Tristan och Isolde - bakom kulisserna

Den fem timmar långa föreställningen Tristan och Isolde kräver minutplanering. Elsa Grima, regiassistent, är i Stockholm i två dagar för att inspektera Berwaldhallen.

Musiker och sångare ska vid olika tillfällen befinna sig runt hela lokalen och även ute i foajén.

Bryggan uppe under taket 15 meter över publiken till exempel. Inget för musiker med höjdskräck. Hur kommer man dit? Slingrande trånga trappor.

Elsa Grima har en lång lista med saker att kolla upp. Exempel ur mötesanteckningarna:

Svart matta längst fram på podiet

Notställen ska ha blå plastfilm som avskärmning av ljuset.

Dirigentpulten svart, även räcket

Inget ljus får läcka in från foajén när dörrarna är öppna.

Trådlös radiokommunikation måste funka i hela byggnaden

Och så vidare …

Det pratas om lösningar och reservplaner. Vissa beslut kommer att tas i sista stund trots all minutiös planering. Till syvende och sidst måste Esa-Pekka Salonen avgöra hur det låter. Ska valthornen spela på första raden? Ska de i stället stå i höjd med scenen?

Uppsättningen har nu gjorts många gånger, bland annat i Los Angeles, Paris, Dortmund och London. Ingen lokal är den andra lik, därför blir varje tillfälle unikt. Videoteknikerna följer musikens tempo när de matar fram bilderna, Bill Violas videokonst och Richard Wagners musik gifter sig på ett nytt sätt varje gång föreställningen görs.

Förberedelserna innehåller en ofattbar mängd detaljer – och däri bor som bekant både Gud och Djävulen. Men när Esa-Pekka Salonen höjer taktpinnen den 24 augusti i Berwaldhallen är vi redo, inga tvivel om den saken.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista