Brev från Carin Åberg

Fenomenet att definiera olikheten som en grupptillhörighet är ren diskriminering?

Hej! Sitter här och lyssnar på Tendens om normalitet och utanförskap (samtalet med Braem Sager)och slås återigen av likheten i utanförskap som inte i första hand handlar om varifrån du kommer (invandrare), vilket kön du har eller hur gammal du är. Det centrala i mina tankar är att det (naturligtvis) finns en norm i varje samhälle, men att vi i varje stund väljer att definiera icke-normaliteten i olika termer och därför också endast möjliggör för ”oss” icke-normala att tala om normbrottet i vissa termer. När jag växte upp handlade det om klasskillnader, sedan kön, nu är det ”svenskhet”. Är det inte dags att tala om detta? Att ett samhälle (idag, likväl som tidigare) är präglat av makt, delvis utgående från ”det normala” och att vissa därför är utdefinierade. Att det inte bara handlar om grupper (utseende, härkomst och socioekonomisk bakgrund)? Att lösningen till stor del handlar om att lyssna på det onormala och öka toleransen, acceptansen och förståelsen för att vi är olika? Att fenomenet att definiera olikheten som en grupptillhörighet är ren diskriminering? Snälla!?? Hälsningar Carin

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".