PUBLIKDIALOG

Anna Hjalmarsson: Kommentarerna – alla vill ha dem men ingen tycker om dem

Anna Hjalmarsson, publikredaktör på Ekot. FOTO: Alice Gunnarsson Hjalmarsson
Anna Hjalmarsson, publikredaktör på Ekot. FOTO: Alice Gunnarsson Hjalmarsson

PUBLIKDIALOG. Nästan alla vill ha diskussion med läsarna om nyheterna på mediesajter. Det är den goda diskussionen man vill ha, den som tillför något till journalistiken. Medieföretagen vill ha den, för att fördjupa sitt innehåll och för att ge fler möjlighet att delta och bidra. Åtminstone har man velat det tidigare.
    Anna Hjalmarsson, publikredaktör på Ekot, har läst en ny SOM-undersökning om läsarmedverkan och skriver en ny kommentar till kommentarsfältsdiskussionen.

Publicerat tisdag 3 juli 2012 kl 11:47

Framför allt är det läsarna som vill kunna kommentera artiklar. Det visar den del av den nya SOM-undersökningen som just presenterats, och som handlar om attityder till läsarskapat medieinnehåll. Över hälften av de tillfrågade tycker att det är viktigt att det går att kommentera nyhetsartiklar, och knappt hälften att artiklarna blir mer intressanta.

Samtidigt tycker nästan lika många att kommentarerna har dålig kvalitet. De flesta vill också ha moderering, att kränkande inlägg ska tas bort.
   I praktiken är det få som deltar i diskussionen. Medan 20 procent uppger att de läser någon artikelkommentar varje vecka, är det bara fem procent som skriver själva åtminstone någon gång i veckan.
   Det stämmer med vad vi ser på Ekots sajt idag, där en mycket liten grupp för den större delen av de kommentarer som skrivs.

Bland medieföretagen är man inte heller särskilt nöjda med kvaliteten på kommentarerna. Redan innan terrordåden i Norge pågick en debatt om näthat och otrevlig ton. I många fall blev dåden nog en förevändning för att göra något åt att kommentarsfälten blivit en besvikelse. Man hade tröttnat inte bara på rasism och främlingsfientlighet, utan också på påhopp och upprepningar, grova angrepp på egna reportrar och andra, spammande och tramsinlägg. Flera tidningar slutade helt med kommentarer, andra införde förhandsmoderering , begränsade antalet öppna artiklar  , eller krävde inloggning via Disqus eller Facebook

Och trenden fortsätter. Nyligen meddelade till exempel SvD att man nu bara får kommentera tre gånger på samma artikel . En del av avarterna har försvunnit med förändringarna, men den goda diskussionen verkar ändå inte ha uppstått.
   Trots missnöje från både medieföretag och läsare är det ändå svårt att idag att tänka sig nyhetssajter helt utan möjlighet för läsarna att reagera, kommentera och diskutera.
   För Sveriges Radio som public service-företag är det extra viktigt att vara öppna och låta många röster höras. Men det måste ske i en form som inte avskräcker fler från att delta än som lockas in i diskussionen. Forskarnas slutsats i SOM-rapporten är att läsarna vill ha kommentarer, men det är aktörerna i nyhetsbranschen som måste ta det övergripande ansvaret för dem.

Jag tror att alla medieföretag hamnade snett från början i hanteringen av artikelkommentarer. Såväl tron på att läsarna skulle skapa intressant innehåll gratis, som på att den goda demokratiska diskussionen skulle födas av sig själv, visade sig vara alltför naiva. Trots högtidliga ord om delaktighet behandlades kommentarsfälten av de flesta redaktioner som något nödvändigt ont som man undvek att ta del av.
   Många som är flitiga i dagens kommentarsfält ser det inte som att de bidrar till medieföretagets journalistik, utan fälten upplevs som läsarnas eget område. Tonläget blir ofta fientligt mot den tidning eller det mediaföretag vars sajt man faktiskt vistas på, och föraktfull mot dess medarbetare. Det är nog ingen vågad gissning att det finns ett samband åt båda håll mellan den trista tonen från den ena sidan och det bristande intresset från den andra.

Hur bryter man då den negativa cirkeln? Mina egna erfarenheter, efter att i flera år varje dag ha brottats med Aftonbladets tusentals läsarkommentarer, är att redaktionens delaktighet är det absolut mest effektiva sättet. Så gott som varje gång vi gav oss in och svarade blev tonen bättre och inläggen mer på allvar, och förtjusningen var påtaglig varje gång en reporter själv skrev kommentarer.
   SOM-undersökningen visar att hälften av de tillfrågade är positiva till att journalisterna svarar på kommentarer, och jag tror att ännu fler skulle vara det om det hände oftare.

Men det kräver tid och resurser. I teorin borde varje reporter själv ta hand om diskussionerna kring sina egna texter. I praktiken förstår alla med erfarenhet av arbete på stora redaktioner och trafiken på stora nyhetssajter att det inte kommer att fungera så under överskådlig framtid.
   Jag tror att nyhetsredaktioner måste engagera sig i de diskussioner man vill lyfta fram, varje dag. Frågan borde hanteras på morgonmötena med samma engagemang som allt annat. Vilka artiklar som bör vara öppna för diskussion under dagen, hur reportrar och andra som bör kunna delta ska få tid och möjlighet att göra det.

Större redaktioner behöver sannolikt också publikredaktörer eller andra som tar extra ansvar för att följa och styra upp diskussioner, och stötta reportrar som ska delta. Bra och viktiga inlägg måste fångas upp och återkopplas, få synas i journalistiken.
   Däremot tror jag inte att alla artiklar behöver ha kommentarer. Koncentrera i stället de begränsade resurserna till de diskussioner som kan bli givande.

Kommentarerna kan fortfarande ha mycket att ge, till journalistiken och till samtalet. Det är lätt att glömma det i rabaldret kring ”näthatet” och i tröttheten när ännu en mängd likadana inlägg direkt från sajten Avpixlat rasar in. Men jag har sett fantastiska exempel på diskussioner om känsliga ämnen som fattigdom, sjukskrivningar och mobbing, där fler människors egna erfarenheter kommit fram på ett annat sätt än i artiklarna. På deras egna villkor, med deras egna ord.

Den professionella journalistiken har förstärkts och fördjupats, samtidigt som fler blivit delaktiga. Den goda diskussionen finns, även i artikelkommentarer. Men vi måste börja med att ta dem på allvar på redaktionerna.

Anna Hjalmarsson
fördjupnings- och publikredaktör på Ekot.
Hon har tidigare arbetat med interaktivitet
och sociala medier på Aftonbladet, bland annat som
tf chef för avdelningen Läsarmedverkan
http://twitter.com/annahja

Tidigare inlägg om dialog och interaktivitet:

Dela

Användarkommentarer

kommentarerna hanteras via Disqus