1 av 3
Signe Björnberg skrev ofta sina romanmanus i kvällningen, när dagens arbete var slut. Foto Folke Mogren/SVT Bild
2 av 3
Att Allan Schulman, närmast kameran, anlitade Sigge Stark som författare till en radioserie väckte kraftig kritik från det kulturella etablissemanget, men Schulman stod på sig./SVT Bild
3 av 3
Skådespelar- ensemblen bakom radioföljetongen "Hällebäcks gård". /SVT Bild

Sigge Stark var folkets favoritförfattare

Radiodramatiseringen "Hällebäcks gård" blev en stor lyssnarsuccé när den sändes i Sveriges Radio 1959-1960. Allan Schulman hade fått i uppdrag att producera en radioserie om en lantbrukarfamilj, och han kom överens med Sigge Stark om att hon skulle skriva manus. Folket visade än en gång att de inte tyckte som kritikerna. Hemma i Mannickehöjden mellan Nordmark och Rämmen satt författaren Signe Björnberg och gladde sig åt publikfram- gången.

Signe Björnberg (1896-1964) alias författarsignaturen Sigge Stark var sällsynt produktiv. Från året 1942 till 1951 kom det ut 88 Sigge Stark-titlar, och sammanlagt blev det närmare hundra noveller och cirka 130 romaner, men Signe Björnberg hade egentligen velat något mera med sitt författarskap. Om detta berättar hon i en intervju med Sveriges Radio från 1958.

- Det ska vara kärlek, kärlek, kärlek, och om det inte räcker med den kärlek jag skriver om så klistrar de (bokförlaget) dit någon titel om kärlek som jag inte vill ha. Det är precis som med teaterfolk, man ska stoppas in i ett fack och sedan är det nästan omöjligt att komma därifrån, säger Signe Björnberg till intervjuaren Jan Gabrielsson.

Att hon var tvungen att skriva för pengarnas skull gjorde hon ingen hemlighet av och hon plågades av föraktet från en enig kritikerkår, att ständigt förekomma som den personifierade motpolen till något som var bra litteratur.

Signe Björnberg försökte förklara att hon inte skrev med några litterära anspråk, men att hon ändå tyckte kritiken var orättvis. Att hennes böcker kunde fungera som ett första steg in till djupare och mera kvalitativ litteratur hade hon många exempel på.

- Mina läsare skriver och säger att de tycker det är så roligt att läsa för de känner igen allting, och det behöver ha någon betydelse!

Kom till Värmland runt 1950

Signe Björnberg växte upp på en gård i Fjugesta utanför Örebro. Att hon valde psedonymen Sigge Stark berodde sannolikt på att hon hade smeknamnet Sigge och hennes far hette Karl Stark. Sin riktiga identitet lyckades hon hålla hemlig under de första tio åren av sitt författarskap.

Hon flyttade till Mannickehöjden och bodde där tillsammans med sin man Gösta de sista 13 åren av sitt liv. Signe Björnberg drev också kennel (grand danois) i finnmarkstorpet.

Efter "Hällebäcks gård" fick Signe Björnberg uppleva en ny radiosuccé. På nyårsaftonen 1961 var det premiär för Lia-Perla, en Värmlandsberättelse om en småbrukarfamilj och deras häst. I rollerna fanns amatörer från Karlstad som var regisserade av redaktör Alvar Anil. Signe avled i lungcancer 1964.

Ulla Walldén

ulla.wallden@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".