Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
NÄTKULTUR

Jack Werners nätsnackisar: Rage comics, tandkrämstroll & Obamastöd till homoäktenskap

Publicerat måndag 14 maj 2012 kl 15.25
Jack Werner är sociala medier-korre på SR Alltid Nyheter och nätkulturskribent. FOTO: Mikael Andersson/SR

NÄTKULTUR. För den som intresserar sig för jämlikhet och samhälleliga attitydförändringar har denna vecka varit fylld till bredden av tidstecken. Den stora rubriken är naturligtvis amerikanska presidenten Barack Obamas stöd av äktenskap mellan samkönade, såväl uttalat i en ABC-intervju som på presidentens egna Instagramkonto. Den mindre men betydligt mer konkreta är staten North Carolinas nyinförda lag som effektivt förbjudit detsamma. Båda har fått en uppsjö reaktioner.
    Om detta och mycket annat, som tandkrämstroll, rage comics och små filmkritiker, handlar veckans nätsnackisar. Och som vanligt är dessa signerade Jack Werner - sociala medier-korrespondent på Alltid Nyheter.

Barack Obamas homoomfamnande väcker reaktioner

Obamas homoäktenskapsstöd – en slutlig rak linje efter en historia av vacklande diton - har av Gawker kallats feg ”bullshit” eftersom han bara säger att homosexuella borde få gifta sig, och därmed inte sätter ner foten och kallar giftermål en rättighet. 
   Den bedömningen gör dock inte tidningen Newsweek som istället går så långt som att kalla presidenten för USA:s första homosexuella. Fox News gjorde sin vana trogen en krigsrubrik av utspelet, och gick man ännu längre ut åt det värdekonservativa hållet hittade man direkt sinnesförvirrade reaktioner. Men under de nittio minuter som passerade efter att Obama gått ut med sitt stöd fick hans kampanjkontor in över 1 miljon dollar i spontana donationer, något som trots allt visar på entusiasm inför stödet. 

Allmän konsensus bland de som kämpar för lika rättigheter för alla verkar dock råda kring faktumet att en presidents stöd, tandlöst as it may be, är ett extremt stort steg i rätt riktning. Dessutom sätter det press på andra politiker. Republikanska presidentkandidaten Mitt Romney tvingades ta tydlig ställning emot gayäktenskap, och i Nya Zeeland, Australien och Storbritannien görs liknande ställningstaganden. Samtidigt som vågorna i debatten om lika rättigheter för olika sexualiteter går höga är den dock betydligt mer stelnad i sin juridiska form i North Carolina. Som rapporterat ovan fastslog staten i onsdags att äktenskap endast kan bli aktuellt mellan man och kvinna. Är de kusiner är det inga problem, de får alltså bara inte vara av samma kön. En explosion av samma storlek som den då Obama gick ut med sitt stöd för homoäktenskap inträffade när beskedet kom, dock av helt annan karaktär.

Många drog sig till minnes den senaste gången en sydstat kampanjade för att giftermålet skulle bevaras som det då såg ut. Andra orkade bara skämta om det. Många av de största nyhetskällorna för unga på nätet, till exempel Buzzfeed, Huffington Post, Boing Boing och Perez Hiltons blogg, är positivt inställda till lika rättigheter oberoende av sexuella läggningar. Därför rapporteras gärna den här sortens nyheter med en ton som rör sig på skalan från heligt förbannad till uppgivet galghumoristiskt.

Frågan är om det faktum att man ofta felaktigt utgår från att hela världen består av liberala innerstadsbor med upplysningstraditionen färskt i minnet leder till att man går miste om viktig kamp för attitydförändring?  

Rage comics på tapeten

Arga ansikten och kortfattat talspråk presenterade i veckan sig i bland av journalistvärldens mest hyllade och legendförklarade spalter; i New York Times. Det var skribenten Paul Boutin, som i tekniksektionen av tidningen skrev en mycket grundläggande introduktion till fenomenet rage comics.
   För ett år sedan skrev jag en egen kort – men ruskigt självsäkert rubricerad – introduktion till de vardagscentrerade klichékaraktärerna som figurerar i rage comic-genren.

Formatet, som bygger på att man knyter olika känslor till lättidentifierade symbolansikten och sedan tack vare de oändliga källor av tolkningsmöjligheter som skapas kan berätta i princip vilken historia som helst, är fascinerande och öppet och påminner i sina bästa stunder om bra ståuppkomedi.
   Ja, jag kan fortsätta lovprisa rage comics men tänker låta Adrian Chen, skribent på Gawker, stoppa mig. Han reagerade nämligen på New York Times-artikeln om seriegenren med en skoningslös sågning, främst inriktad på att själva serierna var sexistiska, likriktade och helt enkelt tråkiga. Här finns dock ett par problem. Ett av dem är klusterbomberna som Chen med sin text osäkrar i ett glashus – sidan Gawker kritiseras ofta för sexistiska och ofta djupt barnsliga texter om kvinnor och deras ack så vidhängande kroppar.

Ett annat är det faktum att Adrian Chen ligger i en utdragen och illa infekterad fejd med Reddit, ett av internets självklaraste födelseplatser och hemorter för rage comics (nämnd i en bisats i nätsnackisarna den 8 februari). Att Chen ogillar rage comic-kulturen kan helt enkelt bottna i något så enkelt som att han hatar dess vardagsrum.
   Slutligen verkar Chen läsa rage comics som Fan läser bibeln, eftersom han noga utvalt att exemplifiera sin tes med de värsta, grabbigaste och tristaste serierna. Domen han ger är således varken balanserad, objektiv eller rättvis. Sexism, rasism och idioti på nätet är reella problem, och något vi måste samverka för att motarbeta. Att ladda bössan med dito anklagelser för att skadeskjuta egna mål är emellertid ingenting som tar den kampen framåt.

Adrian Chens diss av rage comics må vara blott en krusning på ytan på det ständigt stormande näthavet men tendens det visar på är en bredare – och betydligt mer beklaglig – trend. Och rage comics finns det nog av för att alla ska kunna hitta något de gillar.  

Fem saker till att veta

  • 4chan försökte i veckan lura mainstreammedia att ”tandkrämning” var den nya heta ungdomstrenden. Hör mer om det i veckans näthit: när nätet blåser media.
  • The Pirate Bay uppmanar Anonymous att sluta använda DDoS-attacker som kampanjmedel, och kallar det ”censur”.
  • 55 000 lösenord till Twitterkonton har läckt.
  • En väldigt solbränd bakdräktsmodell i H&M:s reklamkampanj har i veckan skapat irritation i såväl hälsoorganisationer som feministläger. Träffsäkrast av alla var dock Anna Sahlins twitterkommentar: ”H&Ms badkampanj kanske är oansvarig ur hudcancersynpunkt men den visar tydligt hur viktigt det är att man håller fittan i högläge vid bad.”
  • En ny Youtubekanal, som startats som motreaktion till Hollywoods trånga bild av kvinnliga skådespelare, ska nu genom professionella produktioner framhålla deras diversitet och stora yrkeskunnande.

