DISKUSSION

Bengt Hansell - Ekoreporter på Twitter

JOURNALISTIK OCH SOCIALA MEDIER. Ekots reporter Bengt Hansell delar med sig av några "blygsamma funderingar kring en journalistroll i förändring. Några upplevelser där Twitter har utvecklat min roll som journalist."

Kort bakgrund: Jobbar som nyhetsreporter på Ekot sen 25 år. De senaste 15 åren många inslag om skola och utbildning. Grovt förenklat har jobbet handlat om att hitta nyheter, intervjua och berätta små nyhetshistorier i form av ljudinslag.
   Då och då, inte så ofta, har det kommit mejl från lyssnare, ibland lärare, med frågor eller synpunkter. Men inte så ofta att jag anser att jag har någon verklig kommunikation med lyssnarna.

Jag började twittra därför att Ekot tyckte att det var ett finurligt sätt att rapportera inifrån Storkyrkan under kronprinsessans bröllop. Ekots nytillträdda publikredaktör @MalinCrona hjälpte mig att komma igång och jag fick en grundpositiv inställning tack vare hennes smittande entusiasm.
   Ganska ofta under hösten har jag twittrat från presskonferenser. Ett slags direktrapportering på 140 tecken. Detta har puffats på Ekots webb. Flera gånger har webben lagt in mina tweets ( en och en halvradersmeningar), så att där funnits en fullödig artikel ca 5-10 min in på presskonferensen. Det har känts enormt tillfredsställande att samtidigt både hamna snabbt på webben samt publicera sig på Twitter, där det varje gång uppstått olika typer av dialoger och samtal med andra twittrare.
   Det viktigare nya, handlar om hur min roll som reporter förändrats till en mer interaktiv reporter med en faktisk och fungerande kommunikation med andra twittrare som ofta samtidigt är radiolyssnare via traditionell radio, webb eller podd.

Exempel 1:

Den 26 januari twittrade jag från riksdagens skoldebatt.
   Innan den började, twittrade jag om att jag skulle följa den, om de viktiga skolnyheter som låg till grund för debatten osv. Under tiden den pågick, twittrade jag om vad deltagarna sa i talarstolen. Nu kommer det intressanta - omedelbart började flera följare ställa frågor och skicka tweets till mig, med egna inlägg i riksdagsdebatten och de började debattera med riksdagsmännen, via mig. Jag fick också frågor. Då började också några riksdagsmän skicka tweets till mig, strax också en av deltagarna i skoldebatten: @Rossa_D (V). Hon började en särskild twitterdebatt med @MatsPertoft (MP), som handlade om huruvida det finns en särskild segregation i skolan, om orsaker och betydelse. Just den debatten kunde alltså bara följas på Twitter.
   Vi använde hashtag #skoldebatt och det skrevs 111 tweets i den. (ytterligare inlägg utan denna ht också.) Jag skrev  59 tweets om debatten och fick 52 sk mentions från följare om detta.

 Exempel 2:

Jag twittrade från en presskonferens från Skolverket, som handlade om en utvärdering av de program skolorna använder mot mobbning.
   Bland annat kritiserades Friends program. En person i Friends ledning som följer mig twittrade då synpunkter och frågor. Jag vidarebefordrade dessa till Skolverkets ledning under den webbsända pk:n. Svaren gick ut i webbsändningen. Jag var alltså inte bara reporter på plats utan också lite moderator under presskonferensen, något som kunde ge lyssnarna/tittarna mer än ett vanligt förmedlande av en myndighets synpunkter. Nu kom även en kritiserad parts åsikter och frågor fram.

Exempel 3:

Den 1 mars, twitter från en interpellationsdebatt i riksdagen, med anledning av en serie nyheter om barn som inte får gå i skolan, som jag och reporterkollegan @ToveSvenonius gjort.
   I Riksdagen skulle utbildningsminister Jan Björklund svara på vad han ska göra för att säkra att alla barn får gå i skolan. I slutet av hans svar nämns kort om en utvidgning av speciallärarutbildningen med olika inriktningar mot funktionsnedsättningar. Som skolreporter borde jag känt till detta, men det gjorde jag inte. Men en av mina följare visste besked och twittrade, riktat till mig i en mention: ”Det är inte sant, så blev det inte.”

 Ugglor i mossen alltså, jag skyndar ned till plenisalen och frågar Björklund när han kommer ut. ”Ja, det här ska regeringen besluta om först på torsdag, men jag kan berätta för dig nu”, säger han och offentliggör nyheten om mer specialiserad lärarutbildning med inriktning mot elever med utvecklingsstörning eller problem med syn och hörsel.
   Min twitterföljare visste att förslaget funnits i en äldre prop men aldrig lagts fram. Med hjälp av snabb kommunikation på Twitter sattes jag på spåret till en nyhet som fick utrymme i kvart-i-femekot samma dag.

Exempel 4:

Debatten #merkateder på Twitter. Det började med att utbildningsminister Jan Björklund skrev på DN debatt att lärarna måste ägna sig mer åt den ”förhatliga katederundervisningen.” Efter en vecka hade ca 1 000 personer skrivit ca 4 000 inlägg, om allt ifrån pedagogiska frågor till bristen på visioner i den svenska skolan.
   Här kunde jag delta aktivt, med Twitter som publiceringskanal med nya fakta och synpunkter från departementet, jag kunde ställa frågor och dra slutsatser. Och vara reporter och skolexpert. Via Twitter kom frågor från lärare, samt hård kritik mot påbudet.

