VECKANS GÄSTBLOGGARE

Bästa Sameting, ge mig några minuter av din tid

Jag ska fatta mig kort, då jag vet att du har mycket att göra nu. För snart stundar ju tiden då du ska ömsa skinn. Jag vill bara dela med mig av mina innersta tankar som jag önskar att du tar till dig, bästa Sameting.

Jag vill att du ska förstå varför jag vill höra din röst. Jag vill att du ska veta att framtiden känns oviss med de faror som lurar bakom det okändas horisont. Därför sätter jag mitt hopp till dig, att du höjer din röst för mig och mina systrar och bröder från norr till söder, från skogsland till fjäll.

Det handlar om vår gemensamma överlevnad och jag känner rädsla inför framtiden. Därför hoppas jag och vill att du säger ifrån - att du står upp för ditt folk och tar ditt ansvar för framtidens samebarn eller som jag en gång skrev till mina älskade fjäll:

Du fjäll, jag sitter där på berget och låter min blick vandra över nejden. Allt det som jag ser är en del av mig och utan dig är jag ingen hel människa. I tusentals år har du varit mitt folks vardagsrum, kök och hem.
Du är tryggheten som ger oss frid och rikedom, med porlande kallkällor, rika fiskevatten, hjortronmyrar och det bästa av bete för våra renar.
Du kan också vara skoningslös som släcker liv - med de hårda vindarna, täta dimmorna och de kraftiga ovädren föder du oro. Det lilla barnet ligger i sin bädd och tänker på sin far och de faror som lurar i din famn: ”Snälla du, beskydda min far och gör honom inte illa och jag lovar att inte göra dig illa.” Så har det alltid varit, det är du som bestämmer och vi människor är blott små lortar i det stora hela. Du ger oss oändlig rikedom men vi får aldrig glömma att respektera dig. Tills nu.

Det står rövare utanför vårt hem. De är kostymklädda och ansiktslösa. Deras portföljer är fyllda med löften om drömmar och materiell rikedom. De vill ge mig allt i utbyte mot dig. De vill slå sönder dig för att kunna bjuda mig på det stora tabberaset. Men jag kan inte svika dig, jag kan inte se på då rövarnas girighet förstör din storhet.

Jag har givit dig ett löfte att inte göra dig illa och nu är det min tur att stå upp för dig. Nu räcker det!

Henrik Blind

Mångsysslande 34-åring, bosatt i Jokkmokk och med ett medlemskap i Tuorpon sameby. Han gör sin samhälleliga värnplikt i kommunpolitiken i Jokkmokk och brukar twittra frenetiskt från sametingets sammanträden. Han är svag för dokumentärfilmer och de många roliga och oförutsägbara ordvändningar som brukar komma från sametingets talarstol.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".