Måndag 31 oktober

Den uppsagda graven

37 min

Evigheten är 25 år.
I alla fall på våra kyrkogårdar. Sen får man skaffa en förlängning.
Trycket på våra kyrkogårdar gör att gravar där tiden gått ut eller där gravrättsägaren inte står att finna ofta röjs bort för att ge plats för nya.
Men vad händer med gravstenen när graven sägs upp? Ska den krossas eller kulturmärkas?

På Trelleborgs kyrkogårdar har man just nu 600 gravar att ta ställning till, där antingen graven blivit uppsagd eller där gravrättsägaren inte stått att finna, trots efterlysningar.  Över hela Sverige pågår arbetet med att hitta aktiva innehavare av den så kallade gravrätten. Registren ska uppdateras.
Ska gravstenen bevaras som en kulturgrav eller ska den röjas bort och krossas till grus för att ge plats för nya gravar?

På Västra kyrkogården i Trelleborg är bara en av fyra gravar någon anhörig som står som ansvarig.
- Visst blir kyrkogårdarna fattigare när de gamla gravarna försvinner, men vi kan inte bevara allt säger kyrkogårdschefen Pål Reijer.
För att bedöma vad som ska bevaras måste man genomföra en kulturinventering och både det och skötseln av kulturgravarna kostar.


Minneslundarna på stadskyrkogårdarna sågs länge som en lösning även på platsbristen men Pål Reijer, som också är fristående kyrkogårdsarkitekt, berättar i Tendens att från att ha ritat 60-70 minneslundar är det idag få som efterfrågar dem. Istället vill man ofta ha askgravplatser där det finns möjlighet att lägga en enkel sten med den avlidnes namn på.
- Jag tror att anonymiteten blev för stor i minneslundarna. 

________________________________________________________________________