Veckans fem måsten: filmer

  • Kriminalserien CSI: Miami avslutas av moderkanalen CBS. Serien, som hann med 10 säsonger, var en nätälskling eftersom en av huvudkaraktärerna - David Caruso – i nästan varje avsnitt drog en vitsig oneliner samtidigt som han satte på sig sina solglasögon. Idag föreslår jag alltså att vi minns Caruso och CSI: Miami med en sjuminuters sammanfattning av solglasögonskämtandet.
  • Kitty Pryde – är det ett namn som känns igen? I så fall är du hipp och hänger med, för hon är nämligen den nya nätkändisen (Nå, det kan också vara så att du läser Marvel-serier eftersom hon är namne med en karaktär ur dem). Rapparen, vars texter är enkla på gränsen till naiva och vars beats är tunga och sticker ut helt i den tidigare nätsuccen Odd Futures anda, nämndes som up-and-coming i New York Times i veckan. Vägen till framgången har gått via Tumblr, varifrån hon fångade tidningen Vices uppmärksamhet, och nu är hon alltså dubbad till nätets nya superbegåvning. Och, tja, lyssna på hennes låtar och försök att inte hålla med.
  • Ett årsgammalt dödsfall i Kalifornien, där en schizofren hemlös man dog efter att polisen grep honom, har återaktualiserats i och med att en film där polisens övervåld tydligt åskådliggörs dykt upp. I filmen ropar mannen, som inte ser så hotfull ut som polisen hittills hävdat, efter sin pappa innan han tystnar under tyngden av flera polisers knän.
  • Den här kortfilmen om två nonchalanta killar som ursäktar sina skitstövlerier genom att prata i telefon med varandra är briljant i sin enkelhet.
  • Den belgisk-australiensiska artisten Gotye slog i somras igenom stort med sin hit “Somebody That I Used To Know”. Eller var det tack vare Walk Off The Earth-covern i januari, där alla spelade på samma gitarr, som Gotye slog igenom? Eller var det när den parodin parodierades av Youtubekomikerna The Key of Awesome? Eller när samma låt var med i den populära TV-serien Glee? Oavsett var Gotye slog igenom har hans hitlåt visat sig ha alla förutsättningar för att remixas till oigenkännlighet – och i veckan slog internet till igen, då några roliga föräldrar lät sin son och hans kompis mima till låten i baksätet på deras bil.

  Veckans fem måsten: bilder

  • I veckan har två olika bildserier som anspelar på amerikanska bönder dykt upp på förstasidorna. Dels ”Redneck Randal”, en serie skämt på sydstatsbors bekostnad där man gör narr av deras patriotism, bärsdrickande och generellt urartade liv. Därefter dök hans lite mer godhjärtade broder upp – Almost Politically Correct Redneck. Denna amerikan, som till exempel välkomnar Obamas stöd av homoäktenskap eftersom han tycker ”bögar och svarta ska ta hand om varandra”, är nu en av Reddits hetaste mem. Och det är väl ganska naturligt för en nation som skiljer sig i livsstil så markant mellan nord och syd.
  • Samtidigt kom nya upplagan av magasinet Time ut, med ett omslag som minst sagt fick folk att höja på ögonbrynen. Omslagsbilden, som föreställde en mamma som ammade sin femåriga son, gav tämligen omedelbart upphov till ett mem som kommenterade både Hinderburg och Venus födelse. På svenska har bilden mest lett till en diskussion om ammandets vara och icke-vara – inga roliga bilder där att hämta…
  • I Sverige rasade debatten om Blondinbellas utvik i den egna tidningen Egoboost, då skrivbordsduellanter som Linda Skugge och Martin Aagård i olika sammanhang sågat henne. Samtidigt som de flesta betraktarna suckade över att kvinnokampen ständigt ska föras vidare medelst nakna kroppar föddes dock ett intressant bildmem på samma tema i en annan ände av internet: creamsicle. Det hela startade i en teckning av två stereotypa kvinnor i fiktion, en modern motsvarighet till horan och madonnan. I nästa steg föreslogs det att de borde hångla med varandra, något som födde mängder av teckningar på temat. En bättre förklaring av historien hittar ni här, men en intressant sidnot är att ett mem som började som en illustration av det fåtal karaktärsroller en kvinna kan få spela i t.ex. filmer – och utvecklades till en metasexistisk illustration av problemet självt. Too extreme.
  • Även om Draw Something-hajpen har lagt sig fortsätter ritleksappen att spotta ur sig den ena briljanta Tumblr-bloggen efter den andra. Senast: Ignore Hitler.
  • Hur skulle ett barn som filmkritiker fungera? Lugn, du är på internet, du behöver inte undra över något som helst fiktivt scenario. Allt är redan påhittat. Såsom till exempel Movie Critic Kid.

Jack Werner
sociala medier-korrespondent på
Alltid Nyheter, Sveriges Radio
Twitter: @WernerAN alt @kwasbeb

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".