Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Psykoterapeuten Allan Linnér möter lyssnare i ett terapeutiskt samtal.

Jag behöver distans och egen tid - hur får jag det utan att såra?

Publicerat måndag 9 november 2009 kl 16.03

Hej!
Jag är skild sen 15 år, efter varit instängd i ett för mig dåligt äktenskap i 30 år. Nu träffat en man jag tycker om. Men jag orkar inte ha så mycket kontakt som han vill (varje dag oftast). Han är änkling sen drygt ett år. Jag har mycket svårt säga nej. Jag känner skuld när han säger att han får ångest av att vara ensam och att han tror att jag längtar efter en annan. Vi har bara träffats i ca en månad och jag behöver råd! Jag vill inte göra honom illa. Han blir ju ledsen då jag säger jag vill/behöver mer distans, ensamhet och egen tid. Det är mer och mer kaos i mig.  Det är roligt med honom, men jag mår inte bra alls nu.
Eva

Hej Eva!
Om jag uppfattat dig rätt, så befinner du dig i en situation som väcker dubbla känslor i dig. Du verkar ha klart för dig vad du behöver för att själv må bra. Och han verkar ha klart för sig vad han behöver för att också må bra, problemet blir dock att ni har diametralt olika behov. Du blir kvävd och går under av för mycket närhet och han behöver mycket närhet för att inte gå under. Där ni står idag kan ni inte mötas och båda mår dåligt.

Jag tror att det är ovanligt att två människor som inleder en relation har exakt samma behov. En del i att fördjupa en ny relation är att klara ut vilka behov respektive har och gemensamt komma fram till om det är möjligt att mötas i det. Med att mötas menar jag att var och en måste ta ställning till om det den andra vill och behöver, är något man själv kan och vill ställa upp på. Eftersom det handlar om en kärleksrelation (som bygger på ömsesidighet, närhet och respekt) finns det gränser för hur mycket vi kan kompromissa med våra behov utan att må dåligt av det. Om någon kompromissar för mycket kommer relationen inte att fungera långsiktigt. För att komma dit måste ni prata med varandra om just det.

Jag får intrycket när jag läser ditt brev att ni kommunicerar ganska dåligt kring detta. Det finns mycket skuld och anklagelser i det du beskriver. Han anklagar dig för att längta efter andra när du säger att du vill ha mer tid för dig själv och du känner skuld och vill inte göra honom ledsen.

Att du lever i ett inre kaos tror jag beror på att du inte är tydlig varken mot honom eller mot dig själv. Att det väcker ångest kan bero på att det påminner dig om hur du kände dig i ditt första äktenskap. För att kunna komma ur detta kaos tror jag att du måste förändra din syn på det hela. Du är inte offer för omständigheterna, du har möjlighet att göra val. Du kan välja att helt anpassa dig till hans behov och fortsätta må dåligt.  Du kan också välja att stå upp för dina behov och låta honom ta ansvar för de känslor det väcker hos honom.

Du behöver förmodligen fråga dig själv var din gräns går, och tala om det för honom. Kanske kommer du att upptäcka att du vill vara mer med honom än vad du vill idag, om han kan visa att han respekterar dina behov. Vi utvecklas genom relationer, men en relation kan aldrig bygga på att den ena försöker förändra den andre.
Malin

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".