Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
En podd om sex - med Filippa Rosenberg

Är det vanligt att vilja hämnas efter en våldtäkt?

Publicerat onsdag 2 februari 2011 kl 14.21


I Spit on Your Grave är en remake av , och handlar om en kvinna som hämnas på sina förövare.

Jag har alltid älskat Annika Norlins musik, och framför allt hennes låttexter. Hon är en av mina få riktiga idoler. Men det finns en låt som jag aldrig riktigt kunna ta till mig. Första gången jag hörde den blev jag kluven. Jag tyckte den var stark samtidigt som jag kände att någonting var fel.

Jag pratar om , låten där Annika Norlin hämnas på våldtäktsmän å den utsattes vägnar.

"Jag står med ett gevär
Jag ska spendera mitt liv
och ta tillbaka allt som är ditt
"

Jag förstår hur hon tänker, och jag har stått på konsert och fått gåshud när hon sjunger "dom jävlarna ska skjutas!". Vad är det då som känns fel? Jo, låttiteln. "Allt som är ditt", som om våldtäktsmännen tagit allt utav värde i våldtäktsoffret. Som om de våldtagit själen. Och just det faktum att hon ska hämnas, och inte den som råkat ut för våldtäkten. Som om den utsatta är för svag, inte stark nog att slå tillbaka själv. Det känns fel. Tanken är god, men tyvärr blir det lite som att Norlin bara förstärker bilden av den som utsatts för en våldtäkt som ett offer.

Det finns de som trampat över mina sexuella gränser, men aldrig, aldrig har jag känt mig som ett offer. Aldrig har jag känt att de tagit något ifrån mig. Jag unnar dem inte det. Jag står kvar, hel. Jag går samma gator sena nätter och jag vägrar sätta mig i taxins baksäte. För att det är min förbannade rättighet att inte vara rädd.

Det är också min förbannade rättighet att välja huruvida jag vill hämnas eller inte. Jag har aldrig haft det behovet. Dickheads will be dickheads. Man kan inte polera en bajskorv. Lite så resonerar jag. När taxi-incidenten, som jag nämnt i ett tidigare inlägg den här veckan, inträffade så ringde jag dock upp taxibolaget och berättade vad han hette och vad han gjort. Inte så mycket för min egen skull, men för andras. Vem vet hur långt han går nästa gång? Men efter det ville jag mest släppa det och gå vidare. Inte som i att förtränga, men som i att inte låta det bli en del av mig.

Hur känner ni, är hämnd relevant vad det gäller våldtäkt? Är det någonsin relevant?

/Matilda

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".