Kjell Albin Abrahamsson

Kjell Albin Abrahamson

Jag skäms nästan för att säga det, men jag har knappt varit utanför Europa. Ett par gånger i Nordamerika, Asien och Afrika - aldrig i Latinamerika eller

Australien. Alltså: jag har inte rest långt, men djupt. I hela mitt liv har jag rört mig i Europa och då framför allt på den östra planhalvan. För mig är Europa en så komplicerad kontinent att jag aldrig tycks bli färdig med den.
Det finns alltid så mycket att lära och upptäcka.

Visst kan jag bli avundsjuk på dem som stolt kallar sig världsmedborgare, själv har jag inte kraften eller kunskapen, eller tillräckligt långa armar, för att omfamna hela världen. Jag nöjer mig med att kalla mig europé, det är liksom mer hanterligt.

Som europé bär man på en tung historisk ryggsäck - kolonialism, två världskrig, nazism och kommunism - vilket jag tror är uppfostrande. Med en tung ryggsäck kan man aldrig sätta näsan i vädret och inbilla sig, eller andra, att man är bättre än andra människor. Men samtidigt - sa jag inte att Europa är komplicerat? - så står också Europa för något av de stoltaste inom kultur, vetenskap, politik och mänskliga rättigheter.

Innan kommunismen föll i Östeuropa fanns ett gemensamt slagord från Tirana i söder till Tallinn i norr: "Tillbaka till Europa!" För människor som i årtionde efter årtionden stängts ute från atensk demokrati, romersk lag, kristen omtanke och upplysningens idéer var och är Europa något eftersträvansvärt, en kontinent att älska och vilja tillhöra. När nejsägare och dysterkvistar dissar Europa är det viktigt att hålla sådant i huvudet. Europa har i alla tider samtidigt varit både en avskräckande dystopi och eftersträvansvärd utopi, en kontinent med lika delar självbeundran och förakt. Europa har alltid varit ett sätt att projicera sig, främst mot USA.

Låt oss enas om åtminstone följande: Vi kan ändra på allt i tillvaron - utom geografin. Europa kommer alltid att geografiskt ligga närmare Sverige än någon annan kontinent. Därför kan det vara praktiskt att bättre lära känna Europa. Vår kontinent förändras snabbt. År 1900 bodde 21 procent av världens befolkning i Europa, i dag bara 12 procent och 2050 utgör vi futtiga 7 procent av världens befolkning.

Att få privilegiet, jo det är ett privilegium, att leda en programserie om Europa är inget annat än en våt dröm för en utrikeskorrespondent och gammal europé. Tillsammans med min kollega Tove Leffler ska vi ur olika perspektiv och generationsvinklar vända ut och in på vår gamla kontinent som vi genomkorsar på längden och tvären. Vi åker naturligtvis tåg, det sista anständiga sättet att förflytta sig.

Vi hoppas naturligtvis på era öron.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista