SOCIALA MEDIER

Augustin Erba provar nya Google+ och funderar kring de sociala nätverkens kretslopp

Att byta socialt nätverk är inte en engångsföreteelse. Det är numera en del av vår vardag. Precis som vi förut flyttade våra telefonabonnemang. 2011 byter somliga av oss nätverk. Hela tiden.
   Augustin Erba har provat nytillskottet bland de sociala nätverken – Google+.

Varje gång jag flyttar till en ny lägenhet tänker jag: "Det här är fanimej sista gången jag släpar dom här jävla kartongerna med research." (Ja, jag är så gammal att jag har kvar pappersresearchen jag gjorde på 80-talet).
   Och ja, jag svär när jag flyttar. Mest över mig själv och min oförmåga att slänga saker. Det här är sista gången, säger jag till mig själv.

Likadant tänker jag när jag byter socialt nätverk på nätet. Det är dags för mig att acceptera att det inte är en engångsföreteelse, utan att det här hör till vår digitala vardag.
   Det är samma sak varje gång. Först får jag höra talas om nätverket. Sedan lyckas jag skaffa en inbjudan. Sedan kommer en bästa tiden - när nätverket är nytt och alla early adopters går omkring med stora lysande ögon och alla är övertygade om att DET HÄR ÄR GREJEN. OCH VI ÄR FÖRST.
   Varje gång är det några nya personer som jag hittar och några gamla. Vissa nätverk trivs jag inte i: Jag gillade aldrig Friendster, Six Degrees eller MySpace. Ett tag gillade jag Facebook och jag har verkligen älskat Twitter.

Nu är jag inne, med ögon stora som pingpongbollar, och glor på Google+ som har kallats Facebook-dödaren. Somliga färska medlemmar postar länkar på bilder av deras profilfoto på Facebook. Bilden är en skylt:
   "I have moved" och en Google+ symbol. Själv la jag ner Facebook i våras, mest eftersom jag upplevde att det inte längre var i takt med nuet.
   Jag skulle säga att Facebook och Google+ är i stort sett identiska, med största skillnaden att Google+ är bättre på att hjälpa mig att sortera bland familj, vänner och kolleger. Däremot är alla funktioner som inte är kopplade till Google – som twitter, FB, Wordpress och så vidare, fortfarande på tidigt stadium. Google+ är så nytt att det inte finns med på dela-knapparna på till exempel Sveriges Radios sajt.

Styrkan med Google+ är att Google inte behöver bygga en användargemenskap från grunden, det finns redan miljarder människor som använder någon av Googles befintliga tjänster. Och lockelsen är nära - det kommer räcka att klicka på det lilla plustecknet i hörnet som antagligen kommer finnas för alla som använder någon av Googles tjänster. (Inte än, för Google+ är inte tillgängligt för alla ännu, men snart).
   Google har tidigare lanserat sociala nätverk, som jag har prövat. Google Buzz var inte så tokigt, men fick dåligt rykte eftersom det utnyttjade Googles kunskap om vilka vi kommunicerar med till att föreslå vänner. Såvitt jag förstår innebar det att om du mejlade både din fru och din älskarinna från samma mejladress, så föreslog Google Buzz de två kvinnorna att de borde ingå i samma nätverk, eftersom de verkade ha så mycket gemensamt.

Sedan kom Google Wave och det var faktiskt genialt. Jag vet att det numera är en symbol för misslyckande, med det var bara lite för långt fram (det förutsatte att mejl är överspelat som kommunikationsform) och det var byggt för programmerare och inte vanliga användare.
   Dessutom var Google Wave så långsamt att jag ville skjuta mig (obs satir), varje gång jag tryckte på en knapp för att skriva en bokstav. Men jag ser att det är mycket i Google+ som kommer från Google Wave – realtidsuppdateringen av flödet och kommentarerna, och möjligheten att skapa vad som kallas kretsar (egentligen grupper) för att diskutera specifika saker. Själv har jag skapat flera kretsar: Nära vänner, folk jag följer, folk som skriver, journalister, folk som inte kan svenska (och som nu slipper mina svenska utläggningar). Vissa ingår i flera kretsar samtidigt. Det är smidigare än det låter. Och det är visuellt.

Du drar ansikten från krets till krets. Varje krets illustreras med en cirkel.
   Det skvallras om att Facebook ska lansera ett samarbete med Skype vilken dag som helst. Det är inte där striden kommer stå mellan Facebook och Google. Den avgörande frågan är den jag ställer mig varje gång jag börjar samla ihop mina gamla kontakter, fast i det nya nätverket: Är det värt besväret?

Augustin Erba
författare och Sveriges Radio-medarbetare

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".