Vi kunde be Jan Björklund att komma till P1-morgon för att svara på vad han menade och debattera med Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén. Skaparen av Twitters hashtagg #merkateder samt en 4:eklasslärare från Hässelby intervjuades i en uppföljande nyhetsinslag i Lunchekot. Den samlade bevakningen fanns på webben. Synpunkter, beröm och hänvisningar till ekots bevakning återkom ständigt på Twitter.
   Det som började som en diskussion på Twitter, har numer skapat en hemsida, bjudit in till ett stort möte (Tweetup) med skoltalare i Stockholm och det förbereds en vitbok om visionerna kring den svenska skolan.
   Twitter har här alltså blivit ett viktigt debatt- och idéforum för lärare, rektorer, pedagoger och folk som arbetar med kommunikation och lärande. Ett slags kanalisering av åsikter och idéer som gått utöver debatter hos politiska partier och fackföreningar de senaste åren. En av lärarna twittrade: ”Nu har jag debatterat mer på 3 dar än vad jag gjort de senaste 17 åren, om mitt jobb och vad jag ska göra som lärare.”

Eftersom SR och Ekot också ska spegla samhällsdebatten anser jag det både tillfredsställande och roligt att via Twitter både åse och delta i en kommunikation med våra lyssnare/vår publik i de här skolutvecklingsfrågorna. Det känns till och med nödvändigt för att jag ska vara relevant som skolreporter i ett allt snabbare kommunikationssamhälle.
   Jag har inte räknat men bedömer grovt att över 300 lärare och pedagoger följer mig och jag följer dem. Jag kanske har ”pratat” med över 100 och fler lär det bli. Under mina 15 år som skolreporter har jag aldrig varit med om att så många berörda ”pratar” med mig, om vad jag gör, vad jag bör fråga, vad som är viktigt och vad de vill veta. 

Listan kan göras lång på all nytta man har som journalist, av att ”finnas på” Twitter. Här kommer nyhetstips, kunskaper och länkar om allt möjligt. Jag har hittat nyhetsidéer och flera personer att intervjua: Svenskar i jordbävningsdrabbade Japan, insnöade landsmän på Heathrow och djurskötare på en gård i Västergötland angående sommartiden, är några exempel. Här finns ett brett kontaktnät med kloka och kunniga människor som känns mycket spännande. 

Men, Twitter stjäl väl tid från andra arbetsuppgifter? Du måste väl twittra också på ledig tid? Jobbar du gratis då? Och blir man inte less ibland? Ja, det här är den jobbiga delen av Twitter. Frågorna är mina egna men jag har också fått dem från andra. Troligen är svaren mestadels ”ja” och då gäller att förhålla sig till det på ett både professionellt och överlevande sätt.
   Som specialreporter med ansvar för att ta fram nyheter inom skolområdet, ges jag tid till att träffa folk, läsa utredningar, följa idédebatten osv. Därför har varit möjligt att integrera Twitter i mitt arbete utan att Ekot förlorat nåt annat, tror jag. När jag twittrar om skolfrågor eller annat som kan bli nyhetsinslag, eller twittrar för att etablera mig, stjäl det inte arbetstid, det ÄR arbete.

Men självklart måste arbetsgivare, redaktionschefer och också facken, inse att Twitter tar tid, olika mycket beroende på hur medarbetarna väljer att engagera sig. Kanske skulle fler på SR arbeta mer med sociala medier om det var tydligare diskussioner kring dem och kanske sattes konkreta mål, liksom man kan ha mål för bra ljudkvalitet, liveintervjuer framför telefonare osv.
   När tiden inte räcker till Twitter, låter jag bli. Så enkelt är det. Jag hinner aldrig följa mitt flöde regelbundet, men snabbkollar ofta för att inte missa om jag blir direkt tilltalad. Ännu inte för mig själv exakt definierat, är jag journalist både på fritid och arbetstid. Det är ett sätt att förhålla sig till sin omvärld. Mitt val på Twitter är att också vara en person av kött och blod med mänskliga känslor. Som också pratar t-baneproblem, matrecept, fiske, trav eller bluesmusik.

Med SR:s programregler i botten och den etik jag upplever att vi har på Ekot och inom Public Service kan jag ha ett personligt tilltal i ämnen som tycks intressera många, utan att bli alltför privat.
   Det är svårt att redan definiera eller dra någon slutsats om min nya journalistroll på Ekot och hur den förändras av Twitter och sociala medier. Varje vecka dyker upp ett nytt perspektiv att förhålla sig till. Självklart är jag journalist hela tiden.

Men plötsligt samtalar jag med lyssnare/läsare/twittrare, experter, drabbade och berörda samtidigt som jag rapporterar: Det man säger till mig påverkar innehållet, gör det nyare, mer sant och viktigare.

Bengt Hansell / @BengtHansell
reporter SR Ekot Nyheter

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista