DEBATT

Ulrika Hedman: Förtroendebarometern säger inte mycket om förtroendet för Twitter

På torsdagen presenterades den så kallade Förtroendebarometern under Mediedagarna i Göteborg. Bland medieföretagen ligger Sveriges Radio högst, med 73 procent mycket eller ganska stort förtroende. I botten bland medierna ligger Twitter, med ynka 7 procent – ett gigantiskt underbetyg. Problemet är bara att Förtroendebarometern knappt säger något om förtroendet för Twitter
   Det menar Ulrika Hedman, Doktorand vid JMG som forskar om journalisters användning av sociala medier.

Reaktionerna på Twitter - om förtroendet för Twitter – kom omedelbart. I mitt eget flöde läste jag kommentarer som "Hur kan de ens fråga så?", "Men vet de något om Twitter?" och ”Använd nu inte lågt förtroende för Twitter som ett argument för att vi ska sluta prata med publiken”.

Om vi börjar med statistiken och hur studien är genomförd: TNS Sifo som genomfört undersökningen i samarbete med Medieakademin har gjort 1 200 webbintervjuer med personer äldre än 15 år. Om hur det urvalet ser ut vet jag inte mer än att där finns en överrepresentation av unga 15–29 år.
   Däremot vet vi att 30 procent av dessa inte har någon uppfattning alls om sitt förtroende för Twitter. Till detta kan vi lägga 33 procent som svarat "varken eller" på den femgradiga skalan (mycket eller ganska litet förtroende, varken eller, ganska eller mycket stort förtroende). 63 procent av urvalet har alltså ingen egentlig uppfattning om de har förtroende för Twitter eller inte. Av de 37 procent som har en uppfattning har 7 procent ett positivt förtroende.

Det stora problemet här är naturligtvis att det är så få som har en uppfattning. En förklaring till det är så klart att det är så få som använder Twitter. Att fråga en icke-användare om förtroendet för Twitter är som att be mig som arbetspendlar mellan Uddevalla och Göteborg att uttala mig om mitt förtroende för kollektivtrafiken i Västerbotten. Ett mindre problem är egentligen felmarginalen, som i det här fallet (drygt 400 svar på Twitterfrågan, en fördelning på i storleksordningen 10/90) är knappt 3 procentenheter plus eller minus. De 7 procenten som i Förtroendebarometern uppges ha ganska eller mycket stort förtroende för Twitter ska alltså läsas som någonstans mellan 4 och 10 procent.

Ett annat problem gäller frågans utformning. Det är inte helt enkelt att utforma surveyfrågor som är lätta att uppfatta och besvara, och ofta måste man förenkla. Men ibland blir frågeställningen lite väl trubbig. TNS Sifo har frågat om förtroendet för "Twitter". Men vilket Twitter menar man då? Är det företaget? Plattformens tekniska lösningar? Säkerheten? Innehållet? Eller all data som samlas in om oss när vi på något sätt använder Twitter, och hur de datauppgifterna hanteras?

Vi kan bara anta att de flesta som svarat har tolkat frågan som att den avser "information som delas/sprids på Twitter", alltså innehållet eller rättare sagt det innehåll man väljer att ta del av. Är det så måste man komma ihåg att de som svarar baserar sin uppfattning om Twitter på vilka och vad de själva valt att följa – det kan vara vänner, affärsbekanta, kändisar eller redaktioner, folk som tycker lika eller folk som roar för att de är skvatt galna – och att den enes Twitter inte är den andres likt. Själv hade jag nog på pin kiv gjort bokstavstolkningen och svarat om mitt förtroende för Twitter Inc. Oavsett hur de svarande valt att tolka frågan går den ändå inte att jämföra med förtroendet för andra medier, där medieföretagen själva står för innehållet. Det blir – faktiskt – som att jämföra äpplen och päron.

Förtroendebarometern säger alltså inte så mycket om förtroendet för Twitter. Det skenbart låga förtroendet för Twitter speglar i princip användningen; de som använder känner förtroende (och här kan man naturligtvis diskutera vad som är hönan och ägget), och de flesta har ingen egentlig uppfattning alls. En kvalificerad gissning är istället att medieföretag och redaktioner tar med sig det förtroende de har på andra plattformar till Twitter.

Twitter idag består av så många olika saker, från småprat och meningslösheter till nyheter och samhällsinformation, plus nätverk och data om användarna. Ur medieföretagens och redaktionernas synvinkel är Twitter en utmärkt plattform för såväl nätverkande och research som dialog och innehållsspridning – så länge de kommer ihåg att antalet aktiva användare är begränsat. Forskning visar också att Twitteranvändarna gärna följer såväl medieföretag och redaktioner som enskilda journalister, och att de uppskattar möjligheten till dialog även i de fall de själva är mer passiva användare.

Ulrika Hedman
Doktorand vid JMG, Institutionen för journalistik, medier och kommunikation, Göteborgs universitet. Forskar och undervisar i journalisters användning av sociala medier.
twitter.com/UlrikaMHedman

Länk till Förtroendebarometern (pdf)