POLITIK OCH STATISTIK

En banditalgoritms svar på varför det skrivs så mycket om Trump

En intressant sak att studera under den pågående presidentvalskampanjen i USA är mediernas förhållningssätt till kandidaterna och deras utspel. Inte minst till utspelen i sociala medier. Inte minst till Donald Trumps utspel.
   Ett experiment där USA-valbevakningen studerats kritiskt med hjälp av AI (artificiell intelligens) väckte Medieormens nyfikenhet.

"Det går inte att förstå valresultatet utan att se på medierna och mediebevakningen - det är från medierna människor får sina bilder av verkligheten."

Så sa Jesper Strömbäck, professor i journalistik och politisk kommunikation, i Medieormens podd om valbevakningen 2014. Detta tål att påminnas om under den pågående bevakningen av USA-valet, men förstås även viktigt att vara medveten om även mellan val.

I bevakningen av USA-valet har spekulationerna om att Twitter skulle vara på väg att förlora i betydelse kommit på skam. Nyligen fick exempelvis en svarstweet från Hillary Clinton till Donald Trump, där hon med internetmemlingo uppmanar Trump att stänga sitt Twitterkonto, en enorm uppmärksamhet i traditionella medier. Det tycks alltså fortfarande vara hett att bevaka dessa digitala, politiska pajkastningar hos medierna.
   New York Times har till exempel listat samtliga förolämpningar som skrivits på Donald Trumps officiella Twitterkonto. 

I Svenska Dagbladet skrev Anders Mildner nyligen en läsvärd text där han resonerade om Donald Trump som en eventuell produkt av dagens tv-format. ”Vi tycks få de politiker våra tv-format tillåter”, konstaterar han.

Parse.ly, som arbetar med digitala publikanalyser, har också ägnat en del tankeutrymme åt den pågående Trumpifieringen av mediernas valbevakning. För ett par veckor sedan skrev Conrad Lee den ganska omdiskuterade texten "The Media’s Obsession with Trump Isn’t Justified by Data" Den handlar om hur Parsely analyserat vilken av de då återstående presidentkandidaterna som fått mest uppmärksamhet från både medier och läsare.

En slutsats Lee drar är att publikens intresse för Trump inte tycks vara lika stort som reportrarnas. Antalet sidvisningar av respektive artiklar om Donald Trump var inte högre än artiklar om Hillary Clinton, Bernie Sanders eller Ted Cruz. ” In fact, Clinton — not Trump — receives the most views per article.” hävdar Conrad Lee.

Enligt Parselys analys har inte heller artiklar om Trump drivit mer social trafik än artiklar om övriga presidentkandidater. Samtidigt som det har skrivs avsevärt många fler artiklar om Trump, enligt deras mätningar.
   En slutsats Lee drar är att medier alltså inte tycks ha valt att bevaka Trump mer än de andra kandidaterna för att statistiken per artikel pekat på att det finns en särskild efterfrågan från publiken för dessa.

Conrad Lee lägger fram en teori om att sensationslystenheten, snarare än viljan att balansera, dominerar den politiska rapporteringen och att Trump är särskilt tacksam – och enkel - att skriva om eftersom: ”your Twitter feed is full of the “events” that Trump so routinely creates and which feed personality-driven celebrity journalism: politically incorrect comments, bogus claims, and far-fetched promises.”

Det blev naturligtvis en del diskussioner om Conrad Lees artikel och igår publicerade han en uppföljande text som försvarar teorin och som bygger på att han experimenterat med en så kallad flerarmad bandit-algoritm. Den kan hjälpa till att jämföra hur artiklar om respektive presidentkandidat går digitalt och dessutom kan man be den att räkna ut vilken presidentkandidat som borde bevakas härnäst för att sidvisningsstatistiken ska kunna maximeras. AI-metoden som använts kallas Thompson sampling.

Här finns Conrad Lees text: "Would a Page-View-Seeking Robot Write Less About Trump?"

En slutsats Lee drar efter att ha jämfört sitt tankeexpermient med verkligheten är att frågan kvarstår: Varför skriver medier så mycket om Trump? Lees gissning från första artikeln kvarstår, nämligen att det förmodligen är mer bekvämt och att den sammanlagda statistiken gör att det kan verka löna sig.

Nu är detta ett statistikexperiment, men det tangerar, om än cirkulerar runt, frågor om nyhetsvärdering, balansering och opartiskhet, kontra onlinestatistik som sidvisningar och räckvidd. Den som är intresserad av metod och vill se datan som ligger till grund för experimentet hittar detta hos Parse.ly. Jag rekommenderar läsningen för att jag tycker att det är intressanta grepp som tas på politisk journalistik, och givet den utveckling Medieormen tidigare tagit upp, att trenden att bevaka politik som spel verkar hålla i sig, väcker Lees experiment frågor om mediers påverkan på politik och demokrati.

Journalistiken behöver nog vara mer självkritisk och hålla frågor och diskussioner om balans, nyans, nyhetsvärdering och påverkan levande - och gärna utifrån data. Statistiska experiment som detta är kanske är en metod att lägga till befintliga utvärderingsmetoder?

Läs och lyssningstips: 

Anders Mildner, SvD: "Trump – en typisk produkt av dagens dokusåpavärld"

New York Times: "The 224 People, Places and Things Donald Trump Has Insulted on Twitter: A Complete List"

Conrad Lee, Parse.ly: "Would a Page-View-Seeking Robot Write Less About Trump?"

Medieormenpodden med medieprofessor Jesper Strömbäck om valbevakningen, 19 september 2014: "Det går inte att förstå valresultatet utan att se på medierna och mediebevakningen - det är från medierna människor får sina bilder av verkligheten."

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".