Foto: Peter Westrup

Kulturintag, helgen vecka 9

Fredag: När P3-redaktionernas seminariedag övergick till firmafesten P3 By Night fick jag för första gången testa vad som enklast kan beskrivas som ofrivillig karaokeroulette. Hanna Fahl från P3 Populär, som tills i fredags varit min absoluta favorit i radion, lämnade in önskelappen som det stod mitt namn och ”Jingle Bells” på. Ouch.

Eftersom resten av P3 Kultur-redaktionen var på andra håll (30-årsfest i Istanbul, lajvarkonvent i Västerås, Yeasayerkonsert på Södermalm, avsomnad inuti en rumänsk dvd-box i Hägersten) så fick jag helt enkelt lov att ta en kula för laget och sjunga den tjatiga julsången. Lyckligtvis har mitt bidrag till den svenska firmafestkulturen inte läckt ut på nätet. Än. Av en annan P3-kollega som jag dessutom korrekt fördomsprofilerad som en Ernie Kirchsteiger-filur som hela sommaren lång vandrar barfota med uppkavlade jeans.


Lördag: I gryningen gick jag ombord på ett tåg söderut. För den personliga hederns skull. Läste nästan ut Alexandra Coelho Ahndorils romanprisetnominerade roman Mäster ombord (du hör mer om den i radio på söndag). Framme i Malmö såg jag All we need is love på Intiman, en pjäs som sammanställts utifrån intervjuer där homosexuella Malmömän delat med sig av sina berättelser om kärlek, sex och maskulinitet. Det låter kanske stillsamt och folkbildande. Det var den också. Ibland. Men till stor del var detta en testosteronsprutande mansfest till show med otaliga koreografier i svettiga omklädningsrumsmiljöer. Medryckande och samtidigt fint. Rekommenderas för alla som inte räds öppnade manshjärtan och dansnummer med semitransparenta duschkabinsväggar.

Det står för övrigt en stor Strindbergsbyst i Malmö-Intimans foaje. Jag helt och hållet för byster av författare i teaterfoajéer. Men jag kunde inte låta bli att ge plats åt en inskränkt och äckligt Stockholmscentrerad tanke i mitt huvud: är inte detta ett slags renommésnyltning på Strindbergs intima teater i Stockholm? Eller ska man se det som att Intiman är en teaterfranchise där August Strindberg är en del av varumärket, som Kentucky Fried Chickens postergubbe Colonel Sanders? Jag får fundera på det och kolla upp närmare.

Söndag: Rauschenbergs get står numera på Moderna museet i Malmö. Som äckligt inskränkt stockholmare ger den synen en lätt känsla av svindel. Å andra sidan - getinstallationer som flyttas runt mellan museifilialer i landet är faktiskt ingen dum idé. Konstverk borde oftare åka på turné. Kanske även sälja turnétischor?

Väl hemma i Stockholm klämde jag det sista av Coelho Ahndohrils bok om den gamle agitatorn Mäster Palm och sen blev det svensk snutfilm på TV. Det fick mig att fundera på det här med ”svenska värderingar” som diskuterats så mycket inom integrationspolitiken på sistone. Om sådana prompt ska läras ut så borde det poängteras att en riktigt ordentlig grundbult i svenskheten är att inhemska snutfilmer alltid sänds söndagar klockan 21:00 på TV4.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".