Foto: Creative Commons

Kollegan berättade om sin fetisch på bussen

För några år sedan skulle jag ta bussen hem från mitt extraknäck, och stötte på en gammal kollega. Vi hade hamnat på samma busslinje en hel del gånger förut, och oftast blev det mest snack om gamla jobbet och vad vi hade för planer framöver. Småprat helt enkelt. Men just den här bussresan tog konversationen en helt annan vändning.

Hon berättade att hon varit i Stockholm över helgen.
- Jaså, vad gjorde du där då? Lite semester bara?
- Ja.. alltså.. jag åker dit ibland. Till en kille. Och hänger i krokar.
- Ursäkta, vad sa du?

Garden släpptes och hon öppnade sig ganska totalt och berättade att hon hade en fetisch för att på olika sätt tänja på sina smärtgränser, att hon fick en kick av att känna smärtan, en slags eurofori.

- Det är som en orgasm när smärtan når sin kulmen. Det är många som inte kan förstå det, men jag mår bra av det och skadar ingen annan.

Det var oväntat men befriande på något sätt. Jag var fascinerad av henne redan innan, men efter den bussresan blev jag det desto mer. Hon hade bestämt sig för att sluta skämmas för något hon tyckte om, och det fann jag beundransvärt. Vi har inte setts sen den där bussresan, men jag tänker på henne ibland, hur häftigt det är när samtal tar sådana drastiska vändingar. Från studieplaner och väder till krokhängning och smärtorgasmer.

Vem som helst kan ha en fetisch. Din granne, din mamma, din lärare eller tjejen bredvid dig på bussen.

/Matilda

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".