Maria Maunsbach ler. En stor heliumballong i form av en guldig sexa syns i bakgrunden.
Maria Maunsbach. Foto: Julia Lindemalm/SR

Marias avskedsbrev till alla som lyssnat

För tre år sen, några dagar innan jag fyllde tjugofem, valsade jag in på Ligga med P3. Och nu, några dagar innan jag fyller tjugoåtta, valsar jag ut. Programmet ska ändra form, och jag har blivit vuxen. Jag har transformerats med hjälp av er under tre hela år, och för det är jag evigt tacksam. Det är en helt annan människa som lämnar, än den som gick in.

Framför allt tycker jag inte att sex är så roligt längre. Dock desto viktigare. Det ska sägas att det var pirret, fnisset, som lockade mig i början – bara det att få säga kuk, fitta, att få symbolisera frihet och dekadens, det var alla saker som passade väl ihop med mig. Det var kittlande för mig. Till viss del gränslöst. Ett ständigt utforskande. Ett viktigt, spännande jobb. Och viktigt och spännande är det fortfarande, men jag fnissar inte längre (okej, jo, ibland). Jag har nämligen lärt mig att sex och sexualitet är djupt allvarliga saker. Och att det krävs ett jävla mod att våga ta det på allvar, och att våga berätta.

Jag är så stolt över er. Ni som berättat, delat med er, låtit mig komma hem till er, låtit mig sitta i era sängar, på era badrumsgolv, som med ett förtroende jag knappt förtjänat låtit mig berätta era historier. Som fått mig förstå vikten av att djupdyka in i det smärtsamma, och lyckliga, som sexualiteten kan vara. Ni har dessutom inte bara berättat om att knulla, som en utomstående kanske kan tro – nej, det har varit så mycket mer. Jag har fått lov att se ert mest privata, ert helvete och era glädjeämnen. Jag bär alltihop med mig. Det är en erfarenhet som gjort mig ödmjuk, och som gör att jag idag ser på varenda människa med en större respekt.

Jag är också stolt över mig själv. Över att jag vågat berätta. Över att jag kastat mig ut och litat på er. Ni har hängt med mig in och ut ur kroppen, genom skrymslen och vrår – ljumsksvamp, fittsaft, snor och kiss – femhundratusen dejter och ett hjärta som ibland varit stort och bultande, och som ibland varit försvinnande litet. Vilken ynnest det har varit för mig att alltid bli så väl emottagen, så älskad och så uppskattad av er. Att vi på så vis samverkat, jag har gjort samma sak som ni har gjort – och förstått dels det terapeutiska i att säga sånt man aldrig trodde man skulle, eller kunde, berätta, och dels styrkan i att placera sina upplevelser i en gemenskap, i ett tryggt sammanhang. Om det är nånting jag önskar att jag kunnat vara som programledare för ett såhär intimt program, är det just det: trygg. Någon att lita på, och luta sig mot.

Kanske tänkte jag när jag började på Ligga med P3 att den stora friheten var att få lov att vara kåt. Svinkåt, överallt, hela tiden. Att det var på det viset den sexuella revolutionen skulle ske, med ett skränande utåtagerande stön – i skrivande stund tänker jag annorlunda. Det jag önskar er allihop är sexuellt lugn och ro. Att ni inte överhuvudtaget ska gå runt och oroa er, att oavsett hur er sexualitet ser ut, ska den få vara ett neutrum. Något som är en del av er, men som inte behöver debatteras i det oändliga. Att ni ska få knulla, och inte knulla, precis hur mycket ni vill. Att era kroppar inte ska ifrågasättas, och att vem, och hur många, ni ligger med enbart ska vara er ensak. Och knappt något ni ens behöver tänka på själva, eftersom det bara är – och ni agerar så som magkänslan säger åt er.

En sådan utopisk framtid är förmodligen en bit ifrån oss, men jag tror inte att den är omöjlig. Jag tror att på våra bästa dagar är vi redan där. Och jag säger hejdå, trygg, lugn och enormt mallig, genom att tänka på att vi, jag och ni, tillsammans dragit ett enormt strå till stacken.

All min jävla kärlek,

Maria

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".