Veckans gästbloggare

"Törnman gav mig näsblod"

Jag har tänkt på Lars Törnman. Och Sametinget.
1993 inrättades Sametinget och 1994 skrällde Törnman med sitt Kirunaparti. Jag jobbade så hårt med att hinna bevaka två politiska arenor att jag vaknade på nätterna med näsblod.

Det finns mycket att säga om Törnman och hans åsikter i samiska frågor. Men jag har tänkt på det här med Törnman-effekten. Det är kanske precis vad Sametinget skulle behöva. En smygattack från ingenstans som vänder upp och ner på hela maktbalansen i tinget.

Den valnatten när Törnman snodde makten från Socialdemokraterna i Kiruna blev historisk. Skulle samma sak kunna hända i Sametinget?

Vem skulle vara populär nog? Stridbar nog? Och skulle det kunna bli räddningen för tinget? Ett ensamt starkt parti som inte behöver oroa sig för att samarbetspartierna plötsligt svänger i viktiga frågor eller politiska vildar som riskerar att stjälpa majoriteten.

 Så jag funderade. Vem? Börje Salming? Sofia Jannok?

Hockeyikonen Börje som stolt säger att han är same och som har utsetts till hedersmedborgare i Kiruna och därför fått livstids jakt- och fiskerättigheter i kommunen. Var det inte till och med Törnman som gav honom det?

Sofia med sin musik som sprider uppmärksamhet kring det samiska världen över.

Eller kanske ska det vara någon med facklig bakgrund. Ella Niia? Ordförande i Hotell- och Restaurangfacket. Jag har faktiskt frågat henne om hon inte är sugen på att ge sig in i Sametinget men hon svarade bestämt nej. Inte så länge tinget är bakbundet och inte kan förfoga över alla samiska frågor på egen hand.

Ibland har jag till och med tänkt tanken själv. Nu drar jag ihop ett parti. Bara jag hittar den där rätta partiledarkandidaten. Den som duger i alla läger.

Kirunapartiet var ett missnöjesparti från början. Törnman var förbannad. Han hytte med näven. Sådant älskar kirunabor. Nu jävlar! Och lyssnar man på Sametingets väljare så nog är missnöjet stort. ”Det mullrar i gruvan”. Hur många gånger skrev jag inte den meningen som journalist på NSD? ”Nu mullrar det i renlaven.” Inte riktigt lika slagkraftigt. Men ändå. Det mullrar.

Jag vaknar med ett ryck. Tänk om jag ger Lars Törnman idéer nu? Tänk om han får för sig att kandidera till Sametinget? Det. Vore. Inte. Bra.

Jag inser att jag måste släppa tanken på att dra ihop ett parti. Jag är för gammal för att vakna med näsblod. Det vore rent livsfarligt.

Ann-Helén Laestadius

41 år, journalist, författare och föreläsare, född och uppvuxen i Kiruna med rötterna i Nedre Soppero. Språklös same som skriver böcker om unga samer. Debutboken "Sms från Soppero" kom ut 2007. Till hösten är det premiär för Ann-Heléns första egna pjäs på Giron Sámi Teahter. Ann-Helén bor numera i Solna men kommer hem så ofta hon kan. Var på plats och bevakade Sametingets öppnande i Kiruna 1993. Då som journalist på NSD.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".