Vikten av försoning

250 000 vuxna omhändertogs under åren 1930-1980 för några tusen av dem innebar detta att leva i fosterhem- och på barnhem utlämnade till vanvård.

För flera, inte minst kvinnor, har det inneburit skam och skuld långt upp i åren, skam och skuld som förts över till nästa generation. Många ur den här gruppen har inte bara förlorat sin barndom utan också fört över förlorad barndom till sina barn etc.

Gruppen söker upprättelse av staten och samhället, men en person Sofia Rapp Johansson som är en representant för dagens omhändertagna skrev boken Silverfiskarna och Tills skuldror blivit vingar. Trots allt hon utstått sedan barnsben, 2 års ålder, har hon idag 29 år försonats med sin historia och ser framåt. Hon är positiv o ljus, har tillit till världen, hur förmår hon det?

Försoning är så oerhört viktigt att kunna gå vidare, inte minst om man vill bidra till alla dem som farit illa. Hur klara man det?

anne