. Men det skall vara en god vinättika, både vit och röd. Dragon ingår förstås i många läckra såser, framförallt i hollandais. Den färska dragonen smakar annorlunda och mycket mer än den torkade men är också bittrare. Så jag föredrar den torkade. Det är bara de gröna bladen en använder. I Italien åt vi gratinerad pasta med nån slags hemlig äggsås med dragon, och det var himmelskt. Det är en utomordentlig krydda vid gravning av alla feta fiskar. Hälften dragon och hälften dill tar jag till stor lax, sik och makrill, men till regnbåge har jag ofta dragon och byter ur dillen mot citronmeliss. Och använd hälften citronpeppar i ert vanliga gravningsrecept. Är ni helvegetarianer, använd samma kryddning på sillkremla. Det har jag lärt mig av Inger Windh i Åtorp som är "fena på svamp", som min 10-åring säger. Att dragon heter dragon för att den är lång och gänglig är den genial folklig tolkning av namnet Dracunculus, liksom föreställningen att den fått namnet för att den håller drakar borta i trädgår'n. Och det är sant, för vi har inga drakar i trädgår'n. "Utom dig, mormor", säger Martin och sätter sig snabbt i säkerhet genom att ta ett dopp i Letälven. Till lunch äter han sen tortellini med dragonmajonäs och dricker äppelcider med melissblad medan honungen lagras i sommarens bikupor. Eja vore vi där."