Världens bästa teatermerchandise? En customisad Kleenexlåda som gör reklam för en pjäs med psyoterapeutiska inslag.

Från asa-action till terapiteater

Är riktigt stolt över gårdagens feta kulturkonsumentdag. Morgonen inleddes med Nicholas Winding Refns "Valhalla rising". Vikingaaction med en stum Mads Mikkelsen i huvudrollen. Ja, alltså stum på det sättet att han inte pratade i filmen. Inte ett knyst. Winding Refns knep för att inte gå ner sig i "Tre solar"-träsket är helt enkelt att ingen pratar nästan alls. Istället: ödesmättad musik, ödesmättade bilder, och lite klafsigt splatterköttande i början och slutet. Halva filmen var jag helt fängslad, mot slutet satt jag och längtade efter att skiten skulle nå sitt ganska förutsägbara slut. 

Sedan var det dags för "Sebbe" av Babak Najafi, regissören som fick pris som bästa långfilmsdebutant härom veckan på filmfestivalen i Berlin. Den ska jag recensera i Kulturnytt i P1, så den kan jag inte skriva om nu. 

Under dagens transporter fram och tillbaka genom stan så läste jag Per Agne Erkelius "Hotel Galicja". Ett sorts undersökande reportage där en åldrad (kanske döende) författare försöker ta reda på vad som hände släktingarna till den judiska kvinna som han var förälskad i som ung. Och jag bara sögs in i den här märkliga rekonstruktionen. En bok som dessutom känns ännu mera pockande eftersom författaren dog för kort tid sedan. Det här är en av böckerna som är nominerad till sveriges radios romanpris, där ju jag och Johanna ska vara galaprisvärdar.

Och sedan avslutade jag dagen med "Tröstar jag dig nu?" på Unga Klara. En helt fantastisk pjäs, mycket tack vare skådisarna Malin Cederbladh, Emelie Jonsson, Susanne Gunnersen, Gustav Deinoff och Jan Modin. Heeeeeeelt fantastiska.

Jan Modin var förresten regissör när jag själv spelade teater i Landskrona när jag var typ 17, och det är alltid lite märkligt när man kommer in och ska hälsa på honom (det verkar ju vara standard på Unga Klara att man ska säga hej till skådisarna innan man sätter sig). En extra guldstjärna till Gustav Deinoff som spelade känslomässigt störd på ett helt fantastiskt sätt. 

Unga Klara är ju utrotningshotade, om inte man får nya bidragspengar så kan man vara tvungna att lägga ner teatern till sommaren. Och det skulle vara en mindre katastrof, det här är trots allt en av teaterstockholms allra mest vitala scener. Det finns en lekfullhet här som bara är vild. Teatern är numera skild från Stockholms stadsteater och har egen, separat biljettbokning. Läs mer på . 

/Roger

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".