Veckans gästbloggare HEJ BLEKK

Att ha en sexualitet är inte att vara sexualiserad

Jag får ofta frågan om vad jag tycker om när Lady Gaga, Miley Cyrus, Beyonce och Nicki Minaj dansar sexigt och avklätt. Är det kontraproduktivt en feministisk rörelse? Är det en feministisk backlash? Är det rentav sexistiskt? Objektifierar de sig själva? Denna text ämnar att diskutera dessa frågor och förhoppningsvis ge nya perspektiv.

Inledningsvis vill jag förklara vad objektifiering är. Objektifiering är en handling där en person eller grupp blir reducerad till ett passivt föremål för handling. Objektifiering är således när någon blir reducerad från att vara ett aktivt och handlande subjekt till att vara ett passivt objekt. Dessutom kan man skilja på sexualitet och sexualisering. Motfrågan till om någon är objektifierad eller inte blir då ”är hen ett handlande subjekt med sexualitet eller är hen ett sexigt objekt?” En kan i korta drag säga att subjektet representeras av att ha en sexualitet, dvs. vara aktiv, medan objektet representeras som att vara sexualiserad, dvs. vara passiv.

I många musikvideos är kvinnor objektifierade, och det är inte sällan svårt att se var gränsen för aktivt sexuellt subjekt och passivt sexigt objekt går. Det är inte säkert att gränsen finns eller att det är är möjligt att avgöra om det är rätt eller fel. När sexualiseringen och objektifieringen väl sker är det största problemet att personen i fråga blir reducerad till just ett objekt, ett föremål för andra. Själva handlingen är avhumaniserande, vilket öppnar upp för respektlöshet gentemot, och utnyttjande av, denna person.

Jag vill också understryka vikten av att inte tala om nakenhet och sexualitet som något privat eller provokativt. Objektifiering har ingenting att göra med hur pass påklädd eller naken en person är. Skådespelerskan Emma Watson gjorde för ett tag sedan ett problematiskt uttalande, där hon förklarar att sexighet för henne inte innebär att klä sig i kort kjol, utan att vara påklädd så att folk ”kan undra”. Watson refererar, säkerligen omedvetet, till ett madonna/hora-komplex. Det är ett ständigt närvarande fenomen i ett patriarkat, där den anständiga och påklädda tjejen är madonnan medan tjejen i kort kjol reduceras till hora, till att vara objektet. För att inte tala om den här ”kan undra”-kommentaren som refererar till en våldtäktskultur. Madonna/hora-komplexet gör att tjejer riskerar att beskyllas för att vara för provokativa, för nakna eller för sexiga. Denna snäva ram för vad sexighet är ger tjejer väldigt lite plats för experiment och identitetsforskning.

Att vara sexuell och att reclaima rätten till att vara det handlande subjektet tror jag är avgörande för hur unga tjejer ser på sin kropp, sexualitet och identitet. Att få lov vara sexuell höjer människors självkänsla, självbild och kroppsuppfattning. Men i en patriarkal struktur är det svårt för kvinnor att vara sexuella. Kvinnor måste förhålla sig till dessa snäva patriarkala ramar och får tyvärr ofta leva efter devisen ”Damned if you do, damned if you don’t”. De ska vara tillräckligt sexiga inom normen kvinna, men inte för sexiga för då faller det utanför normen för vad en anständig kvinna, madonnan, är. Nyckeln till att motverka detta ligger i att låta kvinnor få vara hur nakna, kåta och sexiga de vill, utan att de per automatik reduceras till objekt och utan att de beskylls för att inte vara madonnor.

Det är därför feminismen är så viktig. Feminismen ska inte vara någon moralkonservativ rörelse där nakenhet är något privat eller provokativt. Feminismen ska inte vara en rörelse som vill nedmontera all slags sexualitet. Feminismen ska göra motsatsen. Feminismen ska finnas där som ett verktyg för människor att kunna reclaima sexualiteten tillbaka, låta den tillhöra det handlade subjektet och ingen annan.

För att svara på frågorna i början av texten är det svårt att säga om dessa kvinnliga artister är sexuella subjekt eller sexualiserade objekt. Det går att diskutera utifrån strukturer där artisterna till viss del är en del av ett system, där möjligheten för dem att bli uppmärksammade ibland ökar i samband med sexualisering, en väletablerad struktur i musikbranschen. Men det går också att diskutera utifrån att Lady Gaga, Miley Cyrus, Beyonce och Nicki Minaj kan ses som handlande subjekt som äger sin sexualitet, gör vad de vill med sin kropp och inte nödvändigtvis heller för någon annan. Jag lutar åt det senare.

Michaela Larsson hej blekk

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista