Pappas skägg i Studio 7 och Richard Galliano i Ystad

Tio musiker och tio verk där olikheter vävs samman till en helhet och där ramarna för musiken är att transformera till nya former och färga av sig på varandra. 

Hela det skånska musikerkollektivet Kopasetic samlas i en gemensam grupp som de kallar Pappas Skägg. 

Namnet och inspirationen har de hämtat från den franska barnboksserien Barbapapa. Barbapapa (en omskrivning av barbe à papa =pappas skägg) är ”en varelse med förmåga att ändra sin form till praktiskt taget vad som helst”. Vi möter tio karaktärer som är löst baserade på både verkliga och fiktiva karaktärer i Barbapapas familj som alla har olika färg, intressen och egenskaper. 

Henrik Frisk, tenor-, sopransax, Cennet Jönsson, tenor-, sopransax, basklarinett, Mats Holtne, gitarr, Krister Jonsson, gitarr, Maggi Olin, piano/keyboards, Loïc Dequidt, piano/keybdoards, Mattias Hjorth, bas, Lisbeth Diers, slagverk, röst, Peter Danemo, trummor, Peter Nilsson, trummor

I slutet av programmet förflyttar vi oss till Ystad Jazzfestval 2011 och  Richard Galliano La Strada Quintet feat. Dave Douglas John Surman, Boris Kozlov, Clarence Penn  ”Tribute to Nino Rota”.

Den franska ackordionvirtuosen Galliano rör sig friktionsfritt mellan genrer som tango, brasiliansk musik och jazz. Som son till den italienska ackordionisten Lucien Galliano började Richard spela ackordion redan som fyraåring. I sitt musikerskap har han drivits av en vision om ackordion som improvisationsinstrument med en rättmätig plats i en jazzgrupp. 

Här tolkar hans La Strada Quintet musik av den italienske kompositören Nino Rota, för oss mest känd för ledmotivet i Fellinis filmer ”Gudfadern”.

Som filmkompositör skrev han 150 ledmotiv bl.a för Ljuva Livet och La Strada, men har även gjort musik till ett 20-tal baletter och tio operor. 

Rickard Galliano, ackordion, Dave Douglas, trumpet, John Surman, sopransaxofon/altklarintett, Boris Kozlov, bas och Clarence Penn, trummor och slagverk