"Och jag hatar att min kyss ska behöva bli ett slags upproriskt statement." Foto: LesMedia/FlickrCC BY-SA 2.0

Jag vill inte ligga med dig - jag är lesbisk

Jag är nyförälskad. Något som säkert inte undgått folk i min omgivning. Det blir ju så. När man är kär. När jag är kär. Då vill jag visa hela världen. ”Titta, kolla vilken fantastisk person som jag är med!”

Hon är underbar. Och när jag håller hennes hand på stan är jag stoltast och lyckligast i världen. Alla som någon gång varit förälskade vet nog hur den känslan känns. Ändå är det något som ibland skaver i mig.

När vi går hand i hand på stan, och folk tittar på oss. Kanske är jag paranoid, men tanken slår mig alltid: ”tittar folk för att vi är kära, eller för att vi är två tjejer?” Jag kan ibland nästan känna mig som ett utställningsobjekt. Titta, där går två flator! Exotiskt. Jag vill inte känna så, jag vill bara vara kär.

Min tjej har till skillnad från mig varit tillsammans innan, haft andra förhållanden. Mitt singelliv reducerade uppmärksamheten, eftersom inofficiella förhållanden oftast stannar bakom stängda sovrumsdörrar. Men jag tänkte aldrig att jag skulle tänka så här, när det väl blev jag plus en.

”Du vänjer dig, du överanalyserar” säger hon. ”Skit i det”. Och jag tittar in i hennes ögon, och då glömmer jag det. Då skiter jag i det. Nej, folk är nog inte så fördomsfulla som jag tror. Kanske är det jag som är fördomsfull mot folk? Jag släpper det.

Och jag fortsatte hålla hennes hand, när vi i helgen gick ut och festade i hennes stad. Vi bor nämligen inte i samma, hon bor i en mindre och barerna är färre. Så i slutet av kvällen hamnade vi på en av de välkändaste barerna i genren sportbar, där besökarna var övervägande män. Det första som händer så fort vi kommer in är att två killar i baren ber oss göra dem sällskap. Och det har jag såklart inga problem med. Att folk raggar på en på krogen. Det händer ju. Det jag reagerar på är sättet de gör de på. Att de så fort vi kommer in pekar på oss och att den ena säger ”de där två, vi tar dem!” Och när vi sedan säger att vi inte är intresserade, och att vi vill vara ensamma, ger de ändå inte upp.

Vi ignorerar dem och sätter oss ner. Jag kysser min tjej. Och jag hatar att det ska behöva bli ett slags markerande, upproriskt statement. Eller något triggande. Jag viskar till henne ”det värsta är att det här inte kommer avskräcka någon, tvärtom”. Hon instämmer. Och vi har rätt. Killarna glor nu ännu mer.

Jag går till baren för att beställa åt oss. Jag hör hur den ena killen, som har varit mest pådrivande, pratar över huvudet på mig bakom min rygg. ”Åh, här är hon igen. Oj oj oj.” Han ställer sig bredvid mig.

- Ja, jag vet att jag antagligen inte har någon chans på dig... hehe…

Det åskar i min mage. Jag vill inte vara snäll. Jag vill inte skratta och le.

- Nej, för jag är lesbisk! utbrister jag.
- Ja, jo jag har ju fattat det. Men…

Jag ignorerar honom igen. Beställer. Återigen, bakom min rygg, hör jag honom:

- Men jag vill fortfarande ligga med dig!

Den där stelheten som inträffar när någon tar sig rätten att förnedra en. Jag är arg. Jättearg. Och ledsen. Varför kan han inte bara lämna oss ifred? Och han ser att jag är arg. Ännu en gång, pratar han genom sin kompis, med mig:

- Men hallå, hon kan väl bara ta det med glimten i ögat, det är ju en komplimang!

Nu kokar jag. Samtidigt som jag hör honom be sin kompis gå fram till min tjej och ”sätta sig och jobba lite med henne” så vänder jag mig om, och jag vet inte vart jag fick krutet ifrån men jag säger: ”jag skulle väldigt gärna vilja sparka dig mellan benen, men du, du kan väl ta det med glimten i ögat?!” Jag klappar honom på huvet med avsmak. Han blir paff. ”Jamen gör det då, snälla gör det” är allt han får fram.

Jag trodde det skulle vara skönt att för en gång skull säga ifrån. Men allt känns skit ändå. Jag skulle ju bara ha en kul kväll med min tjej, i hennes stad. Också blev det såhär. Jag har inte lust att alltid vara den där arga, rabiata flatfeministen. Ibland vill hon också ha semester.

Under loppet av kvällen kommer minst fem, ensamma, män fram till oss och frågar om de får sitta hos oss. Bara sitta. Fast vi håller handen, pussas och uppenbarligen inte är intresserade. Vad vill dom oss? Vad vill ni mig? Hur ska jag vara för att ni ska förstå?

Jag är inte din våta porrfantasi. Jag är förälskad.

/Matilda

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".