MOA SKRIVER KRÖNIKA

DEN SVENSKA KRÖNIKÖRELITENS DIKTATUR

(inspiration)

Det snöar ute. När ska det vara över? Vintern. Slasket, de kalla isvindarna som river ut min ryggrad.
Sverige är kallt.

I skuggorna vilar dom. Dom som aldrig får nog av att säga saker rakt ut, skrika så det hörs. Ta plats. Jag blundar när jag bläddrar i tidningen. Krönikorna. Dom är överallt.

Jag springer ut i skogen för att söka skydd, men någon förföljer mig. Någon har skrivit en krönika som jag måste läsa. Det är detta som är fascism.

Jag lyssnar på Håkan Hellström, försöker andas lugnt men krönikörerna cirkulerar som köttätande måsar ovanför mitt huvud. Alla godhjärtade människor blir hånade, trampade på, pissade på, inlåsta, dränkta, förhörda och dränkta igen. Var finns den varma famnen som ska vagga mig? Var finns musiken, harpan, bomullen, den äldre kvinnan som jag älskade med 2008?


Röda ögon lyser i snön. Det kan vara billysen. Men det kan också vara en krönikörs ögon - satans blick – var är du nu, gud? När jag behöver dig.

Det snöar ute. Sverige är kallt. Jag läser ännu en krönika.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".