Tisdag 22 december 19.30-21.30 P2 Live: JulJazzSwingJubilee En Benny Goodman - Gene Krupa Lester Young - Lars Erstrand tribut

Bob Wilber Swedish All Star Big Band & Small Bands
Johan Zetterlind, Jacob Gudmunsen, Håkan Nyqvist, trumpeter
Bertil Strandberg, Magnus Swedberg, tromboner
Per Grebacken,  Hans Bergman, altsax,  klarinett, Fredrik Ljungqvist, Krister Andersson, tenorsax, klarinett, Gunnar Bergsten, barytonsax
Göran Strandberg, piano, Hans Backenroth, bas, Butch Miles, trummor
Bob Wilber, klarinett.
Special Guests: Dany Doriz, vibrafon, Butch Miles, trummor, Joanne Horton och Rune Carlsson, sång och Ulf Johansson Werre, piano.
Konsert 14/12 Berwaldhallen, Stockholm.

Julafton kommer tidigt i år! Redan ikväll - dan före dan före dopparedan. Musik som definierar jazz och som förändrade världen i mitten av 30-talet. Och för att uttrycka sig med poetiskt hockey-språk. Den feta damen har inte ens börjat sjunga än. Swing is the Thing.
Välkomna till en konsert som är mer än en tidsresa på jakt efter tillvarons parallella universa eller nostalgiska drömmar  – snarare ett bevis för att swingen lever, än. Upplev miraklet 1935 igen.
Begreppet Swing säger lika lite som någonsin jazz om vad det handlar om men för den som drabbas är det aldrig något problem. Man måste nog sätta in musiken i sitt sammanhang för att förstå den. Idag och egentligen sedan 60-talet, Beatles och Rolling Stones är det nog korrekt att säga att musikvärlden är svart. Den Stenen sattes i rullning redan i slutet av första världskriget av kriget och kulturchocken med svarta soldater och James Reese Europes Harlem Hellfighters. Definitivt av 20-talets jazzepok som i allt väsentligt var svart även om The King of Jazz  Paul Whiteman var vit, och den första grupp som spelades in på skiva 1917 Original Dixieland Jass Band bestod av italienare från New Orleans.
Jazz ansågs länge som primitiv. Den talade till de lägsta av instinkter var ett hot mot det bestående och västerländska världen.

Om det idag rent av är en politiskt korrekt solidaritetshandling för vita att ägna sig ägna sig åt svart musik säg en hip-hopare ifrån Karesuando, rappare från Rinkeby eller bluessångare från Skåne så var det annorlunda i rashygienens och kraniemätningarnas 20 och 30-tal. Kittlande exotism var en sak men det var ett hot mot människans och samhällets utveckling. Det stred förmodligen också mot darwinistiska  evolutionstankar. Jazzen var per definition negermusik som talade till de lägsta instikter.
Det var farlig musik – Entartete Kunst  - för att tala med såväl nazisterna som kommunisterna i Moskva. Låt vara utifrån lite olika utgångspunkter.Vill man ha prov på svensk reaktioner är det bara att läsa recensioner och reaktioner på Louis Armstrongs första Sverigebesök i början av 30-talet. Och visst hade de rätt. Jazzen erbjöd ju faktiskt ett alternativ till den klassiska musikens idéer om hur musik skapas. Det har också ända sedan den allra tidigaste jazzepoken funnits maskhålsförbindelser för ömsesidig korsbefruktning men total cross-over är omöjlig. Det är snarare den klassiska musiken som lärt av jazzen än tvärtom och om man pratar om en av jazzens tidiga avkommor swing och den musik som dagens konsert handlar om så är den definitivt roten till rock ´n  roll. Det är bara att lyssna på Mary Lou Williams Roll ´em. Egentligen är det Rock Around the Clock 20 år innan. Det finns faktiskt också en hel del andra direkta länkar i den kedjan.
Att vita intellektuella agerar klassförrädare och gör gemensam sak med de förtryckta och utstötta är inget modernt fenomen. Man kan ta John Hammond som exempel. Han var en Vanderbilt. En avfälling från den amerikanska  imperiebyggarfamiljen som kom att bidra mycket aktivt för att ”lyfta” jazzen från rollen som specialmusik för utstötta till en högt respekterad musikform. Själv av judisk härkomst var han närmast besatt av tanken på de svartas integration och arbetade mycket aktivt för att flytta fram positionerna. Han var också producent för Benny Goodman, och kopplade ihop honom med svarte kompositören arrangören Fletcher Henderson.

Jazz för större orkestrar var ju inget nytt det hade ju prövats redan på 20 – talet. Det är bara att nämna Ellington men också Fletcher Henderson hade gjort fantastiska saker utan att slå igenom. Kombinationen Fletcher Henderson och Benny Goodman blev rena dynamiten. Kanske för att Benny var vit. Det höll på att gå snett också här gången. Beslutet att lösa upp orkestern var egentligen redan fattat. Men tack vare radion, både Let´s Dance och Camel Caravan vände allt en magisk kväll på Palomar Ballroom i Los Angeles i augusti 1935  och Swing was the Thing och Benny Goodman blev The King of Swing.
I kvällens konsert kommer vi att återuppleva musik från Swingens första 10 år. Konserten är också en hyllning till dom som gjorde det. Inte minst tre av årets 100 åringar Benny Goodman, Gene Krupa och Lester Young och med fokus på Benny Goodmans musik blir det också naturligt att också hylla vibrafonisten Lars Erstrand som förenade sig med den himmelska kören i början av det här året. Det blir en musikalisk resa från genombrotts konserten  på Palomar Ballroom i Los Angeles 1935 via Carnegie Hall i New York 1938. Den första jazzkonserten på anrika Carnegie Hall överhuvudtaget organiserad av John Hammond under rubriken From Spiritual to Swing ( läs mer under onsdagens World Jazz Cafe konsert med Don Byron New Gospel Quintet) vi går också vidare från samarbetet med arrangören Fletcher Henderson till musik av Eddie Sauter och Mel Powell och dessutom den banbrytande musiken för trio, kvartett och sextett.
De som gör det är dels en svensk All Star ensemble under ledning fenomenet Bob Wilber. Han föddes 1928 när Benny Goodman spelade runt i Chicago. Bob Wilber gjorde sig först känd som virtuos sopransaxofonist. Han har faktiskt varit Sidney Bechets elev. På senare år en häpnadsväckande vital predikant för swingens och Benny Goodmans evangelium.
 På trummor hör vi fantastiske Butch Miles som har direktkontakt med Kansas City Swingen via Count Basies Orkester en fabulös musikant. Franske Dany Doriz är en av världens ledande vibrafonister med eget storband i Paris och en av jazzklubbsägare sedan 40 år på Rue de la Huchette. Klubben är Paris äldsta i Quartier Latin och har funnits i 60 år. Ulf Johansson Werre  handplockades för rollen som Teddy Wilson i småbandsformationerna och vi hör Rune Carlsson som sångare bl a i en hyllning till Lester Young och Arne Domnerus.  Ingen Goodman orkester är komplett utan vokalist.Konsertens refrängsångerska  Joanne Horton har ytterligare en roll. Att tillsammans med sin man Bob Wilber för handlingen framåt.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista