Räddade av gränspolisen

På polisstationen i Ouahigouya sitter fyra rädda, trötta och hungriga pojkar i 10-årsåldern; klädda i för stora slitna kläder, förmodligen ärvda. Alla täckt av Sahels vita resdamm.

En uniformerad kvinnlig polis ger dem några kex att knapra på medan André Zongo förhör mannen som stoppades vid gränsen några mil härifrån.

- Föräldrarna har bett mig köra dem till en bra koranskola inne i Mali, säger mannen.

André ser ytterst tveksam ut. Han är ansvarig för ”brigaden för barns säkerhet” hos polisen i nordvästra Burkina Faso. Här har poliserna utbildats av Rädda Barnens partner i landet för kunna spåra barn på drift, få stopp på trafficking och ta hand om dem som drabbats. Bilen med pojkarna hejdades vid en gudsförgäten gränspostering längs en grusväg norrut som så småningom leder in i Saharas öken och till slut det mytiska Timbuktu i Mali.

Pojkarna är papperslösa och kan inte ett ord av det lokala språket, de kommer från en annan del av Burkina Faso. Nästa dag har polisen fått tag på en tolk. Barnen bekräftar att de ska till en koranskola – men när de nämner platsen beslutar André att överlämna mannen till åklagare.

- I det området finns inga koranskolor. Bara guldgruvor. Små, öppna dagbrott där det är effektivt att låta barn vaska guld i sanden. Mannen är starkt misstänkt för att ha tänkt dumpa dem där mot pengar.

Senare samma dag sitter vi hos åklagaren tillsammans med en man från socialdepartementets kontor i staden och den lokala organisation som driver Rädda Barnens projekt ”Children in Migration”. De tittar på bilder och går igenom handlingar för barn som hittats, utan ID-kort, utan pengar. Fattiga på väg för att söka jobb eller utbildning. Men som oftast försvinner in i det okända, utnyttjas och hamnar i tiggeri eller grova former av barnarbete, ibland i prostitution eller t o m som barnsoldater.

- Problemet finns över hela Västafrika och Burkina Faso har blivit det verkligt goda exemplet på att något kan göras, berättar Laurent Duvillier på Svenska Rädda Barnens regionkontor i Dakar i Senegal.

- Här har alla tagit ett gemensamt ansvar: Polis, domstol, sociala myndigheter och ideella organisationer, imamer och koranskolor. Nu bromsas barnhandeln och de som drabbats hjälps tillbaka.

Några dagar senare, när polisen fått tag på pojkarnas föräldrar hemma i byn, sätts de på en buss i gryningen tillsammans med en socialarbetare som ser till att de kommer hem.
                                                                                                                                  
Det här är ett av de många projekt som fick pengar ur 2010 års Musikhjälpen med devisen ”Barn är inte till salu”.  Kampen mot trafficking förs långsiktigt och med alla samhällets aktörer inblandade, över nationsgränser, med information som gör människor medvetna och engagerade så att barn inte utnyttjas.