DISKUSSION

Martin Ahlquist: Tidskrifter 3.0

Ipad räddar tidskriftsbranschen från en annars säker död. Eller? Just nu diskuteras det intensivt om vad Ipad och andra läs- och surfplattor kommer att betyda för tidningar i allmänhet och tidskrifter i synnerhet. Enorma summor satsas på att utveckla applikationer och alla vill vara först. Som så ofta går utvecklingen allra snabbast i USA.

Tidskriften The Wired succéartade lansering av sin Ipad-applikation fick entusiastiska bedömare att utbrista att detta var räddningen för tidskrifterna. Flera svenska tidskrifter ligger långt fram med utveckling av applikationer för läsplattor, trots att marknadsdominanten Apple först i december 2010 började sälja sin Ipad här.

Samtidigt vet vi att det varje år startas mängder av nya tidskrifter i pappersformat. De allra flesta nya tidskrifter är nischade produkter med en noga avgränsad målgrupp. I den här diskussionen om framtidens medier kan det finnas anledning att begränsa sig till de tidskrifter som sorterar in under begreppet nyhetsmagasin. Hit räknas titlar som Time, Newsweek, The Economist, Der Spiegel och Le Point, men även finska Suomen Kuvalehti, österriskiska Profil och sedan fem år tillbaka även svenska Fokus.
   Som har nämnts tidigare i kapitlet De detroniserade kungarna finns det stora skillnader mellan den svenska och den amerikanska tidningsmarknaden. Detsamma gäller tidskriftsbranschen. En skillnad, som mycket väl kan bli avgörande när det gäller tidskrifternas inställning till den digitala tidskriften och läsplattorna, handlar om hur läsaren köper sin tidskrift.

I USA säljs merparten av upplagorna i tidningskiosker och andra försäljningsställen, medan en mindre del prenumereras. I Europa i allmänhet, och Sverige i synnerhet, är det vanligare att prenumerera. En prenumerant innebär att tidskriften själv har en direkt kundkontakt med läsaren. På så sätt har man värdefull information om läsarnas inkomst, ålder, utbildning, bostadsort etc. Information som kan användas som försäljningsargument gentemot annonsörer. Med läsarnas adresser och emejladresser går det att jobba aktivt med att behålla läsare och vinna tillbaka prenumeranter som man tappat.
   En övergång till digital distribution via till exempel Apples Ipad-applikationer innebär att man överlåter direktkontakten med läsaren till Apple. Det här är kanske inte en så stor fråga om tidskriften idag ändå säljs via tidningskiosker, men för en i huvudsak prenumererad tidskrift innebär det att ge upp mycket. Det är därför kanske inte så konstigt att det framförallt är i Usa som tidskrifterna är ivriga att övergå till digital distribution.

Men framtiden för tidskrifterna handlar inte bara om nya plattformar. Nyhetsmagasinets plats i framtidens mediemarknad handlar lika mycket om innehåll och publicistisk uppgift. I Sverige är marknaden för nyhetsmagasin tämligen liten. Förutom Fokus kan näringslivsmagasinen Affärsvärlden och Veckans Affärer räknas in. Historiskt har det dock sett annorlunda ut.
   I mitten av 1970-talet hade tidningar som Veckojournalen, Se och FiB fortfarande imponerande upplagor. (Det här var innan Se och FiB , gjorde den halsbrytande omsvängningen i publicistisk inriktning in i erotikgenren.) Det som kan konstateras är att dessa tidningar gick under, långt innan internet skulle revolutionera mediernas värld. Det finns flera alternativa förklaringar till magasinens öden, men klart är att dagstidningarna hade en fördel med sin, för den tiden, snabba utgivning.

Så vad talar för nyhetsmagasinet? Det som på 1970-talet var en nackdel, den veckovisa utgivningen, kan paradoxalt bli en konkurrensmässig fördel på 2010-talet. Dagstidningarna har förlorat sin roll som nyhetsförmedlare till bloggar och till sina egna nätupplagor. Istället försöker man hitta en ny roll med analyser och fördjupningar.
   Men hinner läsaren med en djupgående analys av läget i Mellanöstern över tisdagsfrukosten? Kanske är det så att analyserande journalistik gör sig bättre i veckoformatet. För den hypotesen talar exemplet The Economist/Financial Times, brittiska tidningar med snarlika publicistiska ambitioner. Båda är högkvalitativa tidningar som analyserar ekonomiska och politiska skeenden.

Den uppenbara skillnaden är att den ena kommer en gång i veckan och den andra varje dag. Ingen av dem har förändrats nämnvärt de senaste tio åren utan har hållit fast vid gamla journalistiska ideal. Resultatet: The Economist har fördubblat sin upplaga från 740 000 år 2000 till över 1,4 miljoner 2010. Financial Times kämpar däremot med sjunkande upplaga.
  En frestande slutsats för en nyhetsmagasinsredaktör är alltså att den snabbare och alltmer fragmentiserade nyhetsförmedlingen banar väg för det analyserande och fördjupande nyhetsmagasinet, oavsett om det levereras i pappersformat eller i läsplatta.

Martin Ahlquist
- chefredaktör för tidskriften Fokus

Relaterat

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".