Det finns ju fulare platser att vara på just nu

Ibland känner jag att jag världens bästa jobb. Den här veckan till exempel. Flera roliga och stimulerande möten, några snarare var intressanta och så denna fantastiska natur som man far omkring i på vägen till och från alla intervjuer.


Det är ju för den som många av oss valt flytta hit. Och just nu är den nära årets riktiga peak. Det regnar körsbärsblomblad över bilen när jag for i väg i dag. Redan vid 9-tiden på morgonen är det 16 grader varmt. Äpplen har börjat blomma på sina håll. Rapsen blommar och konkurrerar med betesmarker som är nästan lika solgula av alla maskrosor. Bokarna är fullt utslagna men ännu ganska ljusa och kastanjerna är på väg i blom. Kan det bli bättre?


I dag har jag varit vid Alunbruket alldeles intill Christinehof. Här låg en gång Sveriges största och viktigaste industri och här firas denna söndag Alunbruksdagen för första gången. Det gör man på festplatsen där det dansats på pingstdagen i alla fall sen femtiotalet, i en vacker men rätt säregen natur mellan de röda kullarna som är rester från industritiden. Jag var här som barn på 60-talet på dans. Man åt och drack vid campingbord intill bilarna på parkeringen och gick sedan in och dansade på festplatsen. Eller satt på de sockertoppsliknande kullarna och tittade ner på de som dansade. Först ett eftermiddagspass och sedan ett kvällspass där det nog gick lite vildare till. Där fick vi barn inte var med.



Men ska det dansas i dag så blir det snarare till lite äldre folkmusik än den dansbandsmusik som varit tradition här i modern tid. Ekoparken Christinehof satsar på lite annan slags familjeunderhållning med den nya Alunbruksdagen där man sprider kunskap om hur det gick till när bruket var i drift och vad man använde alunet till (garvning av skinn, och färgning av garn bland annat). Också naturen står i fokus, strax intill finns en av Skånes största naturreservat, Verkeåns naturreservat närmare bestämt. Vindunderligt vacker på många ställen, i fall du frågar mig.


Nog kan man ha sämre jobb än att få åka hit till Alunbruket en solig söndagsförmiddag på betald arbetstid?



Tidigare i veckan har jag varit strax norr om Fyledalen för att kika på restaurerade våtmarker nära Ramsåsa by. Det var inte fult där heller.


Inte heller i den prunkade trädgården vid Gislövs smidesmuseum (som så småningom ska bli visningsträdgård om jag förstått allt rätt) där jag gjorde jag en intervju om det skånska byggnadsvårdscentrum som nu ska byggas där. Dessutom inledde jag veckan med att intervjua statsministern i en äppelodling på Kiviks musteri. Lite hetsigare än de andra jobben kanske med många andra journalister på kö som också ville ställa sina frågor. Men med samma hänförande natur som inramning.


Jaa, veckan har också innehållt andra, mindre charmiga, moment. Många timmar i telefon i försök att få tag på olika personer och väntan på att folk ska ringa tillbaka. Stress när tiden inte riktigt räcker och deadline närmar sig med stormsteg och man måste försöka pussla ihop den information man fått fram till något begripligt och intressant. Det är andra sidor av lokalredaktörsjobbet.


Men det går inte att komma ifrån. Dagar som denna har jag världens bästa jobb.


Simrishamn 2010-05-23

Marie Sandgren
SR Kristianstad