NÄTKULTUR

Jack Werners nätsnackisar: Festen

VECKANS NÄTSNACKISAR. Ofta är verkligheten den bästa satiren. Så även på det svenska nätet, bland minglande mediemänniskor och mysande makthavare. Ett av årets starkaste exempel på det hittills inträffade under festliga formen i helgen som precis tagit slut.
   Jack Werner sammanfattar och kommenterar förra veckans mest omsnackade snackisar på nätet.

Jag brukar inte vara den som regnar på andras parader, men flera element kring den födelsedagsfest som Expressens hyperprofilerade stjärnreporter Niklas Svensson på lördagkvällen ställde till med förtjänar en vända i problematiseringstumlaren. Den nyblivne 40-åringen har under flera veckor förberett sin fest, och stora delar av den Stockholmsbaserade svenska medie- och politikeliten var där. Så även moderaten Anna Maria Corazza Bildt. Enligt en tweet från samma kväll var hon mycket nöjd med tillställningen:

Bättre än jag själv kan göra understryker Corazza Bildt det problem som Svenssons fest kommer med, då hon jämförde den med den vecka i Sverige då flest journalister och politiker utan tvekan möts i ömsesidigt gos: Almedalsveckan. Den årliga tillställningen i Visby brukar kritiseras för att grumla den gräns som tidigare fanns mellan de två första och den tredje statsmakten, och låta maktmänniskor och deras granskare mötas i en rosevindrypande gruppkram. Med en gästlista som fick en vardag i Riksdagen att se ut som kön till Lidl-kassorna kan Niklas Svenssons födelsedagsfest anklagas för detsamma. Som TT-journalisten Owe Nilsson uttryckte det:

Under kvällen svepte uppmuntrande tweets förbi som dunkade Svensson i ryggen för att han unnat sig ett sådant genomarbetat firande. Befriande, sades det, att hans fest blivit en nationell twitterangelägenhet. ”Twitter-Jante: 1-0”.
   Och, ja, Jantelagen är en bekväm tankekonstruktion att blända kritiska ögon med. Så bekväm att Niklas Svensson själv tryckte retweet.

Men tro’t eller ej, kvällens höjdpunkt inföll ändå inte då Corazza Bildt i sällskap av Lars Ohly och Per Schlingmann dansade till Gangnam Style, åtminstone inte för den oglamourösa massa som fick nöja sig med att följa Svenssons 40-årsfest via nätet. För satirbloggen Bakjour, vars gryta sannerligen har kokat lite extra intensivt de senaste veckorna, hade nämligen utlyst just denna dag som det slutliga avtäckandet av dess anonyma upphovsmän.
   Eller något åt det hållet, i alla fall. Som vanligt säger Bakjour ingenting, för att inte ha något sagt, och förväntningarna på vad som skulle hända var oklara men uppblåsta.

Kvällen gick och Bakjour lyste med sin frånvaro, men ett sändebud dök upp. Det var prästen och Twitter-satirikern Kent Wisti som ställde sig på scen och höll ett tal om neojournalismens gemenskap  (Uppdaterat: Kent Wisti om sin Bakjour-insats). För en spänd skara betraktare som efter flera veckors haussning förväntade sig något stort utgjorde detta ett västgötaklimax.
   ”Bakjour har tappat stinget” sades det besviket, och ”Bakjour slutar göra kritisk satir och deltar i stället i festen”. De hade investerat all sin trovärdighet i denna kväll, för att citera bloggaren Lukasz Lindell, och därmed ”köpt vår uppmärksamhet (och) vi gav dem den. Idag är de panka”.

Jag håller inte med. Bakjour har alltid varit panka, eftersom de alltid har handlat med en valuta som inte gäller i Mediesverige. Dessutom: Har man någonsin haft förtroende för en anonym hovnarr så har denna misslyckats. Tvärtom – genom att via ombud dyka upp och förvirra mitt bland bourgeoisien drar de allas ögon till dess tveksamma mingel, och genom att göra sig till festens mittpunkt avslöjar man också hur ytligt det är.
   Niklas Svensson hade själv förväntansfullt twittrat ”Det här kan vara dagen då vi får veta vilka genierna bakom @Bakjour är” – men det scoopet fick han inte. Själva tweeten i sig måste däremot betraktas som ett enastående sätt att skapa satir av miljön.

På ett mingelparty där två av de mäktigaste av vårt samhälles makthavare skålar är påminnelsen om skrattets makt viktig, det är där som Bakjour måste finnas.
   De som anser att Bakjour inte gör satir som de själva vill ha den kan inte heller riktigt tas på allvar, eftersom det avslöjar en syn på de hemliga gycklarna som någon sorts ammunition för just deras åsikter. Visst, än en gång bedrogs vi på avslöjandets behag – men vi vann en insyn i ett förhållande som kanske kan förbättras. Hur gärna jag än skulle vilja unna Niklas Svensson ett trevligt födelsedagsfirande.

