1 av 3
2 av 3
Armelle Enders
3 av 3
Sihem Habchi med kollegor på Ni Puttes Ni Soumises.

Le cervaeu fume

Vi trodde ett tag att hela Paris-programmet skulle bli en enda lång manskör. Nu har jag satt P för detta. Åkte i morse iväg till Ni Puttes Ni Soumises kontor i Belleville, men norr om Kines-kvarteren.

Tog en kaffe på en bar bredvid där några män redan blivit högljudd av öl vid baren. På tv fortsatte de frenetiskt att prata om ”la grippe porcine”, vilket är det enda som rapporteras om just nu. Sedan fick jag vänta i 20 minuter på ordföranden Sihem Habchi, som till slut kom instånkande med en gigantisk sport-bag över axeln. Ska du resa? frågade jag. Nej, det är böcker jag måste läsa, sa hon. Sedan tog hon ett varv på kontoret och pratade på med alla som var där på ett glatt och naturligt sätt, trots att hon sedan förklarade att hon hade 20 möten på sin att-göra-lista i dag. Och då dyker det ju dessutom alltid upp nya saker, n’est-ce pas?

Så fort jag slog på bandaren var det som att trycka på play på Sihem också. Hon pratade i 120 km/h och jag hade lite svårt att hänga med, men ändå lättare än när Henry snackade i går. Kan det vara en generationsfråga? Sihem pratade om en gemensam europeisk idnetitet med samma glöd som vilken gammal imperialist som helst och med anspelningar på att det finns värden här andra borde lära sig. Drog paralleller till sitt andra land, Algeriet, och sa att så som kvinnor behandlas där är inte okej. Sedan pratade hon om att sprida det positiva med Europa till andra och pratade väl om systerorganisationen i Stockholm. Slängde sig med ”hej”, ”hejdå” och ”tack så mycket”. Inte lätt, nej visst, men vi ka förändra, integrera, lära oss att respektera, men framför allt att leva tillsammans. Ibland är språket en mur, när det blir svårt att ifrågasätta. Ifrågasätta enkelheten hon levererade. Eller är jag cynisk?

Vilken tur då att jag senare fick träffa Armelle Enders, från Sorbonne, professor i kolonialhistoria. Hon mötte mig och mina frågor om identitet med mycket mer skepsis och sa att definiera identiteten är problematiskt, eftersom det blir statiskt. Det skapar också något man stänger ute. Och imperialism - vi är bättre än de.

Jag tror på nåt sätt att hon och Sihem tycker väldigt lika, men den koloniala/imperialistiska bakgrunden i Frankrike har satt helt olika spår hos dem. Så vitt skilda identiteter kan alltså samma historia skapa - eller berättelsen som den.

Nu är jag i alla fall helt slut i huvudet efter att bara ha pratat franska i flera dagar. Och läst franska, lyssnat på franska etc.

Det är för övrigt helt sinnessjukt dyrt här i Paris. En sunkig liten falafel kosta 4€. Det är inte okej. Inga Malmö-priser här inte. Men jag åt i alla fall denna lilla fantastiska kinesiska pannkaka till lunch i Belleville. Kanske inte ser så mycket för världen ut, men ack så skenet kan bedra.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista