LIVET EFTER LEVESON

Charlie Beckett: Brittisk press kommer aldrig bli densamma

Charlie Beckett, chef för Polis, London School of Economics
Charlie Beckett FOTO: LSE

STORBRITANNIEN. De omtalade telefonhackningsskandalerna drog igång något som som närmast kan liknas vid en rättegång mot brittisk press. Huvuden rullar, ansvariga har fängslats och utfrågningarna – The Leveson Inquiry – fortsätter. I kölvattnet av detta diskuteras också etiska regleringar för pressen.
   Charlie Beckett är brittisk journalist och chef för den journalistiska tankesmedjan Polis vid London School of Economics. Nu skriver han på Medieormen om livet efter Leveson.

Publicerat fredag 20 april 2012 kl 15:07

Jag ägnar mycket tid åt att förklara Londons tabloidpress för internationella journalister.  Så när en svensk journalist nyligen besökte mig förväntade jag mig det värsta när hon sa att hon läser engelska tidningar. Men hon älskade dem.
   “De är så mycket mer spännande än svenska tidningar” sa hon. ”De vill verkligen fånga ens uppmärksamhet och de får allt att låta viktigt och kontroversiellt.”

Det är den bra sidan av den brittiska pressen: den är tävlingsinriktad, innovativ, kritisk och underhållande. Leveson-utfrågningarna (The Leveson inquiry ) innebär att den aldrig kommer att bli densamma. Huvudfrågan är huruvida vi kommer att förlora dygderna genom att försöka ta itu med lasterna.
   Leveson-utfrågningarna handlar om undersökningen av denna specifika skandal, som avslöjades av The Guardian , om telefonhackning och polisens roll, men har också fått till uppgift att rapportera om en kommande reglering av pressen.

Effekten av detta är att utfrågningarna blivit ett slags domstol över hela den brittiska tidningsjournalistiken . Man bör ha i minnet att två personer redan har satts i fängelse på grund av telefonhackningsskandalen, men dessa utfrågningar går alltså mycket längre än att reda ut detta specifika övertramp.
   The Leveson Inquiry har redan fått effekter. Tabloidpressen har blivit väldigt tyst. Storbritanniens bäst säljande tidning, The News of the World, har lagts ner. Men bara för att återuppstå under ett nytt namn – Sun on Sunday – och i en mer ödmjuk skepnad.

I princip alla redaktörer har redan accepterat att regleringar måste göras, att man måste frångå den tandlösa självsaneringen till en oberoende reglering med kraftigare bett. Jag tror att det är väldigt bra.
   Politiker från alla partier var angelägna om att hålla med folk som Rupert Murdoch och tidningsredaktörer fram till denna skandal . Nu har de plötsligt upptäckt idén om en etisk press. Det betyder också att allmänhetens förväntningar om transparens från folk i offentligheten (något ni är mer vana vid i Sverige) har ökat. Det är också väldigt bra.

Verkliga problem kvarstår. I en marknad där läsekretsen krymper med 5% varje år börjar tiden rinna ut. Tillgångarna är redan utarmade. Tabloiderna brukade stå för undersökande journalistik och driva en politisk rapportering i opposition mot etablissemanget vid sidan om allt kändisskvaller och all sport, men detta försvinner snabbt nu.
   Så det är möjligt att brittisk press får sin etiska vårstädning alldeles försent. Leveson tacklar inte de stora problemen med ägandet. Trots allt är det ägarna och ledningen som övervakar kulturen på sina nyhetsredaktioner och har tillåtit dessa övergrepp eftersom det ökade deras vinster och deras makt.

Jag välkomnar reformerna som Leveson kan leda till. Men dess fascinerande utfrågningar av journalister i förhörsbås känns ofta som de där historiska tv-kostymdramerna som vi är så bra på att producera i Storbritannien.  Det ser ibland ut som gammeldags människor som pratar om det förflutna.
   Tidningarna i Storbritannien är fortfarande väldigt inflytelserika och sätter agendan, delvis för att våra etermedier har en skyldighet att vara balanserade.  Men pressens makt avtar.

Detta har lika mycket att göra med internet som med andra förbättringar i allmänhetens moral eller förändrade regelverk.
   Publiken är lika skenhelig inför dessa skandaler som förut. De säger att de misstycker, men fortsätter att läsa. Faktum är, att när de slutar läsa papperstidningar och går online är det ofta för att läsa ännu om snaskigare skandaler på skvaller- och kändissajter.

Jag tror att två sorters journalistik kommer att blomstra i den digitala eran. Först, den billiga marknadsanpassade, trafikjagande kändis- livsstil och underhållningsjournalistiken, klickjournalistiken, som The Daily Mail Online. Den är väldigt välproducerad och genererar mycket global trafik. Kanske kommer något av vinsten från den stödja den goda journalistik som The Mail också producerar. Men inte alla klarar den konsten.  
   Den andra vägen är att tillhandahålla ny journalistik och relaterade tjänster till grupper av människor som värderar trovärdig och användbar information. Den här sortens journalistik kommer bli tvungen att vara mer öppen och interaktiv så att publiken känner att de är delaktiga i rapporteringen och debatten den skapar.

Jag kallar detta för nätverksjournalistik och jag har skrivit om detta i min bok SuperMedia  . Det liknar mycket den väg som Journalistik 3.0 förespråkar, men kan också vara något upplösande och utmanande likt WikiLeaks, som jag har skrivit om i min nya bok WikiLeaks: News in The Networked Era .
   Självklart kommer tidningar att överleva när de ändras. Vi kommer att förlora några medieorganisationer på vägen, men å andra sidan har journalistiken alltid gjort det.

Efter Leveson kommer brittisk journalistik att se lite annorlunda ut, men de mest radikala krafterna bakom förändringen är digitala, inte juridiska.

Översättning: Cecilia Djurberg

Charlie Beckett
chef för Polis, den journalistiska tankesmedjan
vid London School of Economics.
Han har tidigare arbetat för BBC och ITNs Channel 4 News
twitter.com/charliebeckett
Charlie Becketts blogg

Dela

Användarkommentarer

kommentarerna hanteras via Disqus