Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Sveriges största scen för levande jazz.

Tisdag 12 augusti 19.30 P2 Live Jazz Sommar: Sky Blue - Norrbotten Big band under ledning av Maria Schneider

Träblås:Håkan Broström,Jan Thelin,Mats Garberg,Karl-Martin Almqvist,Per Moberg, Tromboner:P-O Svanström,Magnus Puls,Peter Dahlgren,Björn Hängsel,Trumpeter:Bosse Strandberg,Dan Johansson, Magnus Ekholm,Tapio Maunovara, Gitarr:Ola Bengtsson, Piano:Daniel Tilling,Bas:Martin Sjöstedt Trummor:Bengt Stark, Maria Schneider musik,dirigent
Konsert 23/2, Kulturens Hus, Luleå.
Tidigare sänt 25/3
P2 Live jazz Sommar börjar gå in på slutspurten och vi tänkte ta i lite extra genom att plocka fram en konsert som vi sände första gången den 25 mars.
Maria Schneider, bördig från Windom, Minnseota men numera New Yorker, är idag 45 år och även om hon musikaliskt ligger närmare både Bob Brookmeyer och Gil Evans jämförs hon som kompositör och orkesterledare med Duke Ellington. Det finns dom redan förutspått att hon inom en inte alltför avlägsen framtid kommer att få Pulitzerpriset. USA’s mest prestigefyllda utmärkelse.  Kompositör, orkesterledare och kvinna är verkar det ofta vara en provokation för journalister men Maria Schneider är nu inte så unik i jazzvärlden som många vill tro. De är inte så många men hon har föregångare i Mary Lou Williams, Toshiko Akiyoshi och samtida i Carla Bley.

I februari gästades Norrbotten Big band av Maria Schneider. Ett succéprojekt som kunde höras inte bara runt om i Norrbotten utan också i Fasching i Stockholm. Kvällens konsert spelades in under finalen på Kulturens Hus i Luleå.
” Maria Schneider gestaltar olika stämningslägen. De kan vara  förknippade med element som luft och vatten; ett stycke på temat segeltur inleds meditativt av Daniel Tilling vid flygeln med återklanger av fransk impressionism för att sedan utvecklas till ett eldfängt virvlande jazzäventyr……allt vad tungfotad disciplinerad storbandsjazz heter bryts suveränt ner till ett levande ensemblespel och konstnärlig frihet. Musikerna i Norrbotten Big Band släpper var och en fram sin yttersta fantasi och skaparkraft, i ensemble och i enskilda solon.” Ingrid Strömdahl i SVD.
Det började tidigt. 
I familjealbumet finns en bild av en femårig Maria i pyjamas med gapande mun. Bilden är tagen när deras nya granne Evelyn Butler precis satt sig ner vid pianot och börjat spela. Hon kom från Chicago där hon försörjt sig som jazzpianist. Hon hade flammande rött hår, kraftig make up och var mycket färgstark personlighet.
- Det var den kvällen en gnista tändes i mig. Jag ville bli som henne! minns Maria.
Evelyn blev hennes pianolärare och lärde henne inte bara Bach, Chopin och Brahms utan också Art Tatum och stridepiano.
- Än i denna dag har jag tagit med mig allt hon lärde mig. Hon brukade säga att det viktigaste en musiker måste ha är personlighet och originalitet och att musik egentligen handlar om känslor.
För den som vill ha hela historien kan vi rekommendera Peter H Larsens utsökta artikel i nya numret av Orkesterjournalen. Man kan också göra ett besök på hennes hemsida www.mariaschneider.com  eller om man också är intresserad av hennes skivor göra ett besök på www.artistshare.com . Det är bara där hennes musik finns att köpa. Här är hennes histoira i korthet! 
Hon började sin teoretiska utildning efter högstadiet och redan innan hon avslutat sina universitetsstudier 1986 fick hon ett stipendium för att studera för Bob Brookmeyer en nestor inom jazzen redan då.
- När hon kom till mig hade jag inget att lära henne. Vi var likvärdiga partners. Jag kunde lära henne hur hon skulle uppträda i en mansdominerad värld. Jag var mer betagen av hennes musik än hon av min.
Året efter kom hon till en annan legendar Gil Evans som hans assistent för musiken till filmen ”Color of Money”. Gil Evans hade också tagit på sig att skriva storbandsmusik till Sting men orkade inte p g a sjukdom genomföra detta. Det var i stället Maria Schneider som färdigställde musiken. Om detta kan man inte läsa någonstans. All cred tillföll den namnstarke. Knappast osynliggörande, snarare marknadskrafternas spel.
Då tyckte Maria att Sting var en skitstövel. Idag bryr hon sig inte!
Strax därefter startade hon ett storband med sin dåvarande man trombonisten John Fedchock. Ett repetitionsband som spelade på dörren måndagar när musiker med teaterjobb var lediga. Det var på en liten sylta ”Visiones” som låg granne med mer berömda Blue Note nere i Village i New York. Idag är det Marias eget band och ett av världens allra viktigaste. 2004 fick orkestern en Grammy för ”Concert in the garden” det första albumet som kom ut på ArtistShare. Årets efter utsågs orkestern till bästa orkester och i år blev det en Grammy för kompositionen ”Cerulian Sky” som ”bästa arrangemang för stor ensemble”.
Maria Schneider Orchestra har mer gjort sig känt för organiskt orkesterspel än som en orkester av musiker med stjärnstatus. Hennes musik kräver en stark dirigent vilket Maria är. Men den bygger också på samspel.
”När jag lyssnar på musikerna förvandlar de sig några gånger till en flock fåglar som jag kan följa. När ett par av de starka fåglarna ändrar riktning följer resten av flocken med och det bildas nya och vackra formationer.”
Marias musik ger begreppet dynamisk en ny innebörd och är krävande ur alla möjliga aspekter. Allt finns noterat utom solistinsatserna men också dom är krävande och trots stor frihet integrerade i helheten. Det är en musik som i princip är utan transportsträckor, repristecken och upprepningar. Maria Schneider är epiker och det som en gång sagts kan inte sägas likadant en gång till. Slutet kan inte vara identiskt med inledningen. Men även om hon nu är en historieberättare så skriver hon inte programmusik.
- Om man kan bli helt tom i huvudet så blir jag det när jag skriver musik. En melodisk figur kommer inte till mig när jag tänker på böljande sädesfält i Minnesota, men ett melodiskt eller harmonsikt förlopp kan i själva skrivprocessen påminna mig om sädesfälten. Men det är aldrig den tanken som för min hand……därför är jag inte heller rädd för att lyssnarna ska få en negativ upplevelse om dom inte får samma bild som jag när de hör musiken. … Jag hoppas att andra får helt andra bilder.” 
Många har undrat varför Maria håller fast vid storbandsformatet. Hon har också arbetat med mer symfoniska ensembler och gillar det men påpekar att hennes eget band är som en organism.
”Om jag upplöste den här orkestern för att jag vill skriva för violiner, oboer och valthorn vore det som att fälla ett vackert och livskraftigt träd.” 
Tack och lov att hon envisas för det hon gör är ingenting mindre än att förnya en musikform som många tycker/tyckte har spelat ut sin roll. Jazzvärlden behöver fler Marias inte färre. Norrbotten Big Band gillar Maria Schneiders musik och hon dom. Samarbetet i februari var ett återseende efter 14 år av utveckling som gav mersmak. Maria var överförtjust i hur orkestern utvecklats och omponerad över de förutsättningar bjöds bl a i form av de nya konserthusen i Piteå och Luleå. 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".