Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
1 av 3
Anna Wesslau, bolagsjurist på Sveriges Radio. FOTO: Björn Dalin/SR
2 av 3
Om inte Skärmdump nu råkar vara ett mycket ovanligt fotografnamn, så är detta inte ok enligt lagen om upphovsrätt.
3 av 3
Så här kan det se ut i vissa medier. Men Twitter kan aldrig vara upphovsman till en bild, det är fotografens namn som ska anges och den som publicerar bilden måste dessutom ha fotografens tillstånd.
UPPHOVSRÄTT

Anna Wesslau: Fotografer heter sällan Skärmdump

BILDJOURNALISTIK/UPPHOVSRÄTT. På senare tid har Medieormen noterat flera fall av diskussioner kring bildupphovsrätt på nätet. Frågan ställdes inte minst på sin spets när Tomas "Genusfotografen" Gunnarsson krävdes på ersättning för att ha illustrerat sina genuskritiska inlägg med bilder han inte hade rätt att publicera. 
    Medieormen bad Sveriges Radios bolagsjurist Anna Wesslau att reda ut vad som gäller för bilder och upphovsrätt på nätet.

Många har säkert följt Genusfotografens vedermödor i det upphovsrättsliga landskapet. För er som inte känner till Tomas Gunnarsson, som Genusfotografen heter, så bevakar han på sin blogg hur man skildrar kön, bakgrund, funktionshinder etc på bild. Det är ofta rätt nedslående exempel han visar upp, till exempel att kvinnor inte blir fotograferade som sina yrken, trots att det är vad bilden ska illustrera, utan som traditionella kvinnor med plutande läppar och putande kroppsdelar, eller helt enkelt som allmänt hjälplösa och underdåniga.

I somras uppmärksammade Genusfotografen bilderna till en artikel i tidningen Xpress om Louise Johansson, Sveriges Mästerkock 2011. Istället för att bildsätta artikeln med bilder där hon lagade mat i traditionella kockkläder, visade bilderna Johansson i långklänning. På en av bilderna sträcker hon upp ett naket ben i en diskho och tvättar foten, på en annan håller hon i en vattenkran med blicken hungrigt tittande in kameran, lapande i sig vatten. Tanken går lätt till att hon hungrigt håller i något annat än en kran, den öppna munnen med tungan utanför likaså, och varför ska hon tvätta fötterna i ett kök?
   Genusfotografens senaste scoop var den danska tidningen Fisk & Fri som publicerade bilder på lätt-, eller inte alls, klädda kvinnor med fiskar i olika positioner.

Att man samtidigt som man diskuterar det här fenomenet och sådana här bilder ska kunna visa bilderna känns självklart, det vill säga att Genusfotografen på sin blogg ska kunna visa hur bilderna ser ut. Det är det dock inte, åtminstone inte om man vill följa lagen som digital journalist. Det som är en självklarhet för bilder i en analog miljö, funkar inte på nätet. För att man ska få publicera en bild på webben måste man ha tillstånd från rättighetshavaren. Vilken fotograf vill lämna tillstånd om syftet är att kritisera ens gärning?
   Det ville inte fotografen bakom bilderna av Louise Johansson och det ville inte tidningen med ”fiskebilderna”. Genusfotografen riskerade alltså genom att uppmärksamma och visa dessa exempel på minst sagt mossig kvinnosyn att begå upphovsrättsintrång och att därmed bli både ersättnings- och skadeståndsskyldig.

Publicering av bilder och konstverk kräver så gott som uteslutande tillstånd från upphovsmannen, även om de är mycket små vilket det så kallade tumnagel-målet (NJA 2010 s. 135) visade. Ska man publicera en bild på ett konstverk behöver man dessutom tillstånd från såväl konstnär som fotograf. Ett litet undantag finns för konstverk som är stadigvarande publicerade utomhus på eller vid allmän plats, och även byggnader får man publicera foton på utan tillstånd. Skyddstiden för bilder som är verk är 70 år efter upphovsmannens dödsår och det ”bara” är en fotografisk bild skyddas den i 50 år från året för framställande.

Ni som följt diskussionen runt Elisabeth Ohlson Wallins montage/collage har kanske också hört att Scanpix reagerat på att konstnären bearbetar deras bilder. Det räcker alltså inte alltid att skaffa tillstånd till att använda en bild, ska den ändras/bearbetas på något sätt kan det också behöva godkännande. Bearbetning är att ändra storleken, att klippa bort en del av en bild, att lägga ett ”Instagram-filter” på en bild eller att göra ett collage där bilden är en beståndsdel. Viss bearbetning får anses införstådd, till exempel att ändra storlek på en bild, beroende på hur stor förändring det innebär dock. Att beskära en bild kan vara ok i vissa sammanhang och inte i andra. Ska man vara säker så ska man skaffa tillstånd.

Att sätta befintliga verk i nya satiriska sammanhang kan dock innebära att helt nya verk uppstår där den ursprungliga upphovsmannens rätt utsläcks, se bland annat målet om radioprogrammet Pippirulls användning av Alfons Åberg (NJA 2005 s 905). Här kan man säga att i satiren tar yttrandefriheten över upphovsrätten, till skillnad från fallet med Genusfotografens granskning.
   Grundregeln är dock: om du vill använda en bild på webben, skaffa tillstånd, och skaffa tillstånd till den användning som du vill göra! När du sedan har det tillståndet är det dags att fundera på fotografens ideella rätt vad gäller namnangivelse.

Huvudregeln är att upphovsmannens namn ska anges. Upphovsmannen har också rätt att vara anonym, oavsett verksform. Upphovsman är alltid en fysisk person, även om bolaget som fotografen jobbar för ofta anges. Exempel finns dock där någon tagit en skärmdump från till exempel en Facebook-sida och angivit upphovsman som ”Foto: Facebook”. Att Facebook har noggrant uppställda regler för hur man får använda deras logga och andras Facebook-innehåll, även på skärmdumpar, lämnar vi därhän. Vi kan dock hoppas att den som publicerat skärmdumpen har skaffat tillstånd från upphovsmannen. 

Vi kan också hoppas att de förstår att det inte är Facebook som är upphovsman. Inte heller är Instagram upphovsman till bilder som finns med på skärmdumpar som publiceras från den tjänsten lite här och var. Upphovsman är den som tagit bilderna som finns på skärmdumpen, och den personen ska också anges som upphovsman. Det är också den personen som ska lämna tillstånd till publiceringen. Även skärmdumpar utan ingående bilder kan innehålla upphovsrättsligt skyddat material där tillstånd krävs innan de publiceras.

Angående var, hur och när man får ta bilder så finns det givetvis sådana saker att ta hänsyn till också, både gällande och på förslag, se bland annat Mats Svegfors artikel här på Medieormen.

Anna Wesslau
bolagsjurist, Sveriges Radio AB
anna.wesslau@sverigesradio.se

Anna arbetade under Upphovsrättsutredningen (Ju 2008:07)
för att byta ut ordet upphovsman mot upphovsperson för att
göra det könsneutralt. Det fick tyvärr inte gehör. Det har ännu
inte heller resten av utredningen fått.

Tidigare om bildupphovsrätt och om Genusfotografen på Medieormen:

Relaterat

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".