Malin Linder Foto: Privat
Veckans gästbloggare

"Jag trodde att det arvet skulle ge mig rösträtt"

Malå är min hembygd som jag lämnade 1986 som 16-åring för att utbilda mig i Umeå. Träffade min kärlek och vi flyttade ihop i Finnforsfallet och nu bor vi i Skråmträsk, två mil väster om Skellefteå. Om någon frågar vart jag är ifrån så säger jag Malå med stolthet i rösten, sen säger jag lika stolt att jag är Stenlundare.

Min morfar Ludvig ”Garda-Ludde” Stenlund har fått vara med i olika medier den senaste tiden på grund av det arv jag fått från honom.  Arvet som jag använder som argument till att jag bör upptas i Sametingets röstlängd.

Jag var 20 år när morfar dog och hade aldrig hört att han pratade samiska. Han var same och renägare så min uppväxt är präglad av samisk kultur. Jag trodde att det arvet skulle ge mig rösträtt i Sametinget. Därför kryssade jag inte i rutan där jag bekräftar att "mor- el farförälder talar eller har talat samiska i hemmet" .

Så enkelt det hade varit att sätta detta kryss, för hur kan Sametingets valnämnd motbevisa det påståendet? Men jag tyckte att kriterierna var orimliga, att det endast  ska vara språket som avgör om man är same eller ej.  Ett språk som ej fick användas i offentliga sammanhang i Sverige på 1920-talet.

Men Sametinget har regler att följa - jag blev nekad upptagning i röstlängden. Jag överklagade med en skriftlig förklaring av min historia. Men det gick inte så bra, jag kunde fortfarande inte påvisa att morfar pratat samiska i hemmet. Efter jag skickat in överklagan så fick jag ett telefonsamtal från en släkting som hört min morfar pratat samiska med hans far. Kul att höra, men nu hade en annan kamp börjat.

Kampen för kommande generationer som hamnar i situationen liknande min, att förfäders beslut att välja bort samiska språket för att kanske göra livet lättare för sina barn om de bara pratade svenska. Konsekvenser som är tunga att bära när man inte varit med och gjort valet. Hur svårt ska det inte bli för mina barnbarn att bevisa att jag talade samiska???

Varför tror ni att det endast finns en handfull samer som pratar Umesamiska idag?

Jag tror mig veta svaret och jag tror att andra vet det också, man kan kalla det för "försvenskningen" och är en annan historia än min så jag stoppar här.

Det var en rejäl glidtackling som jag fick av Sametinget när jag inte räknas som same, fast jag har min historia som ingen kan ta ifrån mig. Jag är stolt över att vara same och håller på att sy en kolt som jag ska bära med stolthet. Det kan inte Sametinget eller Sveriges regering ta ifrån mig!

Jag undrar om Sametinget vill att kriterierna ändras, eller ska fusklappar som jag inte få vara med och leka med storbarna i sandlådan?

Tack för idag, denna dag var en bakgrundsförklaring till vem jag är och varför jag blev ombedd att vara "Veckans bloggare".

Malin Linder, 42 år

Familj: Maken Roger, Joel 15, Agnes 13 och Oskar 12 (som vill vara anonym)
Fritidsintressen: Sport- främst fotboll, vara ute i skogen, handarbete, bakning/matlagning.
Yrke: Gruvmätare
Uppväxt i Malå, bor i Skråmträsk Skellefteå kommun
Vill: Se en  ändring av kriterierna för att bli upptagen i Sametingets röstlängd!

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".