1 av 2
Tobias Aren jublar efter ett av sina tre mål mot Ungern. Foto: Björn Larsson Rosvall/Scanpix
2 av 2
Robin Andersson missar EM i januari på grund av skada. Foto: Patric Söderström/Scanpix
BLOGG

Den enes död, den andres bröd!

Ja, eller död är väl rätt överdrivet. Det jag försöker säga, är att det även finns nåt positivt att hitta i negativa händelser. En liten tillbakablick till säsongens kanske mest tongivande händelseförlopp...

Jag vill nog påstå att Guif förlorade SM-guldet en mörk onsdagkväll. Den 30:e jävla november 2011. Då gick Robin Anderssons knä sönder i mötet mot Skövde.

---

Två negativa händelser. Ett pajat knä, och ett förlorat guld.

---

Men (som Glenn Strömberg brukar säga. Ofta), det positiva måste lyftas fram. Tobias Aren fick ta över huvudrollen på V9. Och som han gjorde det! Vips, var han med i landslagssnacket på allvar och fick minsann rejält med speltid i OS-kvalet sen så småningom.

---

Har svårt att tänka mig att Aren hade lyft sig så mycket som han gjorde denna säsong, om inte Robins knä gått sönder.

---

Så, istället för att få se Robin spela i landslaget, i EM och i OS, fick Aren en möjlighet, och den tog han. Med råge!

---

Och frågan är, hade Aren flyttat utomlands om Robin varit hel? Ja, kanske det, men tror det hade blivit en annan klubb än Ålborg. Nånting mindre.

---

Sammanfattat: Träligt att Robin skadade sig - kul att Aren blommade ut till den storskytt han är!

---

Som sagt. Den enes död, den andres bröd.

---

Tur att Robin Andersson kan baka!

---

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".