46 000 blogginlägg

Att skriva ett blogginlägg varje dag i 100 dagar, låter det svettigt? Måhända, men ändå är det den uppgiften som över 460 svenska bloggare tagit på sig efter att Fredrik Wass för andra året i rad tagit initiativet #blogg100. Den stora uppslutningen står i skarp kontrast till förra årets version, då bara ett tjugotal bloggare deltog, och har dessutom yttrat sig i allt från hemmasnickrade RSS-flöden till utförliga analyser.
   Utmaningen kommer i en tid då bloggandet hamnat i bakvattnet av Twitter och Facebook, och många hoppas att det ska återskänka gnistan till en något insomnad kreativ sfär där fullständigare tankar tillåts. Om inte annat är det ju en direkt orsak till att över 46 000 blogginlägg skrivs som annars aldrig hade skrivits, och det är ju bra.

Fem saker att veta

  • En ny stjärna på sociala medier-himlen är Twitters filmtjänst Vine, som ger dig möjlighet att spela in och dela korta filmsnuttar. Tweets i rörliga bilder, skulle man kunna säga. Och aggregeringssidorna av filmsnuttarna finns redan att frossa i  - precis som den ofrånkomliga porren.
  • Facebook ville inte vara sämre, så de presenterade nyligen en egen nyhet – nämligen sökfunktionen Graph. Den har dock visat sig kunna vara farlig, givet att man söker på rätt (eller fel?) saker…
  • Ett rykte som föddes på Wikipedia hävdade i veckan att artisten Shaggy skulle ha dött – men det var just bara ett rykte. 
  • Tycker du förslaget att belägga datorer och surfplattor med teveavgift suger? Nå, om du har Bahnhof kan du nu ”stänga av” tevefunktionen i din dator
  • Och så veckans solskenshistoria: twittraren @iam_curtis  påpekade att hans lillasyster fick utstå väldigt elaka kommentarer på sin blogg, och bad sina följare att gå in och muntra upp henne lite.  Följden blev mängder av glada kommentarer, ett läsarrekord för systern och en närmast öronbedövande tystnad från de tidigare plågoandarna.

Fem filmer du ska ha sett

  • Sketchgänget från Saturday Night Live är tillbaka – den här gången med en mardrömslikt hypokondrisk tolkning av ungdomsvrålet ”YOLO”.
  • Engelska prins Harry gör just nu sin militära tjänstgöring, och blev under en intervju med teve plötsligt tvungen att ge sig av på helikopteruppdrag. Filmen på när han plötsligt springer iväg blev naturligtvis remixad både en  och två gånger.
  • Och så en stressig utmaning: Kan du springa i fatt en tunnelbana mellan två av dess stationer? Denna fransos kan.
  • Kommer ni ihåg den hypervirala reklamfilmen för tevekanalen TNT, där en knapp på ett torg i en liten stad adderade drama till vardagen? Nu har den fått en uppföljare.
  • Det blir lite av varje denna vecka, och veckans snyftare kommer i form av en film på en insnärjd delfin som söker hjälp från en dykare.

Fem bilder du ska ha sett

  • Wikileaks-filmen är på väg ut, och den första bilden är här.  Och självklart har manuset till en film om en läckorganisation… läckt.
  • Något mer som har läckt är ett gäng mejl mellan två smygälskare på ett amerikanskt kontor. Många har roat sig åt läsningen.
  • Bloggaren Tomas ”Genusfotografen” Gunnarson, som den uppmärksamme läsaren känner igen från förrförra veckans nätsnackisar, har varit i ropet igen. Denna gång på grund av en genomgång av en dansk fisketidnings naknare avdelning. Den danska tidningen uppskattade dock inte uppmärksamheten, och krävde att Gunnarson skulle ta bort bilderna. Desto större skäl för mig att länka dit.
  • För andra gången svors Barack Obama in som amerikansk president i veckan. Ceremonin åtföljdes av en hel drös roliga bilder .
  • En enda teckning. Det är det enda som behövs för att göra film nu för tiden. Den här gången kom dessutom teckningen från internet – närmare bestämt konstnärscommunityt DeviantArt.

RIP

I veckan gick Aleksey Vayner bort, skaparen av det film-CV som sedan skulle komma att bli nätkänt som ”Impossible is nothing”. Han blev 29 år gammal.

FOTNOT: Niklas Svensson har erbjudits möjlighet att replikera men avböjer och hänvisar till hans gamla debattartikel från 2007 på ämnet journalister som fester med politiker.

Jack Werner
frilansskribent
twitter.com/kwasbeb

Läs också:

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista