Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Lars Mogensen FOTO: Mattias Ahlm/SR
DEBATT

Lars Mogensen: Vad får vi inte veta i nyhetsmedierna?

I Sim(o) – institutet för mediestudiers bok Vad får vi inte veta? – Luckor i nyhetsmediernas rapportering (2013) skriver fyra personer, däribland Lars Mogensen som är en av programledarna för Filosofiska rummet i P1, om nyhetsrapporteringens blinda fläckar.
   Onsdag 12 februari bjuder Sim(o) i samarbete med Sveriges Radio in till ett seminarium på detta ämne i Radiohuset i Stockholm. Medieormen kommer att direktsända seminariet på webben (här!) och publicerar nu ett utdrag av Lars Mogensens avsnitt i antologin, där han resonerar kring nyhetsförmedlingens kunskapsmässiga, sociala och kulturella begränsningar. Han skriver bland annat om konsekvenserna av homogena redaktioner i ett segregerat samhälle.

Den här boken ställer en viktig fråga som i grunden handlar om demokrati: Vad får vi inte veta i medierna?
   Hade jag ställts inför problemet under någon av de perioder jag befunnit mig mitt i nyhetsflödet, som reporter på Ekot, Studio ett, programledare på P1-morgon eller skribent på Sydsvenskan, skulle svaren och spaningarna nog kommit snabbt. Men efter flera års arbete med reflekterande och problematiserande program som Tendens och Filosofiska rummet i Sveriges Radio P1, tvekar jag inför varje försök till enkla besked och förklaringar.
   Låt oss pröva frågan från några olika håll. Jag vill testa den på en handfull personer som inte brukar höras när mediefrågor är på tapeten – bland annat ett par filosofer, en idéhistoriker, en asylrättsaktivist och en konstkritiker med släkten full av ”fulsossar”.

Vad får vi inte veta i medierna? 

Smaka på den. Vad innebär det att veta någonting? Hört talas om? Innebär ”veta” att ha en djupare medvetenhet eller bara en vag uppfattning som att ”Jag vet att Hanoi, ligger i typ Asien”?
   Vilka är ”vi”? Innebär ”får vi inte veta” att det ligger förbud eller medvetna restriktioner bakom icke vetandet? Och icke minst – vad menas med medierna?

Låt oss börja med vetandet. Det vi inte får veta. Vi vill ju veta. Människan söker mening och letar efter mönster. Sådan är vår natur, förklarar professorn i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet, Peter Gärdenfors, i boken Den meningssökande människan (Gärdenfors, 2006). Hans tes är att ”människans unika position som meningssökande varelse beror på att hon är det enda djur som kan planera för framtiden och inte bara för de behov hon har här och nu”.
   I boken Lusten att förstå (Gärdenfors, 2010) går han igenom olika rön kring mänsklig perception och ritar bland annat upp en skillnad mellan två begrepp som är centrala i vår tid: kunskap och information.

Exakt vad som är varje redaktions uppdrag och mål vet journalisterna bäst själva men det är viktigt att inte förväxla den framvällande informationen med någonting djupare. ”Kunskap är information som har tolkats, värderats och satts in i ett sammanhang”, skriver Peter Gärdenfors.
   Med den definitionen kan man bli informerad av att läsa Dagens Nyheter eller Ystads Allehanda. Själva kunskapsprocessandet får man sköta på egen hand och tillsammans med andra. Och när jag väl sitter där med min eventuella kunskap kanske jag ska vara lite ödmjuk inför missförstånd och missuppfattningar.

Vi människor är inte så rationella som vi tror. Det inser alla som kan någonting om psykologi. I ett par samtal i Filosofiska rummet har filosofen Nils-Eric Sahlin, som är professor i medicinsk etik vid Lunds universitet, stillsamt beskrivit människans uppfattnings- och beslutsförmåga så här: ”Vi är enögda, närsynta och vi har ett brytningsfel.”
   Sahlin baserar sig på modern kognitionsvetenskap och psykologisk forskning. Enögdheten, närsyntheten och brytningsfelet innebär bland annat att allt vi uppfattar gör vi utifrån våra begränsade erfarenheter och genom det raster av minnen, fördomar, rädslor och preferenser som vårt liv försett oss med.

Med detta i åtanke torde vår mediekonsumtion än mer behöva präglas av källkritik och försiktighet – också av en medveten misstro mot de egna fördomar som präglar vår tolkning av nyheter och information. Det vi ”får veta.” Vetandet är alltså ingen självklar sak.

Vad får vi inte veta i medierna?

År 2013 i Sverige innebär ”medierna” som bekant allt från Twitter och Vine till privata bloggar, lekar, förströelse och tidsfördriv i radio, tv och tidningar. Medierna är fördjupande bloggartiklar av hängivna amatörer och experter som på sin fritid skriver om allt från fjärilspuppor och Heidegger till Sydafrikas moderna historia. Eller som med risk för livet rapporterar live från revolutioner och naturkatastrofer.
   Medierna är El Pais och Al Jazeera, BBC, Fox News och India Today, liksom webbtexter från Yale och Cambridge. Ofattbara mängder av information och nyheter, skvaller, desinformation och dumhet finns att tillgå från världens alla hörn.

Sammantaget är det förvisso en hel del vi inte får veta i alla dessa globala medier inklusive hemmabloggarna. Men kollektivets kraft kan vara stor. I boken ”Massans vishet” skriver James Surowiecki, krönikör i The New Yorker, om den enorma kollektiva kunskap som byggs när väldigt många människor slår sina, både kloka och mindre kloka, huvuden ihop (Surowiecki, 2007). Tänk Wikipedia och världens alla bloggar i förening. Samtidigt sägs det att en miljard flugor inte kan ha fel.

Frågan svindlar. Låt oss för enkelhets skull, och just nu, begränsa oss till svenska dagstidningar, Sveriges Radio, SVT, TV4 och andra som uppfyller någon slags minimikrav på journalistisk heder, som har en ansvarig utgivare och försöker följa de pressetiska reglerna så som de ställts upp i Spelregler för press, radio och TV av Publicistklubben, Tidningsutgivarna (TU), Sveriges Tidskrifter och Svenska Journalistförbundet.

Vad får vi inte veta i medierna?

Vilka är ”vi”? Är vi den minskande andel medborgare som ännu prenumererar på en daglig morgontidning, som lyssnar på nyheter i radio och ser på de större nyhetsprogrammen i tv då och då? Är vi ungdomarna som informerar oss genom gratistidningar på bussen och en blick på flödet i telefonen? Är vi transsexuella som är osynliggjorda i samhället?
   Är vi några av alla de människor som inte känner igen oss i den verklighetsbild och nyhetsvärdering som genomsyrar ”gammelmedierna” av prasslande papper och SJF-anslutna reportrar?

Vi kanske är några av alla de medborgare som inte förstår svenska så bra och som, bland annat därför, får vår information via redaktioner i Karachi, Teheran, Beirut eller Asmara? Eller är vi några av de många medborgare som känner oss hotade av samhällsutvecklingen och som ser det mångkulturella Sverige som en fara? Låt oss säga att vi är alla dessa människor och några till.

Med så många osäkerhetsfaktorer kring vetande, medierna och mediekonsumenterna går det naturligtvis inte att ge några glasklara svar på vad vi inte får veta. Och det är heller inte min ambition. Den som söker statistik och tabeller över läsarvanor och mediekonsumtion kan hitta sådant vid universitet världen över. Jag vill spana och spekulera med kloka människors hjälp.

Lars Mogensen
Journalist, programledare
Filosofiska Rummet i Sveriges Radio P1

Diskussionen om nyhetsförmedlingens villkor fortsatte vid ett öppet seminarium som ordnades av Sim(o) i samarbete med Sveriges Radio onsdag 12 februari kl 15-16.30 i Studio 5 i Radiohuset på Gärdet i Stockholm

Lars Mogensen samtalade med tre inbjudna gäster och med publiken. Gästerna :

Åsa Wikforss, professor i teoretisk filosofi vid Stockholms universitet.
Petter Beckman, chefredaktör för gratistidningen Södra Sidan i Skärholmen med omnejd och författare till ”Utanför nyhetsmallen” (Sim(o), 2011).
Karim Jebari, doktorand vid KTH i filosofi med inriktning på teknisk utveckling och tillämpad etik.

Här kan du höra seminariet i efterhand och läsa chatten!

Relaterat

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".