Fredrik Svärd, jurist och journalist
Fredrik Svärd, jurist och journalist Foto: Emilie Flaberg
DEBATT

Fredrik Svärd: Så kan rapporteringen om sexualbrott förbättras

"Det räcker nu", skriver en i raden av debattörer i den alltför bekanta diskussion som uppstått efter den så kallade färjedomen. Ja, det gör det. Det räcker med undermålig rapportering och förvirrad debatt som helt i onödan misstänkliggör domstolarna, skadar förtroendet för medierna och inte hjälper brottsoffren. 
   Det skriver juristen och journalisten Fredrik Svärd, som också ger några konkreta tips på hur rapporteringen om sexualbrott kan förbättras.

För ett par veckor sedan blev jag tillfrågad om jag ville replikera på en debattartikel som aldrig borde publicerats. Mer specifikt: En ansedd, anrik redaktion undrade om jag ville bistå med verbalt underhållningsvåld mot ett brottsoffer som getts utrymme att ge uttryck för sin vanmakt - och att framföra mindre genomtänkta förslag på lagändringar. Det fick mig att fundera lite över hur vi hamnat där vi är.

"Det räcker nu", skriver en i raden av debattörer i den alltför bekanta diskussion som uppstått efter den så kallade färjedomen. Ja, det gör det. Det räcker med undermålig rapportering och förvirrad debatt som helt i onödan misstänkliggör domstolarna, skadar förtroendet för medierna och, som jag skrev för några år sedan knappast hjälper brottsoffren.

Felaktig och pressetiskt tveksam rapportering har blivit vanligare. Liksom publicistiska avarter, som Metros ”samarbete” med advokaten Elisabeth Massi Fritz. Debattutrymmet fylls i bästa fall av självklarheter. Som att domstolarna är bundna av de lagar våra politiker stiftar. Att det krävs mer än en anmälares egna påståenden för en fällande dom. Att det är en dålig idé att låta intresseorganisationer åka runt och ”utbilda” domare. Att medhjälp redan är straffbart. I bästa fall.
   Debatten tar ofta avstamp i onyanserad rapportering som piskar upp känslor och frustration, ibland helt i onödan, eller som riktar uppmärksamheten mot fel aktörer – inte sällan domstolarna. Så hur kan rapporteringen förbättras?

Somliga menar att journalister behöver bli bättre på juridik. Jag är inte säker på att det är där skon klämmer. Journalister ska precis som jurister kunna arbeta med sådant som ligger utanför det egna expertområdet – det är ju hela poängen.
   Jag undrar också vad det skulle innebära konkret, här och nu. Bör redaktioner anställa jurister? Skicka journalister på kurs? Att anlita enstaka specialister löser inte problemet eftersom det räcker med en TT-notis skriven av en sommarvikarie för att sätta bollen i rullning. Till det kommer utmaningen att hitta personer med juridisk kompetens som: 1) kan skriva, och som 2) kan tänka sig att välja bort andra karriärvägar för att bli journalister.

Nivån behöver höjas överlag – och det sker inte över en natt. Som den ekonomiska verkligheten ser ut är det kanske heller inte realistiskt att förvänta sig några omfattande kunskapslyft.
   Så vad kan den som rapporterar om brottmålsdomar göra för att undvika att hamna snett?

Här är åtta förslag:

1. Ifrågasätt experter

Var kritisk mot nyhetskällorna, säger de pressetiska reglerna. Det faller sig kanske naturligt i mötet med politiker och företagsledare, men det är inte lika självklart att ifrågasätta juridiska experter. Gör det. Fundera över om professorn redogör för forskningsresultat eller uttrycker sin privata åsikt. Kom ihåg att jurister är tränade att argumentera för just deras lösning. Hör fler än en expert.

2. Ta stämningsansökningar med en nypa salt

Var uppmärksam på att anmälningar av olika slag kan ha till enda syfte att skada den som blivit anmäld, säger en annan pressetisk regel. Lita inte på något som står i en stämningsansökan. Kom ihåg oskuldspresumtionen. När målet är avgjort är det fritt fram att skriva om vad domstolen funnit styrkt.

3. Låt domare komma till tals

Ja, du kommer stöta på domare som inte vill lämna kommentarer. Ofta. Kåren är dock betydligt mer utåtriktad idag jämfört med för 10-20 år sedan då presskonferenser fortfarande betraktades som något suspekt. Vill en specifik domare inte uttala sig finns det en utmärkt mediegrupp dit du kan vända dig till med allmänna frågor.

Domare kan och bör inte uttala sig om vad som helst. De är av naturliga skäl försiktiga med uttalanden som kan uppfattas som tillägg till en specifik dom och de recenserar ogärna andras domar. Men de kan förklara förutsättningarna för rättsprocessen.

Därtill utsätts de ofta för missriktad kritik som de bör ges utrymme att bemöta. Mycket skulle vara vunnet om domare hördes mer i rapporteringen och i debatten.

4. Läs domen

Domar är idag överlag välskrivna och pedagogiska, men de innehåller oundvikligen facktermer. Skaffa Norstedts Juridiska Ordbok (finns som app) eller använd Domstolsverkets ordlista. Kom också ihåg att domar inte rymmer allt som hänt under processen. Följ helst förhandlingarna på plats och läs vid behov övrig dokumentation, såsom förundersökningsprotokoll.

5. Avvakta domstolens avgörande

Det tål att upprepas: Kom ihåg oskuldspresumtionen. Det låter självklart, men det är lätt att dras med. Extra lätt är det när myndigheter och experter förhastar sig och förser medier med uttalanden och åsikter innan dom avkunnats. Som när polisen kallar misstänkta för ”gärningsmän” eller när psykologer och jurister kommenterar ett brott innan det är fastslaget att det begåtts. Sådant slinker lätt igenom. Ett särfall är förstås när en misstänkt erkänt brott. Men även då finns det, som vi numera vet, skäl att iaktta försiktighet. Använd heller inte ord som ”våldtäktsman”, ”gärningsman” och ”offer” förrän det kan konstateras att sådana finns.

6. Löpsedel, rubrik och ingress ska ha täckning i texten

Ännu en pressetisk regel som det slarvas med i rapporteringen om rättsfall. ”Misshandlade sina barn – nu avgörs fallet”, ”Lärare misshandlade 9-årig flicka med skruvmejsel – nu åtalas han”, ”Mamma band fast och slog barnen med galgar”.

Gissa tre gånger om personerna bakom de här rubrikerna har erkänt brott?

7. Rikta kritik mot rätt aktör

Domare prövar vad som är styrkt i målet utifrån det underlag parterna presenterat och tillämpar de lagar riksdagen beslutat om. Åklagaren, som har den fulla bevisbördan, ska väcka åtal om fällande dom kan emotses. Lasta inte domstolar för dålig lagstiftning eller för att gå emot ”folkviljan”. Måste vi verkligen prata om detta?

8. Skaffa ett nätverk

Det finns avgöranden som kan och som bör kritiseras. Men stäm gärna av innan du slår på stora trumman – och minska risken för att behöva pudla. Pressavdelningar i all ära, men ett nätverk med experter skadar inte. Glöm inte domarna.

Som förslagen ovan antyder tror jag att man kommer långt med grundläggande journalistiska metoder och principer. Kunskaper i juridik löser ingenting så länge det slarvas med pressetiken och det kritiska tänkandet.

 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".