Sånglärka

Sånglärkan

Sånglärkan är den fågel i våra trakter som signalerar den kommande våren mer än någon annan fågel. Som vårens budbärare är den omnämnd av diktare och poeter i alla tider.

Hos oss sjunger redan de första lärkorna men mer är på väg. Den anländer i februari-mars och flyttar i september-november. Då inventeringen av arten gjordes( på 1990-talet) uppskattades beståndet i Sverige till 1.000.000 par, vilket är en kraftig minskning om man jämför med 1970-talet, då det tros ha funnits det dubbla. Detta beror på att häckningsbiotoperna för Sånglärkan försvinner genom igenväxning, som en följd av kvävenedfall och dikning.
Om man ser till ett historiskt perspektiv, har artens utbredning och förekomst, följt det öppna kulturlandskapets och jordbrukets utbredning. Den finns nämnd redan på 1200-talet, vilket gör den till en av de första fåglarna som omnämnts i skrift i Sverige. Dess ökning på 1700- och 1800- talet beror på befolkningsökningen i landet. Vi högg då ner mycket skog, för att skapa jordbruksmark eller liknande, vilket gynnade Sånglärkan. Ett vida spritt talesätt är att lika länge som lärkan sjunger före froedag (Vårfrudagen), lika länge ska hon tiga efter denna dag, ty det blir åter kallt väder. Om lärkan flög så högt på Kyndelsmässodagen som oxen bär oket, skulle det bli tidig vår (Sörmland). När lärkan ”snöat ner” tre gånger, blir det vår (Uppland). Överallt har lärkan varit älskad.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".