Jack Werner FOTO: Mikael Andersson/SR
NÄTKULTUR

Jack Werner: Bästa debatt...

VECKANS NÄTSNACKISAR. Många gånger är det en nackdel att skriva en veckosammanfattande krönika måndagen efter att veckan den berör tagit slut. Fördelen är dock naturligtvis att de reaktioner denna krönika till största delen består av redan har hunnit komma fram. Bättre än många andra tillfällen är veckan som gick ett exempel på det, en vecka vars huvudrubrik redan förefaller inskriven i historieböckerna. Men låt oss för en sekund låtsas om att inte alla redan vet vad som hänt, och gå igenom hur Jonas Hassen Khemiri denna kalla vårvecka förändrade den svenska debatten en gång till.

För det började med honom. Han skrev i sitt öppna brev till Beatrice Ask om Reva, om identitet och om utstötthet. Om känslan av att leva i ett land där statusen som abnorm och utstickande är så stark att till och med rättsstaten formas efter den. Och det väckte känslor hos tusentals och åter tusentals läsare, så många att inte bara DN ältade siffrorna om och om igen utan även branschmedia i stort. (Läs också )
   Ingen tycktes gå oberörd förbi Khemiris ord.

Frånsett antirasismen verkade texten också vara en nystart för DN:s journalistik, för strax efter följde tidningen upp med en lång skildring av tillvaron som gömd flykting signerad fd Expressen-journalisten Niklas Orrenius. Flera betraktare sade sig känna optimism över denna nya inriktning, till exempel Dagens Arena-redaktören Eric Rosén som ville ”fira med tårta”.  Det ledde dock också till en kort avstickare i ett betydligt mer intolerant sammanhang, eftersom Avpixlat sin vana trogen passade på att gå i bräschen för ett obehaglig tonläge.
   Det var med Orrenius uppföljningsintervju med migrationsminister Tobias Billström, redan vida diskuterad på grund av hans enligt många konstiga ordval kring vilka som egentligen gömmer vilka , som vi sedan tog steget in i denna vecka.

Knappt hann vi dock plocka fram raseriet förrän Billström pudlade bort hela sitt uttalande, något som ledde till en satirisk blinkning  till vad de flesta tror är en stor AIK-reklamkupp för artisten Tommy Nilssons räkning
   Men veckans hetaste ämne har varit tydligt och klart. Det hela har följt en röd linje, och får en att fråga sig om hur invandringspolitiken och kanske framför allt synen på medmänsklighet kommer se ut inför valet 2014?

Men det har också visat på ett inkännande berättande som kan ta sig friheten att vara uttömmande utan att riskera förlora läsare. Journalisten Anders Mildner anser visserligen Khemiri-texten vara ett exempel på hur bara vissa sorters journalistik funkar i kombination med sociala medier , men frågan är om det egentligen är så värst mycket som förändrats på den fronten. Bara att vi inte kunnat mäta hur mycket folk bläddrat förbi de långa träiga historieboksrecensionerna förut, på samma sätt som i dag. Självklart måste även den journalistik som inte inbringar tusentals klick också få leva kvar, men jag inbillar mig att det är ett problem som publicisterna är vana vid. Det har ju funnits sedan mediernas födelse?

Slaget om Google Reader

Google gick i veckan ut med beskedet att flera tjänster under sökmotortaket snart stängs av. Den största överraskningen var att Reader var en av dem, Googles egna RSS-tjänst som nu i många år gjort massor av människors (däribland mitt) nyhetsflöden mer lättbearbetade. Användarna av tjänsten var uppenbarligen för få, och Google önskar fokusera på färre produkter.
   Så enkelt blev det dock inte. Fansen av Google Reader är bestämda, och gick tämligen omedelbart ut med namnlistor och protester  för att bevara sin RSS-läsare. Men vad mer anmärkningsvärt är, är att de inte är så få som Google vill få det att verka.

Tyngdviktaren Buzzfeed kunde samma dag visa att besökarna som styrdes in via Google Reader var långt fler, mångdubbelt fler, än de från samma sökmotors sociala media-tjänst Plus.  Inte bara det, utan många aktörer steg under dagen fram och vittnade om att RSS-tekniken (och den är för väldigt många synonym med Google Reader) var deras viktigaste kontaktlina till besökarna. Exempelvis bloggaren Aldo Cortesi gick så långt att kalla andra RSS-tjänster för ”Google Reader-klienter”.
    Så varför vill Google visa alla dessa glada, många och solidariska användare på dörren? Jo, enligt kritikerna för att det inte finns några pengar att tjäna på RSS. Tvärtom, det är ett format som ger användaren största möjliga utrymme att själv utforma sitt nyhetsflöde på en plats befriad från associativ reklam.

Rasmus Fleischer bloggar kritiskt om denna trend,  och skriver att ”vi uppfattar Google som en uppsättning nättjänster, medan Google uppfattar oss som en produkt att sälja till annonsörer”.
   Vad som kommer hända med Google Reader är nog att tjänsten stängs ner, men om den reaktion som Fleischer efterlyser – att vi lämnar de stora centraliserande tjänsterna och skapar något annat – blir verklighet, ja, då kanske det inte gör så mycket i det långa loppet.

Sex saker du ska veta

Fem bilder du ska ha sett

Fem filmer du ska ha sett

Jack Werner
frilansskribent
twitter.com/kwasbeb

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".