Foto: Jason Clapp/Wikimedia/Flickr

En förälskelse kan bli som ett psykotiskt tillstånd

När man talar om kärlek kan vi skilja på en romantisk kärlek och en passionerad förälskelse. Ordet passion betyder egentligen lidande. Den franska filosofen Voltaire hävdade att Lyckan är en dröm och lidandet verklighet. En del hävdar att förälskelse handlar om ett psykotiskt tillstånd medan kärlek handlar om förnuft. De skiljer alltså på kärlek och förälskelse.

Psykotiskt tillstånd tillskrivs kanske just för att den förälskade kan sägas förlora kontakt med omvärlden, ha lite tankestörningar eller just vanföreställningar. Detta har gestaltats i populärkulturen på olika sätt, du kan exempelvis se Audrey Tatou i filmen "Vansinnigt förälskad".

Är man stabil i en förälskelse känner du kanske dig helt fylld av extas och i nästa stund blir du helt illamående och smått paranoid. Om kärleken blir besvarad kanske vi kan uppleva att vi blir uppfyllda och alldeles hänryckta. Emellanåt kan förälskade personer säga ”åh jag har aldrig känt så här”. Som om personen som man är förälskad är svaret på ALLT. Förälskelsen och personen blir som en slags absolut sanning i ens liv. Det här kan också kallas idealisering.

Kanske är det så att en passionerad förälskelse innebär mer ett slags uttryck för kåthet. Det är ofta förälskelse kan skapa konflikter i vardagslivet; passionen tar över. Ett slags psykotiskt tillstånd som gör att man inte kan tänka klart. I en del fall, när man vänsterprasslar med någon, kan det också bero på att man upplevt en slags förälskelse och går över egna uppsatta gränser.

Men om förälskelsen förblir obesvarad eller upplevs obesvarad… shit. Då kan vi snacka ångest och förtvivlan.

För samtidigt så finns ju alla tecknen. Han svarade inte på ditt sms, hon kanske är ute med någon annan, varför tittade hen dit, varför blev hon vän med henne på fejjan… varför, varför? Man blir nästan lite paranoid och känslan av att kunna bli lämnad kan få en att bli lite lätt galen.

Det är tyvärr många som går runt i dessa tankar även om förälskelsen är besvarad. Det kan bero på att man har ett slags manus på vad man ska säga, hur man ska bete sig och förväntningar på att personen ska besvara ens behov på ett särskilt sätt. Mitt råd är att ta det lite lugnt och se vart det bär av, och tänk på att vi alla fungerar olika.

Men vad är det egentligen vi förälskar oss i? Personen skulle nog de flesta förälskade säga. Det talas ju om att kärleken är blind. Men vad består personen av? Jo, av ett utseende, kroppsspråk och lukt. Personen består också av attribut och egenskaper såsom berömdhet, rik, snäll, lugn, humoristisk osv. Det kanske är alla dessa saker vi förälskar oss i; en slags framtidstro inför en presumtiv relation med dessa egenskaper. Eller så är det just speglandet av sitt egen person. Kanske upplevs personen vara en tvillingsjäl. Det kanske är honom som är precis som du, och du har aldrig haft så roligt förut med någon. Men förälskelse är nog aldrig blind.

Många anser att en förälskelse lägger sig. Dopaminhalterna sjunker och istället för idealiseringen och idealbilden du har skapat så börjar du se personen på riktigt. Allt smutsigt, alla dåliga sidor kan komma fram nu. En del psykologer hävdar att det är främst efter förälskelsen som vi kan börja bygga en kärleksrelation. Det är kanske först då vi ser varandra ”på riktigt” för de vi är, och inte den du vill han/hon ska vara.

/Robert

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista