1 av 8
Peter Sellars
2 av 8
Peter Sellars. Foto: Ruth Waltz
2121806_ESA-PEKKA_ SALONEN
3 av 8
Esa-Pekka Salonen. Foto: Clive Barda
JosephKaiser1PHOTOCREDITJulie Artacho
4 av 8
Joseph Kaiser. Foto: Julie Artacho
VIOLETA URMANA by I.Balderramo
5 av 8
Violeta Urmana. Foto: I Balderramo
Davone Tines 2016 photo credit Bowie Verschuuren
6 av 8
Davone Tines. Foto: Bowie Verschuuren
Joshua_Stewart_Photo Steve Riskind
7 av 8
Joshua Stewart. Foto: Steve Riskind
201603_Laurel_Portrait_MG_6585_photocopyrightmariliadestot
8 av 8
Laurel Jenkins. Foto: Marilia Destot

Måndag 21 augusti: OEDIPUS REX

Läs intervjun med Sellars och Salonen

19.00, Kungliga Operan

Kungliga Hovkapellet
Orphei Drängar
Damer ur Gustaf Sjökvists Kammarkör och Sofia Vokalensemble
Esa-Pekka Salonen, dirigent
Peter Sellars, regi

Joseph Kaiser, tenor - Kung Oedipus
Violeta Urmana, mezzo - Iokaste
Davóne Tines, bas - Kreon/Tiresias/Budbäraren
Joshua Stewart, tenor - Herden
Pauline Cheviller - berättare/Antigone
Laurel Jenkins, dans - Ismene

IGOR STRAVINSKY: Oedipus Rex              
paus
IGOR STRAVINSKY: Psalmsymfonin

Konsertintroduktion kl 18.15: Sofia Nyblom och Peter Sellars.

Läs mer

>> Lyssna på Oedipus Rex

Folke Alin, körinstudering
Natalie Murray Beale, musikalisk assistent
Elias Sime, scenografi
Dunya Ramicova/Helene Siebrits, kostym

Östersjöfestivalen inleds med den uppmärksammade föreställningen från musikfestivalen i Aix-en-Provence: Stravinskys oratorium Oedipus Rex och Psalmsymfonin med Esa-Pekka Salonen, Kungliga Hovkapellet och Polarprisbelönade operaregissören Peter Sellars.

Operan skildrar kung Oidipus tragiska, ofrånkomliga öde och slutliga död i Kolonos, ledsagad av sin dotter Antigone. En dramatisk resa från mörker och desperation till försoning och frid!                  

Konserttid: 2 tim 10 min (inkl paus)

Kan en människa undkomma sitt öde? I tusentals år har vi fascinerats och förfärats av vår upplevda oförmåga att själva styra våra liv. I Eddan berättar Snorre Sturlasson om nornorna, den nordiska mytologins ödesgudinnor. Den grekiske skalden Hesiodos beskrev omkring 600-talet före vår tideräkning moirerna som spinner, mäter och klipper av livets trådar. Deras krafter rådde inte ens Olympens gudar över. I kristendomen och andra monoteistiska religioner axlar Gud det yttersta ansvaret över människans livslott och genom bön och andra sätt att söka kontakt kan vi försöka tillskansa oss Guds försyn.

Ödet förekommer i allra högsta grad även i modernt sagoberättande. I filmen Wanted använder sig ett hemligt nätverk av lönnmördare av en enorm spinnrock, en samtida tolkning av den grekiska ödesmyten. I den japanska serieföljetongen Oh My Goddess! är tre av huvudpersonerna döpta efter nornorna i Snorres Edda. Ytterligare några exempel på historier där rollfigurernas förutbestämda öden spelar avgörande roll är The Matrix, Harry Potter och Game of Thrones.

I den grekiske dramatikern Sofokles tragedi om kung Oidipus är ödets obetvingliga makt smärtsamt påtaglig. När den unge Oidipus av ett orakel får höra att han skall dräpa sin far och äkta sin mor flyr han sin hemstad och sina föräldrar. På sin långa vandring råkar han i gräl och dödar en man i vredesmod. När han kommer till staden Thebe möter han den lömska sfinxen som hotar honom med döden om han inte svarar rätt på en gåta. Oidipus överlistar sfinxen, kröns till kung av Thebe och får änkedrottning Iokastes hand.

Allt är dock inte väl i Thebe. En förbannelse vilar över staden sedan den tidigare kungen mördats och gärningsmannen ännu går lös. Den nykrönte Oidipus svär att hitta mördaren och sakta men säkert uppdagas sanningen: Kung Laios och drottning Iokaste fick för många år sedan en son som spåddes döda sin egen far. Kungaparet lämnade barnet för att dö ute på landsbygden, men barnet hittades av en herde som tog det till staden Korinth och döpte det till Oidipus. Främlingen som Oidipus dödade på resan var ingen mindre än kung Laios. Nu har han dessutom fått fyra barn med drottning Iokaste – sin biologiska mor – och därmed fullbordat sitt öde. Förkrossad tar Iokaste sitt liv och, när Oidipus hittar henne, drar han två hårnålar från hennes huvud och sticker ut sina ögon.

Mot slutet av sitt eget liv skildrade Sofokles den förskjutne före detta kungens sista dagar i tragedin Oidipus i Kolonos. I stort sett hela Oidipus vuxna liv hade präglats av att undfly sitt öde. Nu var han en flykting, en oönskad och förödmjukad man. Luffaren som blev kung hade blivit luffare igen. Efter många års vandring, ledsagad av sin dotter Antigone, får Oidipus slutligen fristad i en helgad lund utanför Aten där han accepterar sin livslott – sitt öde – och dör till sist med återvunnen heder.

Sofokles skrev historierna om kung Oidipus i en livskraftig teatertradition där stor vikt lades vid den kollektiva upplevelsen. Genom teatern, i synnerhet tragedin, skulle publiken uppmuntras till eftertanke och samtal och därigenom få nya perspektiv på livet. Teatern var en slags kollektiv, social terapi där svåra eller rentav förbjudna ämnen kunde dryftas i en miljö där människor kunde mötas och förhoppningsvis förstå varandra bättre.

Igor Stravinsky växte upp i en förort till Sankt Petersburg med ukrainska föräldrar. Hans ungdomsår förgylldes av regelbundna resor till västra Ukraina. Där träffade han sin första fru Katya och flyttade dit 1907 när de gift sig. Efter succén med Eldfågeln började familjen Stravinsky spendera vinterhalvåret i Schweiz och när första världskriget bröt ut tvingades de lämna huset i Ukraina för gott. Från sommaren 1920 flyttade de under tjugo år mellan flera olika orter i Frankrike. Familjelivet var ansträngt: Igor reste mycket i arbetet och hade en älskarinna i Paris som han ansträngde sig föga för att hemlighålla. Dessutom led Katya sedan många år av tuberkulos.

De sista åren i Frankrike vilade döden tungt över Igor. Hans äldsta dotter, hustru och mor dog alla inom loppet av ett år och han drabbades själv av ett tuberkulosanfall. I september 1939 bröt andra världskriget ut och Igor flydde till USA, tätt följd av älskarinnan Vera, som han sedan gifte sig med. I nästan trettio år bodde paret i Los Angeles, en längre tid än Igor bott någon annanstans. Ändå fann han sig aldrig till rätta, trots rikt socialt umgänge och fortsatta framgångar. Hade han vant sig så vid att ständigt vara på väg, aldrig slå sig ner någonstans, att han till slut inte förmådde rota sig ens när han hade möjligheten?

När Stravinsky skrev opera-oratoriet Oedipus Rex var han i fyrtioårsåldern och levde ett dubbelliv, splittrat mellan barnen och hans kroniskt sjuka hustru i Nice samt karriären och älskarinnan i Paris. Av alla dramer och berättelser, varför tonsatte han just Sofokles tragedi? Genljöd någonting i den i hans eget själsliv? Tre år senare skrev han Psalmsymfonin; han fick en beställning till Bostonsymfonikernas 50-årsjubileum men valde att även skriva för kör. Stravinsky hade länge velat använda texter ur Psaltaren och påstod själv att såväl dessa som Kung Oidipus valdes för texternas popularitet. Men det finns också kopplingar mellan de båda verken och Stravinsky själv.

I Psalmsymfonins första sats går texten ”en tid är jag gäst hos dig, en främling som alla mina fäder”. Vem var egentligen Igor Stravinsky, kosmopoliten som talade fem språk och räknade några av sin tids främsta författare, musiker och bildkonstnärer till sina vänner? Hela livet hade han flyttat runt, tvingats bort, ständigt i rörelse, på flykt. Den världsvana ytan kan lika gärna ha varit ett skal för att skydda ett känsligt och sårbart inre.

Oidipus går genom livet som en främling för sig själv. Han vinner ära, berömmelse och makt men står till slut handfallen inför krafter utom hans kontroll. Var han själv skyldig till de brott han bevisligen utfört, fastän han ansträngt sig för att förhindra dem? Brottades Stravinsky med känslor av skuld och skam, frustration och sorg som han höll djupt inom sig? I så fall är det i musiken vi kommer hans känslor närmast.

I Peter Sellars uppsättning av Oedipus Rex ersätts recitativen i originalet, skrivna av Jean Cocteau, med Oidipus dotter Antigones ord tagna ur Oidipus i Kolonos. Hon ser sina föräldrar sakta förgöras, som Stravinskys barn lär ha sett sina föräldrars relation tänjas till bristningsgränsen. Men i tron och i ödmjukheten finns frälsningen – för Oidipus, liksom för Stravinsky. Sellars skildrar Oidipus sista dagar med Psalmsymfonin. ”Han drog mig upp ur fördärvets grop”, fortsätter andra satsen, ”mina steg gjorde han trygga.” Efter ett helt liv på flykt förlikar sig Oidipus med sitt öde och dör i frid. ”Allt som lever och andas skall prisa Herren.” Som ett helgon försvinner Oidipus i ett bländande ljussken och Stravinsky hittar, förhoppningsvis, sin egen frid.

David Saulesco

Mer om Program 2017

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".