Foto: Regan Walsh/CC/Flickr

Begränsas vi av alla ordspråk om kärlek?

Kärlekscoacher runt om i landet fullkomligt sprutar ur sig självhjälpsböcker. Deras lösningar är oftast att du ska titta dig i spegeln och säga att du älskar dig själv. Förklaringen och anledningen till att du inte hittar kärlek är på grund av din låga självkänsla. Du har helt enkelt inte älskat dig innan du försöker älska någon annan. Och den kombinationen är ju katastrofal…eller?

Idag tänkte jag att vi skulle bena ut lite vanliga talesätt kring förälskelse och kärlek. Finns det ett uns av sanningar i talesätten eller är de tvingande och begränsande?

- Kär i kärleken.
"Han eller hon är bara kär i kärleken". Hur ofta har man inte hört någon säga så om någon annan? Oftast sägs det om personer som byter partner ofta eller går vidare "för fort". Men vad menar vi egentligen när vi talar om att vara kär i kärleken? Jag tror att talesättet kan handla om att längtan efter kärlek är otroligt stark, och att personen upplevs överdriva sina känslor för någon. Personen vill så gärna vilja uppleva känslorna. Men en stark vilja att uppleva känslorna vill nog många som "är" förälskade också. Samtidigt undrar jag: vadå kär i kärleken? Vad är man kär i då? Vem eller vad är Kärleken? Nja, sluta tyck till om dina vänner och stötta deras beslut och val mer istället!

- Man vet när man blir det.
Ibland kanske någon tvivlar på om det är en förälskelse. Man kanske resonerar att man tycker om personen väldigt mycket, etc. Och så ställer man frågan till en polare: hur vet man när man är förälskad? Oftast svarar personen "du vet det när du känner det". Talesättet förutsätter att förälskelse är en absolut sanning. Men hur tusan ska man kunna veta det? Det kan ju inte vara så att varje person upplever förälskelse på samma sätt? Rent biologiskt innebär det isåfall att vi skulle ha exakt samma halt av dopamin och inlärningsmässigt ha exakt samma erfarenheter och uppväxtsvillkor. Nej, jag tror vi alla känner olika när vi är förälskade och även olika från gång till gång.

- Du måste älska sig själv innan du kan älska någon annan.
Innan du kan älska någon annan sägs det att vi måste kunna älska oss själva. Du måste ha en tipptopp-självkänsla och riktigt bra självförtroende. Kanske måste du även ha mycket erfarenheter och nått en personlig utveckling. Annars använder man relationen enkom för sin egen bekräftelse. Fast så är det väl egentligen inte fullkomligt? Att älska någon kan en nog göra hur och vad man än tänker om sig själv. Och du kan fortfarande älska någon på ett bra sätt och få en fungerande relation. Däremot underlättar det mycket om vi känner oss själva bättre. Men framför allt underlättar älskandet om vi vågar kommunicera våra behov och viljor.

- Gammal kärlek rostar aldrig.
En riktig god och lång kärleksrelation är fantastisk. Fast även längre kärleksrelationer rullar inte på av sig själv. Talesättet påvisar också en slags trötthet och uppgivenhet. Eftersom gammal kärlek aldrig försämras kan vi bara lägga oss på soffan och vissla framför Så ska det låta. En relation är något vi gör i samspel med andra människor. Om samspelet tar slut, om vi slutar umgås, om vi slutar prata, om vi slutar med beröring. Ja, då kan vi se att gammal kärlek rostar. Och det ofta väldigt snabbt. För att undvika rost i en gammal kärleksrelation krävs det att vi smörjer in och vårdar om kärleken. Och framför allt vågar växa och omforma relationen.

Kanske påverkar talesätten ändå oss när vi blir förälskade. Många som är förälskade beskriver ju en slags dårskap och att det är svårt att kunna tänka klart. Som ett slags lätt psykotiskt tillstånd. I sådana stunder kanske det är lätt att man tar till sig enkla budskap såsom talesätten.

Vad tänker du kring talesätt? Påverkar det oss när vi blir förälskade?

Varma hälsningar, Robert

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".