Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Afrah Nasser: "Objektiviteten" begränsar journalistiken

Publicerat fredag 25 maj 2012 kl 14.25
Afrah Nasser, journalist och bloggare från Jemen.

JOURNALISTROLLEN. Fri press är relativt svår att finna nu för tiden och slagkraftig journalistik utmanas i allmänhet av censur. Hur som helst, det finns ett maskerat hinder för fri press i den självcensur som orsakas av en av de professionella normerna för journalister: ”objektivitet”.
   Det menar Afrah Nasser, journalist och bloggare i exil från Jemen och just nu praktikant på SR International. Idag skriver hon på Medieormen om sitt möte med svensk public service och dess krav på opartiskhet.

Jag minns när jag var barn och fick lära mig att medierna var regeringens fjärde gren, vilket syftande på dess inflytande över de tre grenarna lagstiftning, rättsväsende och verkställande av beslut, och det var en av anledningarna till att jag ville bli journalist. Det jag inte visste då var att ”objektiviteten” senare skulle komma att begränsa mitt journalistiska arbete.

Jag är en av de så kallade Arabiska våren-flyktingarna i Sverige. I mitt hemland Jemen var jag journalist och bloggare. Eftersom Jemen rankas på 171:a plats av de 179 länder som presenteras på Pressfrihetsindex 2011-2012 , som tagits fram av Reportrar utan gränser, är det lätt att förstå att det är farligt att arbeta som journalist i Jemen.
   Sedan den politiska oron bröt ut i Jemen förra året har tre journalister och en fotograf som bevakat protesterna dödats. Dessutom har en rad attacker gjorts på journalister, såsom fysiska övergrepp, anhållanden, trakasserier och angrepp mot nya publikationer. 

Före 2011 rapporterade jag bara om lätta ämnen. När protesterna startade i Tunisien var jag inte alls rädd för att uttrycka mina åsikter och kunde inte hitta någon annan publikation som skrev fritt om situationen utöver min egen blogg. Den var min politiska fristad. Jag bloggade aktivt om protesterna mot regimen runt Jemen och fick upprepade dödshot. Men jag lät inte hoten stoppa mej och min blogg listades av Cnn.com som en av de tio viktigaste bloggarna från Mellanöstern mars 2011.

I maj 2011 kom jag till Sverige via ett ledarskapsprogram på Svenska institutet. Under tiden bröt det våldsamma kriget ut i Jemen och jag hade inget annat val än att ansöka om asyl i Sverige. Lyckligtvis fick jag ett par månader senare permanent uppehållstillstånd och sedan chansen att få en praktikplats på SR International, som reporter på den arabiska redaktionen.
   Nu har det gått ungefär tre månader sedan jag började här på radion och min resa med Sveriges Radios regler om objektivitet startade!

Min första dag på Sveriges Radio ställde jag frågan om jag kunde fortsätta blogga och delta i seminarier om politiska frågor relaterade till MENA-regionen. Jag hade varnats av en svensk vän att jag måste vara väldigt försiktig, eftersom det är praxis att journalister i Sverige aldrig avslöjar sina politiska åsikter. Med andra ord – journalister i Sverige är generellt sett ”objektiva”. Och viktigast av allt, Sveriges Radio är public service så jag måste förstå deras regler och därför stämma av detta.
   Jag fick chockbeskedet att jag måste hålla mina politiska åsikter för mig själv. Jag måste förhålla mej objektivt i allt jag skriver och säger såväl inom som utom Sveriges Radio, det vill säga: jag får inte blogga eller prata med partiskt tonfall, även om jag är partisk i hjärtat!

Nu snurrade det i huvudet på mej och jag slets mellan valet att stanna som praktikant och sluta blogga – eller lämna Sveriges Radio. Jag insåg att censur uppträder i så många olika skepnader och bara för att jag lyckats fly från Jemen och Saleh’s censur betydde detta inte att slaget var vunnet.
   Jag funderade länge och väl. Jag hade en öppen diskusson om Sveriges Radios regler om opartiskhet och om ”objektivitet” med flera framstående journalister i Stockholm och till och med twittrade om detta. Reaktionerna var en vattendelare. De första hånade min bristande förståelse för vad det innebär att arbeta inom public service! Sen övergick kommentarerna till att handla om att det borde finnas ett sätt att lösa detta och jag fick rådet att prata med juristerna på Sveriges Radio.
   Så det gjorde jag.

Efter en lång och intressant diskussion kom vi överens om en kompromiss. ”Du kan blogga och prata fritt utifrån din politiska övertygelse så länge som du aldrig tacklar dessa ämnen i din rapportering för Sveriges Radio. Med an dra ord, du får aldrig rapportera för Sveriges Radio om de ämnen du bloggar och föreläser om.”
   Detta var rådet från den juridiska synvinkeln. Jag drog en lättnadens suck, återupptog mitt bloggande och kunde arbeta relativt fritt.

Min slutsats efter allt detta är att partisk press dödar fri press. Med partisk press syftar jag på rapportering om händelser där journalisten är rädd för att inte vara objektiv nog eller regleras av krav på opartiskhet. Som en av revolutionärerna från den arabiska våren sörjer jag internationella mediers otillfredsställande rapportering, inklusive Sveriges, om det som hände i MENA-regionen. Jag är övertygad om att de bara täckte halva sanningen och nu vet jag varför. För att de var tvungna att vara ”objektiva”.

Översättning: Cecilia Djurberg

Afrah Nasser
journalist, bloggare
Praktikant på SR International tom 30 maj 2012
twitter.com/afrahnasser

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".