1 av 2
Immanuel Brändemo fick diagnosen Asbergers syndrom för fyra år sedan och i höstas ADHD. Foto, Anna Iversen
2 av 2
Karin Johannisson, idéhistoriker, professor. Foto Ingvar Karmhed/SCANPIX

Diagnos - på gott och ont

- En diagnos för mig är att få andra att förstå hur jag fungerar.

Immanuel Brändemo, 28 år, fick diagnosen Asbergers syndrom för fyra år sedan, och i höstas diagnosen ADHD. Redan som barn kände sig Immanuel annorlunda, men när mamman hade bokat en tid hos skolpsykologen ville Immanuel inte gå dit.
- Jag var ju så hemsk så att ifall de kom på hur otäck jag var, hur konstig och annorlunda jag var, så skulle de låsa in mig i ett bergrum någonstans.
Idag tycker Immanuel att det hade varit bra att få diagnoserna redan som barn. Då hade inte flera år av ångest, oro och problem gått förlorade.
- Visst finns det en risk att man gör diagnosen till en identitet. Men det är svårt att prata om sitt sätt att fungera utan diagnosen, säger Immanuel.

I programmet berättar också Kajsa 26 år, som nyligen fått diagnosen emotionellt instabil personlighetsstörning, hur hon ser på sin diagnos. Idéhistorikern Karin Johannisson berättar om hur man benämnt olika känslotillstånd genom tiderna och ger en analys av dagens diagnossamhälle.
Ett program av Anna Iversen i Tendens temavecka: Är du normal?

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".