1 av 6
Maite Iturre
2 av 6
3 av 6
4 av 6
Michael
5 av 6
6 av 6

Från Paris till Bilbao

Första klassvagnen mellan Paris och Irun höll inte riktigt samma klass som den från Köpenhamn till Köln... Mer Öststat - kanske berodde det på att man uppenbarligen skulle fara utanför Europa, skulle det visa sig.

I vilket fall började gårdagen med härlig men svindyr lunch på Fauchon (svindyr i relation till vad jag har budget för - typ 9€ för minisallad). Men det var det värt:

Försökte sedan få dagen och kvällen att gå ut att göra av med för mycket pengar. Bland annat genom att förundras över vilka svenska författare som make it in France.

Till slut lämnade tåget stationen och jag vinkade adjö till Paris.

Vaknade upp i Irun i norra Spanien. Och där var det plötlsigt dags att visa pass, samt köra alla sina väskor genom en säkerhetskontroll. Nu vet inte jag om detta beror på rädsla för ETA eller att Baskien inte ses som Europa. Maten på vägen var i alla fall fin - omelett och frukt. Sedan mötte jag amerikanske Michael som var på väg till sin Qui Gong-polare i Bilbao.

Han erkände villigt sin okunskap kring Europa och en möjlig europeisk gemensam identiet. ”Jag har hört att européer aldrig duschar”, sa han. Men Europa var också Tyskland, Frankrike, England, Spanien och kanske Italien. Inte Beligen uppenbarligen. ETA hade han aldrig hört talas om - förrän han lärde känna en baskisk kille i oktober.

Nu var han i alla fall på väg till Bilbao för andra gången i sitt liv.

Försökte ta en taxi till mitt hotell i Bilbao, men möttes av ett skratt och informationen att hotellet låg två gator bort. Efter dusch (för jag duschar ibland) gick jag och åt sen lunch på Café Iruna, där jag sedan träffade Maite Iturre, lärare i Europeisk integration på baksiska universitetet. Jag fattade inget av menyn (eftersom min spanska är rätt usel) och pekade till slut på nåt som några åt och sa att jag ville ha samma. Jo, det var äggröra med grönsaker, mycket gott. Jag blev mätt och då kom de in och ville ge mig anka med pommes frites också! Nej, tack sa jag.

Maite Iturre är bask från Argentina, vilket gör att hon känner sig som amerikan och bask och kanske lite spansk. Inte så europeisk. Hon pratade också om den traditionalism som karaktersierar delar av en baskisk kultur. Och en gemenskap inom EU och en känsla av att kunna samarbeta som minoriteter med till exempel welshare. Vi slutade ändå i att för stark känsla av en identitet exkluderar och att den baskiska identieten i dag ser vädigt olika ut, beroende på om du är inflyttad - från Spanien eller från Marocko - eller från den amerikanska diaporan. Men de flesta basker har någon i familjen som utvandrat till Latinamerika, vilket gör att den starkaste gemensamma bindningen ändå finns med den kontinenten.

Nu sitter jag och jobbar. Ganska trött.... kanske vill jag bara ha medlidande.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista