Jack Werner FOTO: Mikael Andersson/SR
NÄTKULTUR

Jack Werner: En miss i manuset

VECKANS NÄTSNACKISAR. En känd, svensk komiker bröt i veckan samman – med svenska internet på första parkett. En långt gången och helt uppenbart fruktansvärt infekterad vårdnadstvist med expartnern har lämnat honom utan den tillgång till sonen han ville ha. Följden har blivit konkret och deprimerande: hundratals nya följare på Twitter och en snackis som bara nästan kvävts av det dåliga samvetet den som skvallrar om en tågkrasch får. Samtalet är tyst, undertryckt och skamfyllt. Kollapsen bemöts framför allt med en kompakt, nästan kuslig, tystnad från det etablissemang han en gång var en del av.

Att ha det svårt inför publik är inte något denna komiker är ovan vid. Någon gång har det varit alkoholismen, en annan depressionen. Han har en historia av att mer eller mindre medialt bryta samman. Konflikten med exet, denna rundas utlösande faktor, är en till synes komplicerad historia som ingen av oss betraktare vet något om, varför det blir ännu svårare än vanligt att uttala sig om rätt och fel.

Om vi ens borde. Men den hyssjande attityd som många visat upp – ”prata inte om det, vi ska inte gotta oss!” – blir mer och mer problematisk ju mer personen i fråga ballar ur. De aggressivt hatiska tweetsen gentemot exfrun byttes långsamt ut mot allmän misogyni, ett över flera dygn malande kvinnohat. Han liknade dem vid ”skräp” och ”hänsynslösa självupptagna grisfittor”, och gick särskilt hårt åt överviktiga kvinnor som han bad staten att avrätta och Gud att döda.

Den enas olycka bör naturligtvis inte vara den andres porr. Men någonstans blir det svårt att sitta på händerna när en person med tusentals följare på Twitter och ett tungt CV av möten med svenska folket spåra ur fullkomligt, för att inte tala om de uppenbart bortvända blickarna hos de legendariska kändisarna han en gång delade scen med. Inte bara för att den här sortens desperation är så uppenbart ensam och utlämnande, utan också för att de vidriga förbannelserna som kommer ur den annars okommenterat landar hos några tusen followers. 

Vad är egentligen offentligheten? En varm vagga för medgångssupporters, ryggdunksklubben för lyckade? Om den är det, vill vi ha det så? Om inte, varför gör vi ingenting? Om destruktiviteten skulle vändas mot komikern själv, var vill se oss själva i förhållande till det? Känns den tysta första parketten lika bra då?
   Vi spelar ju med någon sorts regler, trots allt.

Tankarna förs till Blondinbella. Den bloggbevakande bloggen Bloggkommentatorerna noterade häromveckan att hon råkat visa en spricka i sin offentliga person, en diskrepans mellan identiteterna. I ett inlägg sade hon sig aldrig haft problem med maten och vikten, i ett annat verkade det ha varit en av hennes största demoner.  Bloggkommentatorerna kallade misstaget träffande för ”en miss i manuset”, och såg det som ännu ett bevis på att ”karaktären Blondinbella anpassas hursomhelst efter syfte”.
   Om den teorin stämmer är vi som publik så pass inblandade i skapandet av dessa offentliga personer att vi faktiskt i det närmaste har ett ansvar att fånga upp dem när de faller.

Eller åtminstone prata om det. Tidigare, vid den manlige komikerns olika sammanbrott, har tidningar av olika slag inte varit sena att rapportera om det. I diskussionen om vad som är skillnaden på journalistiskt rapporterande och sociala mediers ”alla är journalister”-undertecken kanske ett nytt område måste tillfogas, där självvalda publiceringar av detta slag också måste kunna hanteras? Katten är ju ute ur säcken, och som det är nu är komikern utlämnad till sina egna demoner, med följden att han inför flera tusen följare hänger sig åt värre och värre förbannelser.

Hur vi än hanterar detta känns det inte som att det kan gå värre än det redan gör.

 

Fem saker du ska veta:

Fem bilder du ska ha sett:

Fem filmer du ska ha sett:

Och så är det den första april i dag, och här kan ni följa dem allt eftersom de upptäcks. Till exempel att Youtube bara var en tävling för att utse världens bästa film.  Förresten… Noterade ni mitt eget lilla aprilskämt i texten ovan?

Jack Werner
frilansskribent
twitter.com/kwasbeb

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".