1 av 2
Sävehofklacken med dockan. Foto: Jarmo Mänty, Sveriges Radio
2 av 2
Var är bollen, vad står på klockan? Foto: Hannes Söderberg / Privat
HANDBOLLSBLOGGEN

Where do I begin?

Var börjar jag? Det var frågan som snurrade i huvudet när jag tänkte på kvällens match och vad jag ska skriva på bloggen. Och låten från Love Story var inte sen att haka på tankegången. Where do I begin?

Where do I begin
To tell the story of how great a love can be
The sweet love story that is older than the sea
The simple truth about the love she brings to me
Where do I start

---

Ska jag inledningsvis skriva om matchen? Om en match som går till historien. Vilken rysare. Vilken komedi. Vilken tragedi. En historia som hämtad direkt från antikens Grekland. Men jag kan min antika Grekland så dåligt att jag hämtar inspiration från filmen Love Story från 1970. Och för att liknelsen ska halta ytterligare ska det tilläggas att Carl Sigmans text inte skrevs förrän låten blev hyperpopulär.

---

Eller ska jag börja med att skriva om Sävehofs klack? En klack som sjöng om hur man skulle låta en skadad Guifspelare dö när de inte hade fullt upp att sjunga att en spelares mamma är en hora. Och ja, värre har jag hört, men stora delar av klacken bestod av unga pojkar runt 10-12 årsåldern.

Givetvis plockas den berömda dockan fram redan från start. En uppblåsbar sexdocka iklädd en tröja med "21 Zacke" på ryggen. När dockan till slut letar sig fram tlll de yngsta i klacken tar jag en bild och lägger ut på twitter kl 21:31 och skriver:

Så här uppfostrar IK Sävehof sina ungdomar. 10-åriga grabbar med dockan. Heja heja.

Detta sker under andra halvlek. Och du ser en vakt på bilden klart och tydligt.

---

Sävehof skriver på twitter kl 21:52:

"Vi har haft ett långt snack i paus. Ändring på gång. Fokusera nu på matchen istället."

Det dröjer alltså ända till pausen mellan den första och andra förlängningen, alltså 70 minuters speltid, innan vakterna agerar genom att norpa åt sig dockan. Och till detta behövs alltså en kommentar på twitter.

Var är de vuxna? Var är föräldrarna?

---

Och så till matchen som var en rysare som blev en thriller som blev en komedi som blev en tragedi.

Guif låg under med 30-27 när fem minuter återstod. Det såg mörkt ut. Men Guif lyckas kvittera och få matchen till förlängning.

Matchen fortsätter likt en Hitchcock-film på LSD, massor med kroppskontakt, hårda tag och domare som ser i syner. Första förlängningen slutar i ren och skär komik. Sävehof ligger under med en boll och får frikast med tre sekunder kvar. Frikastet går till Bliznac som skjuter i stolpen, bollen studsar ut längs kortlinjen till kantkillen som hoppar in för avslut. Bollen studsar in i mål i samband med slutsignalen och tumult uppstår. Jag kan ta gift på att slutsignalen gick innan bollen hunnit studsa i golvet.

Men men. Målet godkänns och vi får en andra förlängning. I sista sekunden av den avgör Bliznac och Sävehof vinner matchen.

---

Men som jag ser det är det inte här Guif förlorar matchen. Nej, det var två riktigt dumma utvisningar som avgör. Guif håller på och gör ett ryck i första halvlek när Helge Freiman knuffar ner målvakten efter att ha gjort mål på kontring. Några minuter efter det stoppar Zacke en kontring men tar i alldeles för mycket och åker på en tvåa. Så onödigt då attacken redan var avvärjd.

---

Man kan lätt konstatera att det blev en ny hedersam förlust för Guifs del. Men det räcker fortfarande med följande:

  • 7 vinster till odödligheten
  • 7 vinster till semestern

---

I väntan på det önskar jag mer kärlek på läktarna. Låt oss göra handbollen till en riktig Love Story!

---

En kärlek äldre än havet.

---

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".