Mikael Johansson och Orlando Fagin. Foto: Erik Persson

Åh Ångrarna!

Kulturkonsumerade en av de mest bländande dokumentära filmerna på evigheter.  av Marcus Lindeen. Sällan skådat en film med så mycket SJÄL.

Ångrarna handlar om Mikael och Orlando (Alltså bara själva namnet Orlando – gör mig lycklig och tårögd) som byter kön. Mikael blir Mikaela och Orlando blir Isadora. De lever som kvinnor. Isadora klappar giraffer på zoo, åker till Paris och vinkar drottninglikt i kappa och sockervaddsfrasigt hår. Mikaela springer tjejmilen och har en uppsättning peruker. En rågblond lite längre page, en kortare, lite mer ansad  - för att då och då låta håret se nyklippt ut, och så en för när solen rimligtvis borde ha blekt peruken någon nyans. Allt för trovärdigheten.

Men både Mikaela och Isadora ångrar sig. De ångar sin könsförvandling. 

Nu möts de båda i ett mörkt, instängt rum och visar diabilder för varandra. Svartvita fotoautomatsporträtt, utviknings-stunder, bröllopsbilder… Det är så smärtsamt och så älskvärt.

In fact, Ångrarna är helt genialiskt berättad och redigerad. Alla små dröjningar, pauser. All värme. Alla kast. Allt som inte sägs. Och – det SOM sägs. My lord.  

Åh, jag älskar att filmens scenografi är så minimal. Så enkel. Att den vågar vara där och att man endast lämnar rummet genom Mikael och Orlandos minnen, deras fotografier. Jag älskar att de sitter mittemot varandra och bara berättar. Händer, blickar, frågor. Att filmen är gestaltad  – till skillnad från så många dokumentärer – UTAN långsamma promenader genom alléer, UTAN kontemplativa blickar i kollektivtrafiken, totalt frikopplad från kafébesök och husgerådsshopping på varuhus.

Ångrarna handlar inte ytterst om könsbyten – inte egentligen. Inte för mig. Det är en fundamental film om ensamhet, om kärlek. Om jakten på identitet. Hur man måste kämpa och söka för att förpacka och bekräfta sin själ, det där ”sanna inre”. Vem är man under yttre attribut? I vad ligger sanningen om en själv?

Och oh - det som Mikael berättar i filmen  - att han alltid haft svårt med kärlek, med tjejer och att det tillslut accelererade till en skälvande desperation att kanske kanske kanske skulle livet bli en smula mer omhuldande och drägligt OM han BLEV sin egen älskvärda tjej.

Stort.

/Sara 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".