Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Din vän i vardagen. Varje vardag 10-13.

Livet är en potatis

Publicerat måndag 11 mars 2013 kl 11.00

Livet är en strid. Striden är en kamp. Kampen är en häst. Hästen är en dragare. Dragaren är ett stadsbud. Stadsbudet är en advokat. Advokaten är en knöl. Knölen är en potatis. Alltså är livet en potatis.

Tänk, va bra sagt! Nära, jag bara skojade.

Det är snarare ett citat från barndomen som min pappa brukade göra om på väldigt många sätt. Det kunde sluta med att ”Livet är en åsna”. Och vi barn skrattade åt vår lustiga far.

Men visst är det skönt att ibland finna tröst och hjälp i texter eller uttalade uttryck? Och över tid har det slagit mig att allt är redan skrivet och uttalat. Någonstans och någon gång har någon hittat en formulering som ger tröst eller kraft till mig och dig och i alla tillstånd vi hamnar i under ett liv. Längtan. Utanförskap. Kärlek. Sorg. Dödslängtan. Livsglädje. Allt.

Ibland får vi söka efter dem. Texterna. Ibland kommer de bara till en, citaten. För att vi är öppna för dem just då. De uttryck som känns ”helt rätta” för oss i 20-årsåldern är sällan de samma som vi väljer som mantra vid 55.

Jag har lyssnat väldigt mycket på Sommar och Vinterprogram i P1 under åren. Och det ger mig otroligt mycket kraft och lugn. Det är mitt party det! När jag går ut och går med stavar och lyssnar på prat.

Nu brukar inte jag lyssna så mycket på mig själv och mitt eget prat. Jag får min dos när jag skriver. Och jag är, som de flesta, bättre på att råda andra och tycka till om deras liv. När inte känslobanden är så starka så att det mesta av förnuftet försvinner i analysen.

”Jag är bra på att göra det svårt för mig”. Så sa Lars Lerin i sitt sommarprogram. Det är bra sagt! Tycker jag, eftersom jag känner igen mig. Nu finns det fler personer som känner igen mig i det citatet. Någon uttrycker det så att jag ”krånglar till det för mig”. ”Gör det onödigt svårt för mig”! Eller att jag ”tänker för mycket”!

Ja. De får kalla det vad de vill. Men säger någon till mig att jag är ”överkänslig” - då får de på ”moppo”. Och det är tack vare Mia Skäringer det.

Jag träffade Mia Skäringer på Galapremiären på Ulf Malmros senaste komedi ”Mammas pojkar”. Och då fick jag möjlighet att tacka henne för en formulering som jag har tagit till mig och som räddat mig från tt förödande självförakt.

Hon har nämligen slutat med att kalla sig själv för ”överkänslig”. Det är ju lika troligt, om inte troligare, att motparten eller omvärlden är ”underkänlig” i så fall!

DADAMM! Liksom.

Jag har lyssnat på hennes Vinter i P1 fyra gånger. Och nu vet jag hur en slipsten ska dras:

– Jag är en känslig person. TACK Mia! Känslig. Och det vill jag vara!  Jag är den jag är. Och vill vara. Det där ”vill”:et är viktigt.

Vi är de vi är. Och kom ihåg att ”vi är de människor som vi utger oss för att vara”. Förhåll er till det. I hemläxa till nästa gång vi hörs! Kan vi välja vilka vi är?

Så står det nämligen skrivet på mitt underlägg på min arbetsbänk på jobbet. Det är ett stort block 30x50 cm där jag skriver ner allt ”braiga” jag hör på radion under dagarna. Meningen är ju att jag ska dra bort det översta bladet och slänga när det är för skitigt. Men det står ju så mycket bra där, som jag behöver för att leva vidare i ”så nära som möjlig” (nô’sô’när) bra balans. Det är tur att vi städar våra egna arbetsplatser. Annars hade alla visdomsord hamnat i papperskorgen.

En del saker som jag hör är så bra så jag behöver inte skriva ner. Min hjärna fungerar fortfarande väldigt bra när det gäller att komma ihåg och återge vissa saker. När någon säger något som ger mig direktenergi …som fyller på nåt som fattas inombords.

AHAA! Liksom.

Apropå det så går det ganska bra med min framtidsplan med att känna mig hemma i min lägenhet. Jag har naturligt fått hjälp av kloka ord. Jag såg Sven Wollter i teve för ett tag sedan och han berättade vad som är hem för honom. Eftersom han har ett boende i Göteborg och ett i Stockholm och frun i Umeå, så blev det en naturlig fråga.

Där de som han älskar är, och där de som älskar honom är…det är hemma.

Då är det ju inte så konstigt att jag inte känner att min lägenhet är mitt hem efter sju månader? Det är ju ofta bara jag där. Och jaa, det känns mycket bättre att vara där när jag älskar mig själv. Och när de älskade ungarna är hemma.

WOW! WOW! (Vissling!) Liksom.

Jag sa hemma.

Och nu jag vill tacka mig själv. För idag är en sån där dag när jag har det riktigt trevligt med mig själv. ”Jag är av naturen tvilling.”

Så står det i blyerts på mitt arbetsbänkskydd. Med citationstecken!

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".